Slutade klockan 11 och åkte till Gamla stan för att träffa Tove. Vi åt lunch och köpte glass. Vi blev erbjudna massage av en kille som vägrade lyssna på "Nej tack" och "Vi hatar massage" När han tjatat i 15 minuter sa Tove "Om du inte går nu så ringer jag polisen" Hon är rolig hon. Vi tog sällskap till Slussen där vi skilldes åt och jag gick hem. Satte mig på balkongen och tog ett glas vin. Åh vad jag kände mig vårlycklig.

Åh, Stockholm är så vackert.
När jag åkte helikopter idag så tog jag den här bilden.

Nää, jag åkte inte helikopter och jag har inte tagit bilden.
Men det kunde ha varit så, ellerhur?

Det finns så mycket jag vill skriva, det finns så mycket jag vill säga. Det är så många oklarheter gällade så många saker, att jag blir galen. Jag är närvarande men på något vis ändå frånvarande. Det har hänt så mycket de senaste månaderna. Händelser som man kan tycka borde spridits ut, kanske på två år, och inte på två månader.

Det är så konstigt när någon försvinner ur ens liv. Någon som vet allt om en, och som man vet allt om. Hokus Pokus borta, och så ska man vänja sig vid det. Varje gång människa som stått en nära försvinner ur ens liv, väcks alltid en rädsla över att man någon gång igen, ska lämna ut sig själv till någon annan. Klä av sig inför nya sanningar, berätta och dela med sig. Trots att det är fint med närhet så blir det så lätt en labil sårbarhet när man står där, och är någon nära, igen. 

Min pappa berättade för mig att när han var 20 år, så trodde han att han var färdig i sitt tänkande och i sin mognad. När han var 30 hade han fnyst åt sig själv som 20åring och tänkt att "Nu är jag färdig" och samma sak nu, när han är 40. Jag tänker mycket på det, hur mogen är man egentligen? Vad kommer jag tänka om Johanna som 19åring, om 10 år? Självklart kommer allt se annorlunda ut, men kommer jag ha kvar mitt tankesätt och mina värderingar? Det som känns så självklart nu, kommer det vara lika självklart då? Jag blir snurrig av det där, så nu lämnar jag det.

Ja ni ser, mycket tankar såhär på natten. Det blir alltid så. Har blivit mycket skämtsamma inlägg här den senaste tiden, så jag kände att det var dax för ett lite mer seriöst. Ett förvirrande och lite splittrat inlägg kanske, men man blir ju lite sådan på natten, i alla fall blir jag det. Nu har jag fått skriva av mig och möjligen fått någon av er som läser Nakeddays att fundera lite, kanske?

Till sist. Jag älskar Stockholm och jag älskar våren.
Godnatt säger jag nu, godnatt.

Ikväll blir det öl.
Var när hur och varför, spelar ingen röl (roll, men röl rimmar på öl).
Öl hela kvällen lång.
Drick ur ditt glas och sjung en sång.

Det värsta som finns måste väl ändå vara människor som skriver: Ok. BARA. Inte ens ett okej, utan Ok. Inget mer! Vidrigt, ellerhur? Om jag skriver en lång jävla uppsats till sms och får Ok tillbaka, då vill jag skrika högt och länge. Ok står för odödligt monster eller ondskans katt, i mina öron.

Damn Ok, okey?

Och ni alla förstår säkert att jag inte var allvarlig när jag skrev att det är det värsta som finns.
Men alla fall topp 10.

Jaja, säg/skriv/tänk/ inte ok någotmer. Okej?

Stolt gudmor och världens finaste Charlie

Frisören - Vad har hänt med ditt hår?
Jag - Det blev eldat
Frisören - Jaha...
Jag - Kan du klippa bort det?
Frisören - Ja, alltså. Det kommer se lite konstigt ut
Jag - Det spelar ingen roll, hellre konstigt än bränt.
Frisören - Vad djup du är
Jag - Eh hehe

Vadå djup? Är det någon som förstår hur hon fick det till att jag var djup? Hon kanske trodde att jag suttit och mediterat med tändstickor i händerna och tänt eld på håret? Eller tyckte hon att "Hellre konstigt än bränt" var djupt sagt? Eller hade jag djupt hår? Drev hon med mig? Var hon dum i huvudet? Jag finner inga svar och bestämmer mig här och nu för att sluta fundera på saken. 1 2 3 NU!

