Första mobilbloggningen
Premiär! Iphonebloggning! Fast blogg.se är mycket sena med detta. Its so 2010 schtek. Nu befinner jag mig på Br leksaker. Har varit här i snart två timmar. Fråga mig inte varför. Kul inlägg not. Hejdå
En lugn kväll
På gott och lite ont också
Tänkte skriva om en annan sak. Men blanda inte det samman det ovan skrivna. Jag kommer alltid tycka att det var värt allt i världen att föda Felicia, inte något snack om det. Jag brukar ju inte vara så privat i bloggen, men idag tänkte jag vara det. Dels för att jag vet att flera känner som jag och dels för att jag vill skriva av mig lite om det.
Det handlar om kroppen efter graviditeten. Hur förändrad den är. Jag hade läst om kvinnor som började älska sin kropp efter graviditeten, som fann sig mer kvinnliga och "såg upp till den" för att den så fantastiskt och duktigt fött ett barn. Visst, det sistnämnda kan jag skriva under på, att kroppen är fantastisk på det sättet. Men det andra... det kan jag inte skriva under på.
Jag har väldigt svårt att acceptera att kroppen blivit som den blivit. Jag har snart gått ner de 40 kg jag gick upp under graviditeten. Ca 20 av dessa var vatten och försvann väldigt snabbt. De andra har runnit av i och med amning och barnvagnpromenader. Så vikten handlar det inte om heller. Överflödig hud, djupa bristingar och sönderammade bröst. Det syns inte med kläder på, men det är mig ingen kul grej att kolla i spegeln numera. Gör jag det blir jag ledsen, kollar bort och försöker tänka på något annat. Självförtroendet har fått sig en riktigt törn, minst sagt.
Jag blir irriterad på mig själv att det ska vara en sådan stor grej. Tycker att det finns extremt mycket mer väsentliga saker att bry sig om, ens kropp, som dessutom fött barn, borde vara en mindre sak att bry sig om. Det som också stör mig är att vad jag än gör så kommer det finnas kvar. Överflödig hud kan bara opereras bort, likaså de djupa bristningarna. Brösten kräver bröstlyft. Och ingetdera överväger jag ens, det finns inte i min värld att göra skönhetsoperationer. En del av den överflödiga huden kan försvinna om man tränar magen extremt mycket, har jag läst. Får väl hitta motivation till det.
Jag skäms lite när jag skriver det är. Jag vill inte att det ska verka som att jag sitter och tycker synd om mig själv. Är medveten om att jag fick ett friskt och levande barn, är väldigt tacksam över det. Det finns de som inte fått sin havandeskapsförgifting upptäckt så att barnet och mamman farit illa. Så jag ska verkligen inte klaga. Men det är väl inte riktigt det jag gör kanske. Mest skriver av mig, vad jag finner är jobbigt.
En dag vet jag att jag kommer komma över detta och inte ens tänka på det. Man vänjer sig ju. Men fram tills dess är det nog bara att intala sig själv varje dag att det är en oväsentlig grej som inte spelar någon roll. Men som det känns nu, spelar det roll.
Återigen. Det handlar absolut inte om att jag på någotvis ångrar graviditeten. Är bara ledsen hur påverkad kroppen blev av den + hur påverkad jag blir av förändringen.
Hos Cajsa
Skatteverket är Skitverket
Maj. Jag skickar in att Felicia ska heta Felicia Roza Vilde Kroon Bronsberg. Får ingen bekräftelse. Ringer. Nej, de har inte fått in några papper. "Kan du skicka nya?" Ja okej. Skickar in nya.
Juni. Väntar.
Juli. Får besked att Felicia heter Felicia Kroon. Inget annat. Ringer och frågar om hennes andra namn. "Det kan ta tid" är svaret.
Augusti. Tiden går. Inga fler namn.
September. Får brev hem att Felicia heter Felicia Roza Vilde Kroon. Bronsberg blir avslaget för att ingen av föräldrarna heter det. Nehe? Ringer och säger att hennes pappa minsann visst heter Bronsberg. "Han står skriven som Nilsson i efternamn, Bronsberg som andra namn" "Går det att fixa då?" suck suck suck. Svar: "Det kan ta tid"
Bara för att testa Skitverket ska jag skicka in nya namn till Felicia. Ursula Trollunge Britt-Louise Kamprad. Ska se om de vågar bråka med ett Ikeabarn.
