Jag köpte en jävla massa frukt. Ananas, jordgubbar, hallon, kiwi och äpple. Inte små mängder av detta, utan enorma. Mamma tyckte jag överdrev och det kanske jag gjorde. Men jag ville göra en stor jävla fruktsallad helt enkelt. Jag hade suttit och skurit i en timma. Jag hade lagt ALL skuren frukt i en fin stor skål som jag fick i studentpresent. Nu för fem minuter sedan hände något som inte SKA hända en kvinna som är alldeles för gravid för sitt eget bästa. Jag tappade skålen i vardagsrummet. Nu ligger skålen överallt i tusen bitar. Och frukten... frukten är också utspridd och förstörd.

Jag tänker inte ta upp det. Jag vägrar. Det får ligga kvar där tills det försvinner av sig själv. Gör det inte det, får Tösen växa upp med att det ligger glas och frukt på golvet. Jag tänker glömma detta och leva vidare. Så. Glömt. Allt är frid och fröjd.

Jag hittade en bild och blev glad av den. Lägger in här. Inget att skriva. Hej!

Melodi: Tänk lite schlager blandat med Gyllene tider.

Vers 1
Jag blev gravid efter en natt på Söder
Och nu frågar alla "är du iväg och föder?"
Mitt svar är nej nej och nej
Jag kan inte få ut min lilla tjej

Min panna den blir hetare
Och jag blir allt fetare
Kom ut med en gååååång "klapp klapp"
Jag sjunger min klagosååååång "klapp klapp"

Refräng
Övertid oho
Jag går på övertid oho
Livet känns hårt, det börjar bli svårt
Detta hårda liv är svår att bräcka
Varför ska det va så svårt att kläcka?
Jag går på övertid oho oho.

Vers 2
Vill någon ha mjölk till chockladen?
Eller smör till marmaladen?
Kanske min bröstmjölk duger?
Jag har ju ingen bebis som suger!

Vågen den ökar
Och Tösen, hon bökar
Kom ut med en gååååång "klapp klapp"
Jag sjunger min klagosååååång "klapp klapp"

Refräng
Övertid oho
Jag går på övertid oho
Livet känns hårt, det börjar bli svårt
Detta hårda liv är svår att bräcka
Varför ska det va så svårt att kläcka?
Jag går på övertid oho oho

Sitter här i en totalt helren lägenhet och känner mig glad. Kan erkänna att jag under början av dagen gick runt och svor och fräste. Det kändes förjävligt med allt och mitt humör var på den lägsta botten. Sen fick jag nytändning av stark soppa och solsidan.

Idag skulle ju Tösen fyllt år egentligen. 20 februari har faktiskt varit ett datum som bitit sig fast i hjärnan som "Min dotters födelsedag" Kommer hon inte ut inom närmsta timman så är det ett minne blott, och med ganska stor risk att det blir så. Det känns nämligen inte som att någon förlossning är på g. Men som skrivet, jag är glad. Glad för att jag gjort totalt helrent i lägenheten. Glad för att Bestemalen ska sova här imorgon och på tisdag har vi latjolajbandag tillsammans.

Nu väntar några timmar vakentid eftersom jag helt vänt på dygnet. Jag har lovat Jolinne att kolla på mordkommisionen och lovat Erling att kolla på Zombiefilmer. Helst av allt vill jag kolla på Svensson Svensson - the movie, så den ska jag nog se inatt. Otroligt intressant för er att veta va? Nej, något vidare värst intressant har jag inte mer att berätta för er nu, så jag säger godnatt. Veckan som varit kan ha varit min sista vecka som ickemamma. Lustigt det. Hej!

Pasta falukorv ost ketchup. Jag grät av smaken. Det är så gott. Cornflakes och mjölk likaså. Cornflakes, cornflakes. Jag älskar dig. Riskakor. ÅTERIGEN PASTA. Och choklad. Eldorado med nötter. KIWI!

