Det regnar och det är mysigt. Mycket finare sinnesstämming ikväll.

Flisan hade svårt att komma till ro ikväll. Fick gå och bära runt på henne i nästan en timma medans jag pratade och sjöng lugnt. Jag jobbar med mig själv i att vara lugnare med henne. Eftersom jag är så energisk så blir det lätt mycket bus och lekar hela dagarna. Nu är det ju inte så att jag styr henne, hon är ingen lugn bebis som nöjer sig med att sitta i knäet längre än 10 sekunder vare sig vad jag är energisk eller inte. Hon är ju sig själv. Men, lite kan jag "styra" så att hon blir mer rofylld om kvällarna. Har helt slutat busa med henne två timmar innan sovdags, släcker ner så att hon ska förstå att det är kväll, pratar lite tystare och sjunger lugna sånger. Tror att det kan funka. Förut kunde jag ofta lägga henne ner och stoppa i nappen så somnade hon. De senaste kvällarna har det inte fungerat, hon har bara kastat sig fram och tillbaka och blivit ledsen. Så nu har jag börjat lägga mig tätt intill henne och ligga där länge, länge tills hon somnar. Ville egentligen inte börja göra så, det är så lätt att de aldrig kan somna för sig själva sedan om man vant dom vid det. Men jag struntar i det nu. Behöver hon det, ska hon få det. Och för min skull också. Det händer inte så ofta att hon ligger lugnt tätt intill mig, förutom när vi ammar. En mysig stund för henne och mig, det är fint.

Felicias sömn är väl ingen vacker dröm direkt. Hon sover mycket på dagarna och hon är inte den som sover hela nätter eller nöjer sig med att jag stoppar in nappen om hon vaknar. Efter halva natten vaknar hon och sedan ligger hon resten av natten och ammar, medans vi båda sover. Förundras över att jag inte är trött. Blir ju faktiskt väldigt mycket färre timmars sömn än förr, men jag känner mig precis som jag gjorde förr och tacksam är väl jag för det. Vill inte hålla på att mixtra med hennes sömn så att hon ska sova mindre på dagarna och mer på nätterna. Inte än i alla fall. Jag tänker fortsätta ha henne hos mig och amma henne på nätterna tills hon själv vill sluta och ser inga fel i det.

Nu blev det ett riktigt bebisinlägg. Kanske ni inte ens orkade läsa. Det var nog mer jag som behövde få detta nerskrivet, eftersom jag funderar så mycket över det, och så råkade det bli här på bloggen. Det får stå kvar. Kanske några fler mammor som har liknande tankar. Men nu ska mamman i våran tvåmannafamilj också sova. Godnatt!