Måndag
Puh. Ingen tillgång till dator på flera dagar. Började hänga hos mina föräldrar för fyra dagar sedan och blev kvar tills idag. Visst, Petters dator finns men jag misstänker starkt att hans dator snart kommer möta samma öde som min gamla - börja ryka och lukta eldad. Jag delade med mig av mina misstankar till min käre bror, men han ville inte inse faktum utan propsade på att datorn var i fint och perfekt skick. Så, av rädsla för att bränna sönder en till dator valde jag dessa dagar att vara utan, därav inga blogginlägg.
Så lite uppdatering här då. Jag och Flisan lever livet gott. Hon har hakat upp sig på att säga "mamma" och ibland kommer det oavbrutet ur hennes mun i en timma. Samtidigt som sträcker sig upp mot mig med blicken "Ta upp mig nu, annars dör jag", vilket jag då gör. Hon kanske stannar i min famn i en halvminut, sen vill hon tillbaka till sitt älskade golv och utforska varenda liten atom med omsorgsfullt intresse.
Vi har också inhandlat cykel och barnsadel. Tror vi cyklat 10 mil redan. Gata upp och gata ner far vi fram. Flisan sitter nöjt därbak och slår mig i ryggen, pratar för sig själv eller sover. Riktigt suveränt är det i alla fall och jag tror vi kommer ha många roliga utflykter med denna cykel, som jag döpt till Thorda.
Och utanför mammalivet är politiken i full vals. Vi planerar alternativ jul, diskutionsgrupper och diverse andra aktiviteter där partiet ska synas. Mitt första möte i kultur och medborgarnämnden gick av stapeln förra onsdagen, och även de var intressant, trots att jag har väldigt mycket att lära innan jag kan sätta mig in i det på allvar. Inför vintern och våren är det väldigt mycket intressanta evenemang inom politiken och jag ser verkligen fram emot det.
Gillar det här. Liksom att ha som två liv. Ett som mammaledig och ägna all min tid till dottern. Sedan, när hon lagt sig för natten/är hon sin pappa, kan jag syssla något jag brinner för. Jag känner att jag växer som människa i de båda världarna och de kompletterar varandra så bra, det blir aldrig splittrat.
Ingen måndagsångest idag inte, det märks va? Jag är verkligen på toppenhumör. Och nu kom visst Flisan tillbaka.
Hej!
Flisans hösthits
Du käre lille Flisegris.
Melodi: Du kära lille Snickelbo
Jag är en liten Flisegris
en liten skojig tjej
Som bara göra en massa bus
Hujedajeda mig.
Flisan grisan hoppfallera
Å Flisan grisan hoppfallerej
Ja, det är jag!
Hoppfallera,
att va bebis det är jättebra
Electroflis
Melodi: Electropop
ElectroFlis!
Bebis, vi kör!
Electroflis, sug på nappen vi gör!
(Om och om igen...)
Hej tomtegubbar
Melodi: Hej flisegummor
Hej Flisegummor, slå i golvet
och rycka mamma i håret.
Hej Flisegummor, bajs i blöjan
och flyga huvudstup från vagnen
Hej Flisegummor, kasta maten
och ät endast papper
Känner mig lite tragiskt som ägnat senaste kvarten åt att skriva detta. Jag kunde tillexempel ha diskat istället. En värdefull kvart. Funderar på att sudda. Men nej, det får stå kvar. Det symboliserar denna kväll då jag är rastlös, Flisan sover och jag är kaffepigg, noll lust att diska. Äsch. Sicken trist kväll.
Telefonsamtal
Under dagen har jag tänkt på detta och förstått att det kan inte ha varit någon från "Vi föräldrar" Jag läser inte tidningen själv, men har mycket svårt att tro att de skulle ha sådana frågor med i en undersökning. Det är ju helt absurt! Visst kan man ha undersökningar om sex, men inte på det viset. Imorgon ska jag ringa tidningen och berätta om samtalet. Det är ju inte direkt bra reklam för dom om det ringer runt en idiot och frågar sådana frågor i tidningens namn.
Vad jag tyckte var märkligt var att personen fått tag i mitt nummer. Jag har nyligen bytt och inte gett det till någon förutom vänner och jag har inte lagt till det på hitta.se eller liknande. Jag har aldrig haft någonting med "Vi föräldrar" att göra heller så de skulle omöjligt fått tag i mitt nummer, framför allt inte mitt nya! Jag kom på senare att jag lagt ut nummret på blocket, när jag annonserade efter en lägenhet. Tror att där är den enda plats jag lagt ut mitt nummer, så antaligen är det därifrån han fått tag i det. Äckligt och faktiskt lite obehagligt tycker jag nu, när jag tänkt på det hela dagen.