De ringde mig från krogen jag ska spela på och ville att jag skulle komma ner och planera lite. Jag tog min jacka och gick dit. Jag skakade hand med personalen och satte mig i baren. Jag fick en öl och hade trevligt. Sen fick jag en till och det blev trevligare. En till och jag blev lite salongsberusad. Jag fnissade fram "Nu har jag utnyttjat den fria baren tillräckligt va?" "Vadå fria? Du får ju betala" sa bjudaren (kommer ej ihåg dennes namn). Jag fick lite panik. Jag hade 1 kronoa i fickan. Jag hade ju inte bett om öl. De hade bara ställt fram. Efter fem sekunders tystnad ropade bjudaren "HAHA jag skoja" Då började mitt hjärta slå igen. Jag kände mig ultradum. Sen fick jag en till öl. Sen gick jag hem.

Söndagen den 2 maj klockan 20:00 - 22:00 och Fredagen den 14 maj klockan 19:00 - 21:00 spelar jag på Resturang/Bar Hjördis, på Åsögatan, Södermalm i Stockholm. Kul va?
Kom kom kom tralalaaaa

Jag sitter och joddlar och tänker på hur stört det är att jag går upp 1,5 timmar tidigare än tuppen.

Jag har varit med Tove idag. Hon bjöd mig på Halloumi, vindruvor och hjärtchips. Tove är en sådan där tjej som förstår allt. En riktigt bra tjej. Jag minns dagen då vi möttes. På folkets hus i slutet av Januari. Vi skulle båda jobba som värdinnor för rikemansfolk. Jag tänkte "Wow, vilken snygg tjej" På lunchen skulle hon köpa snus till mig och säger till tobaksgubben "Jag ska ha Kapten Jack, tack" Det så hon tolkat mitt "Säg att du ska ha Tre ankare" Där och då i snusaffären bestämde jag mig för att hon skulle bli min kompis. Hon tänkte detsamma om mig, som tur var.

Bland det finaste i mitt liv just nu är kvällspromenaderna på söder.
Jag går till Skånegatans topp och sedan in i en mysig liten park. Insåg igår kväll att jag faktiskt gillade fåglarnas kvällskvitter. Jag som tidigare aldrig förstått det rofyllda och fina med kvitter. Jag går ner för trätrapporna, de påminner om ett äventyrsland. Jag går förbi de röda kulturbodarna och vill köpa en. Har hört att en är till salu. Drömma kan man ju. Sen går jag tillbaka till verkligheten och seven eleven. Går upp för den sista backen till nummer 15. Hemma. Underbart. Så som jag älskar söder, vill jag alltid älska söder.

En sista grej innan jag slutar joddla och går och lägger mig. Petter ni vet, min lillebror. Han var i Stockholm med sin klass. De besökte riksdagshuset. Guiden visade klassen den berömda Plenissalen. Ni vet, riksdagens största sal. Petter tyckte att hon sa "Penissalen" och började skratta så mycketså han grät. Han kunde helt enkelt inte sluta. Han blev tillsagd och fick lämna salen. Fantastiskt roligt!

Joddelatilitihoo
Godnatt

Idag öppnar Arlanda. Hoppas att ingen blir överASKAD.

En elev råkade (?) spilla korvstråganoff på min vita kjol. Jag går numera under namnet "Bajsläraren"
Kul grej!

Älskade vän jag behöver dig nära
När ensamheten blivt mitt jag
När känslan av glädje blivit vag
Älskade du jag vill vara dig nära
I din sorg i ditt mod
I det som ingen annan än jag förstod
Kom ihåg mina ord min vän
I Australien

<3

Inatt drömde jag att vulkanen på Island var jordens undergång. I Nerkies Allehanda stod det "Tack för den här tiden" så var det en bild på Kronblom, statyn vid Berhn. När det var en timma kvar till undergång låg jag och alla jag kände på Karros Skolgård i en stor hög. Jag låg någonstans i mitten och var sur på Petter för att han hade våran gemensamma Queen T-shirt på sig. Big deal?