Vill du känna dessa smaksensationer? - Bli gravid. Det är sanslöst hur mycket godare allt kan bli.
Önskar så att man kunde äta garage och bensindoft. Efterlyser något/någon som smakar så som garage luktar! Betalar bra. Alltså inte så att jag ska "köpa någon" som ett annat svin, men ni fattar. En liten slick på armen så får du gå sedan. Usch vad jag känner mig sliskig nu, som en pimp.

Hejdå/Pimpen.

Jag - Oj, vilken dag va?
Tösen - Mmm
Jag - Skönt att du var hel och frisk.
Tösen - Mmm
Jag - Är du trött eller?
Tösen - Nej
Jag - Nehe, inte pratsugen?
Tösen - Nej! Men okej, prata på.
Jag - Vi kan vara tysta om du vill, inte mig emot.

En stunds tystnad

Tösen - AAAAAAAAAAAAA
Jag - Men vad du skräms!? Vad är det?
Tösen - Det är så TRÅKIGT här inne
Jag - Hehe jag kan förstå det
Tösen - Huvudet sitter fast så jag kan knappt röra mig, knäna ligger böjda och benen kan jag knappt sparka med längre! Det är sååå trångt. Jag kommer få ryggproblem!
Jag - Nejdå, det kommer du inte. Man får inte ryggproblem för att man ligger trångt som foster. Det gör alla sista tiden så det är inget konstigt.
Tösen - Experten har talat?
Jag - Men du!
Tösen - Men det är ändå väldigt tråkigt här inne. Och mörkt. Och en massa kladd.
Jag - Men vad vill du att jag ska göra?
Tösen - FÅ UT MIG SÅKLART! NUUUUUUUUUU!
Jag - Men jag kan ju inte bara tvinga ut dig. Det funkar inte så.. Det är ju du som sätter igång allt när du är klar där inne. Jag är helt maktlös i den frågan, tyvärr hörru.
Tösen - En fosterpolare till mig sa att hans mamma ätit en burk Cayennepeppar för att få igång förlossningen, och det hade minsann funkat!
Jag - Men det kommer jag verkligen inte göra. Det är ju jättestarkt och man ska inte hålla på med sådant där. Och förresten va!? En fosterpolare? Nu ljuger du ju så att tungan bli svart!
Tösen - Dig går det ju inte att prata med!

Ytterligare en stunds tystnad

Tösen - Vad gör du?
Jag - Vilar
Tösen - Men upp och spring! Det är roligare för mig då!
Jag - Men jag är trött, man blir det av att ha sånna som dig i magen
Tösen - VADÅ SÅNNA SOM MIG?
Jag - Ja, bebisar.
Tösen - Jaha okej
Jag - Men snart kommer du ut och då ska vi ränna mycket med barnvagnen.
Tösen - Vem har sagt något om att komma ut?
Jag - Men du ville ju det alldeles nyss? Du hade ju tråkigt.
Tösen - Äh jag ångra mig.
Jag - Så du stannar då? Hur länge då?
Tösen - Det vet man aldrig, but I'll let you know....

Nu är jag inte irriterad längre. En väldigt bra kväll har jag haft! Jag och Bestemalen träffades på Pitchers och beställde in hamburgare. Vi åt och skrattade. En gubbe stirrade så mycket på min mage att han gick in i ett bord. Det skrattade vi åt i en kvart. Vårat värmeljus tog slut och en servitör kom och tände ett nytt. Innan servitören gått fick Bestemalen en knäpp och blåste ut ljuset. Servitören fick tända på nytt. Efteråt sa hon att det inte varit med flit, att hon råkat andas kraftigt med öppen mun. Det väljer jag att inte tro på. Efter middagen frågade servitören om vi ville ha något mer. "DITT HUVUD PÅ FAT" skrek Bestemalen och såg galen ut. Nej, det gjorde hon såklart inte, där ljög jag. Vi tackade artigt nej, betalade för oss och sprang sedan ut till Lejonkungen (besök hennes hemsida här) som fick agera chaufför. Bra kväll.

Hej så länge!