Som sagt, ska ringa tidningen imorgon och se vad de säger. För det kan väl ändå inte vara en seriös undersökning?
Denna helg
- Låst ute mig själv med Flisan i lägenheten. Fick kasta sten på grannarnas fönster.
- Köpt 8 stycken Bamsetröjor. Han är ju allt bra go, Bamse.
- Kallat min pappa "Herr hare" Han har fått harpest.
- Haft rap-battle med Flisan
- Övertalat Petter att söka till idol och sjunga "Åsna där från Nasaret"
- ...Och nu råkat väcka Flisan. Typiskt. Godnatt!
Lite politik
Jag är väldigt glad att jag fått det här uppdraget. Det blir ett avbrott i min vanliga ganska lugna vardag som mammaledig. Inte för att det på något vis är ostimulerande eller långtråkigt att vara hemma med barn, men jag gillar att ha flera saker att engagera mig i. Jag har jobbat med politiken vid sidan av sen Flisan kom, och det har fungerat utmärkt. Är hon inte hos pappa så följer hon med mig på mötena.
Fick en fråga för ett tag sedan i kommentarsfältet om varför jag är med i Vänstern. Svaret är: Rättvisa. Det är vad jag brinner för och vill ägna mitt yrkesliv åt, nej förresten, hela mitt liv. Det går inte att säga emot att vi lever i en ojämställd och orättvis värld. Vänstern jobbar för ett rättvist samhälle där ingen ska bli trampad på. Jämställdhet, invandringsfrågor, Hbt, barns rättigheter, mm. Det går inte rättvist till idag och det ska vi ändra på! Där är svaret. Jag vill kämpa för rättvisan.
Jag känner att jag i partiet hittat ett bra forum samt många personer som har samma tänk. Jag har kommit en bit på vägen i det jag vill syssla med. Än vet jag inte vad jag kommer att göra, men i rättvisans och jämställdhetens tecken ska det vara, där är jag säker. Vad jag ska plugga är jag inte heller helt säker på än, men det lutar åt statskunskap eller genusvetenskap. Kanske båda.
Jag skulle kunna skriva i flera timmar om detta, och vill så göra en annan dag. Men allt hinner man inte när man har en vild bebis som nu ser ut att vakna, igen... (Det har tagit över en timma att skriva detta korta inlägg) Hej!
Horar för blocket
Villhanylägenhetvillhanylägenhet.
Sömn
Flisan hade svårt att komma till ro ikväll. Fick gå och bära runt på henne i nästan en timma medans jag pratade och sjöng lugnt. Jag jobbar med mig själv i att vara lugnare med henne. Eftersom jag är så energisk så blir det lätt mycket bus och lekar hela dagarna. Nu är det ju inte så att jag styr henne, hon är ingen lugn bebis som nöjer sig med att sitta i knäet längre än 10 sekunder vare sig vad jag är energisk eller inte. Hon är ju sig själv. Men, lite kan jag "styra" så att hon blir mer rofylld om kvällarna. Har helt slutat busa med henne två timmar innan sovdags, släcker ner så att hon ska förstå att det är kväll, pratar lite tystare och sjunger lugna sånger. Tror att det kan funka. Förut kunde jag ofta lägga henne ner och stoppa i nappen så somnade hon. De senaste kvällarna har det inte fungerat, hon har bara kastat sig fram och tillbaka och blivit ledsen. Så nu har jag börjat lägga mig tätt intill henne och ligga där länge, länge tills hon somnar. Ville egentligen inte börja göra så, det är så lätt att de aldrig kan somna för sig själva sedan om man vant dom vid det. Men jag struntar i det nu. Behöver hon det, ska hon få det. Och för min skull också. Det händer inte så ofta att hon ligger lugnt tätt intill mig, förutom när vi ammar. En mysig stund för henne och mig, det är fint.
Felicias sömn är väl ingen vacker dröm direkt. Hon sover mycket på dagarna och hon är inte den som sover hela nätter eller nöjer sig med att jag stoppar in nappen om hon vaknar. Efter halva natten vaknar hon och sedan ligger hon resten av natten och ammar, medans vi båda sover. Förundras över att jag inte är trött. Blir ju faktiskt väldigt mycket färre timmars sömn än förr, men jag känner mig precis som jag gjorde förr och tacksam är väl jag för det. Vill inte hålla på att mixtra med hennes sömn så att hon ska sova mindre på dagarna och mer på nätterna. Inte än i alla fall. Jag tänker fortsätta ha henne hos mig och amma henne på nätterna tills hon själv vill sluta och ser inga fel i det.