Sen vaknade jag och var lite lättad för att jorden inte gått under.
Det var väl ändå allt för väl?


Allas vår hjälte, tog farväl

Dagen efter jag hade skickat in ansökningar till Sveriges alla musikalutbildningar fick jag något som kan liknas en uppenbarelse. Jag väntar ett år till. Det är inte dax för mig att plugga än. Jag vill iväg. Jag ska till Irland, Dublin. Detta är bestämt och det är hissnande.

In Dublin's fair city,
Where girls are so pretty,
I first set my eyes on sweet Molly Malone,
As she pushed her wheelbarrow
Through streets broad and narrow,
Crying, "Cockles and mussels, alive, alive oh"!

Min vän Tove var på dejt för några veckor sedan. Dejten gick bra och stämningen var fridfull. Det mesta stämde, tills... killen säger "Jag tror du har ADHD" och börjar rabbla upp symptom som han tyckte stämde in på Tove. Tove blev lite chockad och försökte skoja bort det hela med att börja prata om något annat, varpå killen ropar "DET ÄR TYPISKT ADHD ATT BYTA SAMTALSÄMNE!!" Tove gick.

Tove är mycket rolig. När vi hade känt varandra i några veckor bestämde vi oss en dag för att ta en öl på Pelikan. Jag stod och väntade  utanför Tunnelbannan och Tove dyker upp lite förvirrad och chockad. "Vad har hänt?" frågade jag. "Jag fastnade i tunnelbannespärren" skrattar hon glatt och håller upp sin hand som har svullnat upp till det dubbla. "Det gör skitont!" fortsätter hon på samma glada vis. Vi fick sitta på sjukhuset hela kvällen.

Snygg är hon också, Tove. En riktigt pärla!

Kom hem och möts av fyra stycken 2metershöga 16åriga killar i hallen. "Vi ska ut" sa de, och jag frågar vad fan de skulle göra ute nu. "Vi vill pissa på Jehovas Vittne kyrkan, men det är för långt" säger min Lillebror. Jag kollar förfärat på de "Små" och skakar på huvudet med orden "Petter, vad har hänt med dig?" De skrattar åt mig, ger mig en påse chokladägg och går ut. Käre värld

Ikväll har jag druckit absint. Speciell dryck det där, men jag behövde det. Jag har skrattat ihjäl mig med Max Wilson Sconde Jeppe och alla. En bra kväll. Nu är det natt och jag är trött.

En sak till bara. Max spelade upp Avantasias nya platta och sen jag kom hem har jag lyssnat igenom hela. Jävlar!Sammet har gjort det igen. Makalöst.

Godnatt ja.

Jag har inte bloggat på ett tag. Nu får det vara dags igen. Har saknat det. Nu vill mina slitna fingerspetsar skriva igen och jag gör de till viljes.

Efter att det tagit slut emellan mig och Eddie flyttade jag ifrån Bagarmossen och fick tag i en rum på Söder, vilken lycka! Jag har förälskat mig i varenda litet gathörn och jag har inom kort en spelning på en krog som ligger granne med mitt kvarter. Skriver mer om det, när jag vet datum och tid.  

Imorgon ska jag åka till Örebro och stanna där över helgen. . Till mig stora glädje så bjöd Max med mig till Wilsons 20års fest imorgon kväll. Jag ska även försöka träffa min blivande gudson och hans mamma som jag saknar och inte har träffat på allt för länge. Grill i stadsparken med Rakel, om vädret tillåter? Ska också ha möte med Amanda och Samuel inför Kj-konserten och självklart blir det en tur med Sigward, min och Petters tandemcykel. Vi har tätt kontakt och han saknar mig, cykeln alltså.

Jag har så mycket att skriva om nu känner jag. Samtidigt måste jag sova. Nu börjar jag i alla fall blogga igen. Trots många jobbiga tankar som flyger och far i huvudet är våren här, och på våren är jag i regel glad. Jag ska försöka vara det. Jag vill bli mitt glada jag igen, ska kämpa! Så, som en start, Nakna Glada Dagar med Boben är tillbaka, ja!