Idag hos barnmorskan blev det lite konstigt och nu i efterhand känner jag mig lite irriterad. Jag skriver allt så kanske ni fattar min irritation. Måttet på min mage hade minskat och det var tydligen inte bra. Blev tillsagd att åka till sjukhuset för en extra koll. Blev lite putt där och fick ställa in alla dagens planer. På bussen dit satt jag och hade dagmardrömmar om att bebisen hade börjat krympa. Väl där så fick jag besöka specialistmödravården som var hur goa som helst. Blev EXTREMT lång väntetid mellan alla jag skulle till, suck. Först mätte de värkar, hjärtslag och fosterrörelser. Sen ultraljud. LÅNG VÄNTAN. Sedan ett ultraljud till. Även fast det var segt så var det ju fantastiskt roligt att se Tösen igen. Hon gjorde roliga saker med munnen och vägrade sära på benen (bra inför framtiden!) mäta något vid benen. Nu till det jag känner mig lite irriterad på. Min barnmorska har hela tiden sagt att det är en liten bebis som skulle väga mindre än genomsnittet. Jag har tyckt att detta är lite konstigt, att hon kan säga så bara genom att känna på min mage. Nu, på ultraljudet gjorde de en viktuppskattning som inte alls stämde med det jag fått höra. Hon vägde exakt det hon skulle och inte ett gram mindre. Självklart blev jag ju lättad över det! Mycket så! Men varför ska någon ens chansa och säga en vikt till mig som var fel med mer än ett halvt kg? Sedan andra grejen. När jag till sist fick prata med en läkare sa denne att det var vanligt att måttet sjönk på slutet. Inte ett dugg ovanligt. Så VARFÖR fick jag först höra att "Det är inte så bra" och bli uppstressad i onödan? Nu ska väl jag enbart vara tacksam för att inget stämde och att allt är så bra som det ska. Men kan inte låta bli att känna mig lite... som sagt, irriterad.

Men men. Nu blir ska jag till Pitchers med en kär vän.
TJAO!

- Använda diskmedel på allt som ska rengöras

- Damsuga en minut

- Torka golven med hushållspapper och vatten

- Slänga in "för stort för att dammsuga upp"-saker under sängen"

Nu är min lägenhet fin igen och allt som allt tog det 15 minuter. Och då hann jag även städa mig själv, alltså duscha. Bra grej.

Ensamhet. Det är något jag funderar ofta på. Reflekterar hur det känns när jag är ensam och hur olik sig ensamheten kan vara olika dagar. Jag bor själv i min lägenhet och trivs med det kanske hälften av all tid. Den tiden jag inte trivs känner jag mig ledsen. Inte så att jag ligger och störtbölar, men en ledsam sinnenstämmning infinner sig snabbt när jag inte trivs med ensamheten. De är vid de tillfällena det är så enkelt att ringa någon men ibland känns det som att det är bestämt att jag ska känna så, typ "du ska vara ensam och du ska vänja dig vid det" Konstig känsla. Ikväll tycker jag inte om att vara ensam. Kanske för att förlossningen närmar sig och så mycket tankar som flyter runt i huvudet nu...ja jävlar. Behöver ventilera men ingen är vaken. Därför passar ju bloggen bra.

I torsdags hände något fruktansvärt. Erlings jämnåriga kusin ramlade ihop under en friidrottsträning, hjärtat stannande. Han dog senare på sjukhuset. Erlings mamma ringde till mig på fredagsmorgonen och berättade. Det gick en kyla genom kroppen.Det var inte hans tur. Ingen ska dö ung. Jag lider så mycket med hans familj, alla närstående. Livet är så skört och orättvist.

Imorgon fyller Erling år och den dagen hade vi också tänk att lilla tjejen skulle komma till världen. Tror inte att det blir så, det känns inte så. Kanske är det också bra att det får gå några dagar till så att Erling och hans familj får smälta det hemska som hänt. En vecka till kanske skulle vara bra. Det tar självklart längre tid att smälta, men om en vecka är det beräknad födsel och runt då brukar de flesta bebisar komma. Sådant råder ju inte jag över, det kan ske närsom. Men, en vecka till skulle kännas bra, om jag  får önska.