Nu blev det ett riktigt bebisinlägg. Kanske ni inte ens orkade läsa. Det var nog mer jag som behövde få detta nerskrivet, eftersom jag funderar så mycket över det, och så råkade det bli här på bloggen. Det får stå kvar. Kanske några fler mammor som har liknande tankar. Men nu ska mamman i våran tvåmannafamilj också sova. Godnatt!
En söndagskväll
Ligger i sängen bredvid en snarkande fliselis. Sov två timmar tidigare ikväll och är nu pigg som en mört. Ovärt. Jag hade börjat kolla på en film men blev så rastlös så nu har jag suttit i en timma och gjort exakt ingenting på datorn. Ibland blir jag skrämd av att tiden kan gå så fort när man har datorn framför sig. Vipps så har flera timmar gått och man har inte gjort en vettig grej, bara dödat lite hjärnceller.
Jag både hatar och älskar hösten, som nu är här på riktigt. Älskar färgerna, luften och ja, nyanserna om jag får vara lite konstnärlig. Det är ju vackert. Men som alltid blir jag deppig av det också. Jag tycker nästan att det är pinsamt. Jag har ingenting att vara deppig över. Det flyter faktiskt på bra, allt. Att bli så påverkad av vädret som jag blir, det kan inte vara sunt. Det enda som finns att göra är att ta tag i sig själv och banka in lite vett. Måste köpa d-vitamin. Har hört att det ska finnas litte höst-vett i det.
Det här inlägget skulle blivit mycket långt om jag inte suddat ut nästan allt jag skrivit. Allt blev fånigt. Typiskt en sådan här kväll. Skrev något om att jag kände mig ensam. Men Flisan är ju här, ensam är jag ju verkligen inte. Nej, nu skärper jag min sinnesstämning och vaknar imorgon som en pigg och höstlyckosprudlande kvinna, starkt och förståndig. Så kör vi! Godnatt.
Flistalk
Jag - Svär inte!
Flisan - Men vad ska man göra för att få sin blöja bytt här då?
Jag - Vi gör det nu. Så, upp med benen
Flisan - Haha, du ser rolig ut underifrån!
Jag - Ja tack, det var ju snällt.
Flisan - Men rolig på ett bra sätt, mamma
Jag - Vad bra!
Flisan - AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
Jag - Vad är det?!
Flisan - INTE DEN BLÖJAN! JAG HATAR DOM!
Jag - Men upandgo-blöjorna är slut, vi får ta dehär.
Flisan - Nej, nu sticker vi till Ekershallen och köper nya! Ögonaböj!
Jag - Men tempo ligger ju närmare!
Flisan - Men det är så dyrt på Tempo!
Jag - Hur sjutton kan du veta det?
Flisan - Det är väl bara att kolla på prislapparna och jämföra.
Jag - Jag visste inte att du var bra på matte?
Flisan - Men det är jag. Inte du. Du är b. Eller nej, du läste ju inte ens matte b.
Jag - ....
Flisan - BURNED!
Jag - Nu blir det inga nya blöjor!
Flisan - Nej, vi kan räkna matte istället. Jag kan lära dig!
The story
Ska det va, så ska det va!
Nej fan. Nu ger jag bloggen en nystart. Den har varit alldeles för trist, torr och innehållslös den senaste tiden. OCH DET ÄR ERAT FEL! Nej jag skoja, bara mitt.
Tiden går. Nu är det höst igen och jag har väldigt svårt att hänga med. Flis kommer ju vara vuxen och jag kommer sitta och sy på ett ålderdomshem imorgon om tiden fortsätter i den här takten. Eller nej, jag kommer aldrig att börja sy, men ni fattar. Ett år är långt, trodde jag. Ett år har ju alltid känts som en oändlighet. Nu är ett år ingenting. Ett år sedan jag satt med gegga på magen och fick se mitt barn på ett ultraljud. Jag kommer ju ihåg allt så tydligt, hur kan det ha gått så snabbt? Och mitt barn än sen! Hon ligger här bredvid som värsta tonåringen och sover på soffan. Med Jeans och tuff tröja, lite sådär avslappnad cool sovstil, med en min som om precis sagt "slaggar en stund på soffan morsan, väck mig när skräckfilmerna börjar" (Okej, kanske ingen normal tonåring som säger så, men ni förstår vad jag menar?). Dock med napp, det tar bort honbörjarblisåstor-känslan en gnutta.
Igår sov Flis hos pappa och jag hade en fullspäckad kväll. Den började med vin och musik tillsammans med Max. Vi spelade igenom alla låtar vi spelat tillsammans någonsin och sedan cyklade vi iväg till Johns nya lägenhet. Där fanns 11 andra grabbar. Och så jag. Jag började prata som en man och skrek "HIT MED PILSNERN KUKEN" till alla, tills max sa att jag skulle skärpa mig och uppföra mig som mig själv. Nej, så var det inte riktigt, men erkänn att det hade varit kul! Det var faktiskt riktigt trevligt där och mitt vin var ett 5/5 vin, trots att det var det billigaste jag hittade. När Wilson sedan kom gjorde hon och jag en pakt om att bara dansa som grottmänniskor hela kvällen på Satin. Detta var bra för mig. Jag känner mig nämligen alltid extremt fånig när jag dansar på krogen. Jag suger och ser ut just som att jag vore en dansande grottmänniska. Så när vi sedan dansade behövde jag inte anstränga mig ett dugg. Jag kände mig naturlig på krogen för första gången, allt tack vare pakten. Tack vänner för en trevlig kväll!
Så var det spelning idag. Den gick smidigt och bra. Gitarren höll sig till rena toner, trots lite blåsigt väder. Fick Flis tillbaka strax efter och sedan dess har hon i princip sovit konstant. Hon har ännu inte förstått att det är nätterna som hon ska ha sin långa sömn.
Hon vaknade visst nu. Kollar på henne, hon är vacker min tjej. Nu ska vi ha lördagsmys med äppelgröt och kanske lite broccolimos? Smakar som tvål men Flisan gillar det. Godkväll!
Mina fina
Hatar idag
- Tanter på cykel som kommenterar ilsket hur man går med barnvagnen, medans de cyklar förbi. Jag vill alltid skrika "SURTANT" efter, men gör det aldrig. Vill inte vara nere på deras nivå.
- Att min bebis ska behöva ha ont i halsen.
- Att mat är så dyrt
- Den människa som ställt och vält ut en soppåse utanför min dörr. Allt låg utspritt. Kan ju erkänna att det var jag som ställt den där, högst två minuter. Men inte jag som vält den. Så jag hatar både mig och vältaren.
- Nappar som försvinner.
Det var det. Men jag gillar saker idag också. Mitt parti tex. Och min nysträngade gitarr som numera låter bäst.
Och det var det, igen. Hej!
Tisdagskväll
Jag har väldigt ont i ryggen ikväll. Sitter och skriker "AJ" varannan minut. Antar alla det är alla nätter jag sittligger och ammar i timmar, samtidigt som jag sover. Och alla timmar jag bär runt på 7,5 kg tunga Flisan. Är i stort behov av en jävligt hård och gratis massage. Eller, jag är i stort behov av pengar som kan betala en jävligt hård massage.
Inatt hände det värsta jag någonsin varit med om. Värre än förlossningen och värre än alla brutna revben och fötter. Jag vaknade mitt i natten av att Flisan skrek i panik. Hon skrek och skrek och skrek. Fick ingen kontakt med henne och hon kipade efter luft. Hostade och nästan hyperventilerade. Jag fick sådan jävla panik. Det kändes liksom "Nu dör hon, nu kommer hon av dö" Ringde hennes pappa, slog in 112 i telefonen. Då slutade hon. Började äta och var helt lugn, somnade om och allt var bra igen. Jag ringde sjukvårdsupplysningen men de tyckte nog att jag var lite konstig. "Ja, bebisar skriker ju ibland, även på nätterna" fick jag höra. Nu handlade det ju inte om att hon skrek, men jag tror inte jag var så duktig på att förmedla vad som skett. Var väldigt skakig. Jag satt uppe i två timmar och kollade på henne, vågade inte somna om. Men allt var frid, inget mer hände. Nu i efterhand inser jag att jag nog upplevde det värre än var det var. Antagligen hade hon haft en mardröm och samtidigt feber. Men fyfan vad vidrigt det var. Kände mig så maktlös.
Nu är hon hostig och väldigt snuvig. Får ställa in planerna i några dagar tills hon blir helt frisk. Jag har klarat mig helt ifrån allt vad sjukdom heter sedan hon föddes. Märkligt, eftersom vi är så nära varandra hela tiden. Tacksam är jag, men skulle såklart byta med henne så hon slapp. Nu sitter hon och skrattar åt en lekapa som ligger på golvet, så jag antar att det inte är så allvarligt.