Imorgon ska jag sova ut. Inte gå upp och göra någonting alls. Ligga kvar länge i sängen och sedan ta det lungt hela dagen. Det enda jag har på schemat under dagen är att ringa familjerätten och boka tid för faderskapserkännande och sedan ringa försäkringskassan och fråga ut dom om bostadsbidrag. Annars, bara vila och ta det lungt. Har faktiskt blivit bättre på det. Hoppas på att få träffa min bästa vän i veckan. Sen hon började plugga så ses vi alldeles för sällan och jag saknar tiden i somras då vi hängde exakt varenda dag. Bestemalen är bäst i hela världen, det kan jag skriva under på.

Nu är det dags att slå på en film och gosa ner i soffan. I veckan blir det bättre bloggning.
Tack för att ni läser! Gonatt

Sömnen verkar vara omöjlig att infinna sig denna natt. Har legat och vridit mig i sedan 23 men gav upp nu, gick upp och blandade hallon och persikajuice istället. Gott. Egentligen så skriker min kropp efter sömn, så varför somnar jag inte? Jo, för det inte går att ligga ner. Jag halvsitter upp i sängen för att inte tappa andan. På ena sidan får jag kramp och på andra ligger en fot/rumpa och trycker, alltså tösens fot/rumpa. Att sova nätter som dessa är en omöjlighet. Därför sitter jag här.

Nu har jag slutat gå omkring och önska att tösen ska komma. Alla säger att hon kommer när jag slutar tänka på det. Så då gjorde jag det... fast nu ljuger jag såklart, det är fortfarande det enda jag tänker på. I alla fall nästan. Jag tror faktiskt inte att jag är så överdrivet rolig att umgås med nu. Jag märker att jag lätt försvinner iväg i tankarna och faktiskt glömmer att lyssna på vad den jag umgås med säger. Detta gör jag inte för att jag är självupptagen eller ointresserad, det är helt omedvetet. Jag försöker fokusera och vara närvarande, men som sagt, jag försvinner iväg. Har detta hänt när du pratat med mig, ber jag här om ursäkt.

Jag måste skriva en grej som jag stör mig på så fruktansvärt mycket. Det är om namn. Under hela graviditeten så har folk frågat mig om namn till barnet. Till en början svarade jag gärna och glatt. Men till vilket pris? Jo, vissa människor tog sig den förbannande friheten att säga att de tyckte namnen var fula eller fnysa att så hette deras jävla djur. Okej om jag hade frågat, "vad tycker du om det?", då kan jag inte stå och stampa missnöjt över svaret. Men att bara säga att namnet jag sagt är fult, utan att jag frågat om åsikt, det tycker jag är rent ohyffsat. Många av namnförslagen har dött pga det. Tex: Nellie, som jag tyckte var så fint. Nu borde jag väl ge tusan i vad andra tycker, men riktigt så fungerar jag inte. Helst skulle jag vilja säga "och vad fan heter du då?" som svar, men så fungerar jag inte heller. Inget stort problem egentligen, nu har vi två namnalternativ som jag verkligen älskar och som jag hoppas kommer passa på'na. Och, tycker någon att det namn hon får är fult och väldigt gärna vill säga det till mig, låt bli, det är inte så kul att höra. Då säger vi så.

Nu har jag klagat på min sömnlösget, erkänt mig själv som dålig lyssnare och anklagat folk för att vara namndödare. Vad kan jag mer ge mig på?, nu när det ändå blev ett sådant inlägg. Hundar som skräms, fy på er. Mat som ruttnar, blä på det. Is, smält på dig.

Nu ska jag kolla på Schulmanshow och dricka min juice.