Godnatt!
Årets bild
Hittade Flisan såhär ikväll. Jag hinner inte med! Ena dagen föds hon, andra dagen kan hon le och helt plötsligt kan hon stå framför spegeln och ge mig bitchiga blickar. Älskade Flisgris.
Kärring
Ikväll önskar jag att jag bodde i en hydda i skogen eller någon annanstans där man inte behöver höra populärmusik. Min granne har fest varje dag. Och ikväll har festjäveln väckt Flisan 5 gånger. Har tröttnat på att gå ner och knacka på, har tröttnat på att ringa hyresvärden som inte bryr sig ett piss. Dessutom känner jag mig som en kärring som klagar. Det är alltså inte lite störrande ljud, då skulle jag inte bry mig. Men soffan liksom vibrerar av ljudet. Det är precis som om jag skulle ha högsta ljud i min lägenhet. Jag får vara kärring - JAG HATAR DETTA!
Det har annars varit en mysig dag. Förutom en utflykt med farmor så har vi bara tagit det lungt. Jag som avskydde att ta det lungt förut har faktiskt börjat uppskatta dagar som endast går i lugnets tecken. Oh vad poetiskt det lät. På kort tid har jag blivit kärring, lugn och poetiskt. Score.
Godnatt
Halvår
Satt och läste igenom min förlossningsberättelse. Här. Och det är som vanligt glädje blandat med skräck. Vill aldrig uppleva det igen samtidigt som jag börjar glömma och tänker att det kanske inte var så farligt? Lovade mig själv under förlossningen att aldrig glömma helvetet jag upplevde då. Men det gör man. Sakta men säkert. Har hört många som säger att det var det värsta och det bästa de varit med om. Men så känner inte jag. Det bästa jag har varit med om var när jag kände att oron släppte. När jag insåg att jag var Felicias mamma, på riktigt. Även fast jag älskade henne från start så tog det tid att förstå att hon var här, släppa alla rädslor och tillåta sig själv att älska gränslöst. I början var jag nästan rädd för all kärlek. Men nu är jag där, helt och fullt. Och Felicia är mitt allt.
Nu måste jag avbryta för Flisan har slutat snarka och börjat hicka. Kan man göra det i sömnen frågar jag mig? Återstår att se.
Nyfödd liten flicka. Och nu...
En halvåring.
Nattpromenader och semstemalen
Vi hade tänkt att sova länge eftersom varken någon av oss lyckats få jobb för dagen, men vid klockan åtta ringde min mamma för att säga att hon hade köpt köttfärs till mig. Det var den sovmorgonen. Bestemalene lyckades också välta ut nappflaskan med urpumpad mjölk över sängen. Hoppas att bröstmjölk inte luktar som sur mjölk när den ruttnar...
När vi varit på stan i två timmar började Bestemalen andas häftigt. Jag frågade om det var något på tok. "Jag stängde inte av plattan förut" säger hon och vi springer till cyklarna, kastar oss på och cyklar snabbt hemåt. Halvvägs kommer en till häftig andning ur min vän, varpå hon halvskriker "Jag stängde inte av kaffebryggaren heller!" Bestemalen blev Semstemalen. Men slutet gott, allting gott. Det luktar bara en gnutta bränt. Och Semstemalen har ett vackert blåmärke. jag straffade henne med att nypas.
Vid fyra hämtade jag Flisan och efter lite lek hemma i lägenheten åkte vi hem till Cajsas föräldrar där Cajsa och hennes mamma var, och Casper i magen förståss. Flisan var på "GE MIG UPPMÄRKSAMHET"-humör under hela vistelsen. Hon slockna direkt när vi kom innanför dörren för en stund sedan. Om ca fem minuter skulle jag gissa, kommer Petter och Anna Morris hit. De har tacos med sig, och film. Så ser våran fredagskväll ut. Låter fint tycker jag. Hoppas eran blir fin.
Gokväll!
Icke mammaledig
Nu är det ju meningen att jag ska jobba på torsdagar och fredagar framöver, men hittills har ingen hört av sig så jag går obetald. Suger lite eftersom jag redan lever på ett minimalisk summa. Jobba två dagar i veckan skulle verkligen sitta fint. Får hoppas på något imorgon.
Jaha. Kanske gå ut lite då?
Hej.