Som höggravid och med dålig balans har jag det svårt nu. Nio gånger har jag ramlat på isen idag. "WOAAAW" tjoar jag varje gång. Folk stirrar verkligen. Men det gör det samma. För att jag överhuvudtaget ska kunna gå ut mer och samtidigt överleva, så måste jag göra något drastiskt. Jag skulle kunna köpa dobbar, men det har jag inte råd med. Jag skulle kunna ha mina gamla spikskor, men de hade mamma (läs: jag) tydligen tappat bort.

Det återstår nu bara en sak till. Men jag måste fråga er först innan jag föreslår detta. Har jag min fulla rätt att kräva av Erling att han ska gå framför mig och sanda marken? Att min balans är dålig är ju såklart inte hans fel, men däremot är det hans "fel" att jag är tjock. Då borde jag väl ändå kunna kräva lite...? Eller vad säger ni?

Hehehe...

Påväg hem från Barnmorskan imorse.

Jag - Oj, där snubbla jag till. Så halkigt det är!
Tösen - Alltså förstår du hur pinsamt det är när du går sådär svajigt?
Jag - Men det är väldigt isigt nu, nästan alla går så. Och det är ännu värre när man har framvikt.
Tösen - Varför har du framvikt?
Jag - För att du ligger i magen!
Tösen - NÄÄÄ FÖR DU ÄR TJOOOCK!
Jag - Ja, för att du ligger där.
Tösen - Tror du ja!
Jag - Kul att allt gick bra hos barnmorskan idag!
Tösen - Mm sure
Jag - Vadå? Tyckte du inte det?
Tösen - Men du är ju så frågvis när vi är där. Du frågar ju om saker som till och med JAG fattar, och jag kan inte ens svenska språket egentligen.
Jag - Nej, så var tyst då?
Tösen - BLA BLA BLA AAAAAAAAAAA OÄAAAAAAAÄÄ
Jag - Du är egendomlig
Tösen - Du är tjock!
Jag - Ja, men för att DU ligger där.
Tösen - Som sagt, tror du ja!

Fostertrots

Idag blev det snubbel trubbel i mitt kök. Jag stod och diskade 67 kg disk när jag började tänka på fotbad, hur otroligt skönt det är. Jag funderade på om jag hade någon lämplig fotbadsbalja. Det hade jag inte, men en urdiskad sophink borde ju också fungera. 67 kg disk senare, diskade jag ur sophinken och fyllde den med hett vatten. När jag skulle lyfta ner den på golvet, chockades jag av den tunga vikten på den överfyllda hinken och tappade greppet. Vattnet flög. Tyvärr inte ner i vasken, utan på mig och golvet. "Aj då" tänkte jag och skulle ta ett steg åt sidan. SHOOOOF, så drattade jag på ändan. Eftersom jag har lite extrakilon just nu, så blev det en jävla duns. Satt där lite chockad på golvet i några sekunder, kände efter om jag hade ont och så att ingen bebis hoppat ut. Det gjorde inte så ont, och bebisen var kvar. Därför började jag skratta. Jag älskar ju när folk ramlar, och jag är ju folk så jag älskar även när jag själv ramlar. Dyngsur och skrattig lade jag ut handdukar över hela köket, orkade inte torka upp för hand.

Något fotbad blev det inte. Men detta var nog bättre!

Jag rensade mitt kylskåp förut och nu har jag 3 grejer kvar. Ett äpple, en kiwi och en juiceförpackning. Resten hade tydligen gått ut i datumet och i grönsakslådorna låg mögliga grönsaker. Kan inte minnas någonstans att jag någonsin köpt dessa grönsaker, misstänker att mamma smusslat dit dom. Ja, mögliga var de i alla fall och ska slängas. Äpple, kiwi och juice överlever inte en kvinna och en bebis på, så nu måste jag iväg och storhandla. För vilka pengar då? frågar jag mig själv som vanligt och lånar från min allt magrare spargris. Pengar är aldrig något jag går och bekymrar mig för, men visst skulle det vara lite skönt att inte ha en grotesk hyra som hela lönen går till. Jaja, handla var det. Hej!