Se upp i backen, tusen hål i nacken.
Detta jag kommer skriva nu, kommer vissa inte tro på. Typ Max Wallbom. För han tror alltid att jag överdriver, men det gör jag inte. Det händer bara så konstiga saker ibland. Som idag. Herreminjordaskapare vad pinsamt det var. Jag gick hem från bussen efter jobbet vid femtiden. Det var mörkt men under skenet av ett gatuljus såg jag min mamma. Jag måste verkligen stryka under här att jag verkligen var säker på att det var min mamma. Hon cyklade långsamt i snön ca 10 meter framför mig. Jag hade precis kommit ur en korsning, därför hade vi inte sett varandra. Jag tog upp snö och kramade en snöboll. Tänkte "haha" och kastade. Träffade mamma med en fullträff i nacken, jag skrattade högt "haha" och väntade glatt på att hon skulle stanna och vända sig om. Det gjorde hon. Men. Det var inte mamma. Jag slutade skratta och stannade till, i chock. "Vad gör du?" fräste kvinnan som inte var min mamma. Jag började stamma fram ord som förlåt, mamma, samma, jacka, alltså, eh. Kvinnan som inte var min mamma gav mig en ilsken blick och cyklade vidare.
Jag skyller detta på min riktiga mamma. Att hon prompt måste klä sig som andra kvinnor i vårat område. Det gör det svårt för en dotter som vill kasta snöbollar på sin mor.
Lördag
Jag har fått tillbaka smaken. Nu kan jag inte längre äta bra saker som torsk, spenat och diskmedel. (kanske var det därför tösen gömde sig, för att hon avskytt det nya konstiga jag stopppat i henne, kanske...?) Jag uppskattar alla goda smaker nu, extremt. Kaffe, ost, clementiner, oboy och spagetti, jag har saknat er. Nu när jag flyttar på onsdag ska jag bara ha just dessa grejer i köket. Inget annat spelar någon roll.
Just det ja, jag flyttar på onsdag! Har precis betalat första hyran, dyr utav helvete. Jag tror att jag kommer att trivas där, på väster. Känns positivt att det finns så mycket pizzerior där. Inte för att jag äter speciellt mycket pizza, men jag tänker på de sista veckorna av denna graviditet. Då kommer det nog inte finnas så mycket jag kan göra, eller orka, förutom att äta en pizza, eller tre. Den är fin, lägenheten. Jag är glad att den är min och längtar tills allt är klart. Tapetsering, möbler och det. Känner mig lite som en skurk i flyttgrejen. Jag får ju inte bära och därför måste alla andra bära. Avskyr att lasta över saker på andra människor, men nu har jag inget val. Jag kan stå för underhållning. Alla som hjälper till har tillåtelse att skratta åt min tjockhet och mina hormonella utbrott/attacker.
Imorgon börjar mina och Petter julspelningar. Vi ska spela på ålderdomshem hela julen. Petter har inte övat någonting och jag har tröttnat på att säga till honom. Jag kan alla julsånger, alla stämmor som finns och varenda liten julvers. Det kan alla som gick på Karl Johan. Petter gjorde inte det, men han "är ju cool" och säger att det löser sig. Det kommer bli såhär. Jag sjunger alla sånger, petter sitter bredvid och hummar med. Sen kommer alla säga gummor och gubbar "Åååååh vad fint", till Petter. För han ser mer ut som en tjej än jag och då kommer alla tro att det är han som sjunger. Livet är orättvist.
Måste erkänna att detta inlägg tagit 5 år att skriva. Jag började precis skriva igen, somnade för två timmar sedan och vaknade av att mamma skrek något om adventljusjävlar. Nu har magen kommit tillbaka, så nu vet ni det. Jag har även fått en dejt tills ikväll. Det lät spännande va? Men min dejt är inte någon annan än gamle Bestemalen. Några har frågat om mailet till Mona Sahlin var sant. Ja, det var sant.
Hej så länge!
Lite kort
Har inget mer att skriva. Jo en grej. Niklas Strömstedt fru bestämde allt över honom i kvällens "På spåret" Han blev överkörd. heheh. Överkörd. Ordvits.
Allan Edwall ska sjunga godnatt för mig och Alien.
Godnatt
Bestemalens mail till Mona Sahlin
Bestemalen är lite trött på sitt jobb. Hon är på jakt efter ett nytt. Ett där hon kan: påverka, kunna vara sig själv och tjäna bra pengar. Hon har skickat runt ansökningar till lite olika slags arbeten. När socialdemokraterna nu blev av med sin partiledare, tänkte min kära vän att det kanske kunde passa henne. Hon skrev ett mail. Jag har fått läsa det. Jag har inte fått tillstånd till att publisera det, men det skiter jag i.
Hej Mona. Jag är en tjej på 20 jordsnurr. Jag heter Bestemalen och bor tillsammans med min mamma, pappa och syster i ett barnvänligt område i Örebro. Varför jag mailar dig, är just för att jag söker ditt jobb. Har via media fått reda på att du ska sluta som partiledare, och jag tror att det skulle passa mig jättebra! Jag gick samvetenskapligt på gymnasiet, så jag är ganska bra på sånt där med politik och sådant. Självklart kan jag bli bättre, men det löser sig. Jag har jobbat som cafebiträde och som vårdare. I de yrkena har jag lärt mig att handskas med många olika människor, det är väl bra att kunna som partiledare? Sen är jag bra på engelska också. Hade Vg plus i engelska b, inte illa va?
Det var väl i Mars i du skulle avgå? För min kompis ska få barn i februari, och det är ju inte så bra om det krockar. Men datum för vårat byte kanske vi kan diskutera? Jag kan träffas på torsdagar och ibland söndagar. De andra dagarna är jag lite upptagen, så om du kan fixa en torsdag eller söndag som vi kan träffas på vore jag nöjd! Jag hatar Reinfeldt, det gör väl du med?????
Ja, det var väl allt! Du kan maila mig eller adda mig på facebook. Där heter jag Bestemalen "Sugklockan" Eriksson. Hare fint. Hejdå.
Ps. Varför stavar du Mona med o? Det uttalas ju Måna. Ds.
Hon bifogade även denna bild
Svammel
Förhopping
Fostertrots
Eftersom både jag och Tösens pappa är musiker (eller jag kanske inte får kalla mig musiker men sångerska i alla fall) så är det självklart viktigt att spela rätt musik redan från början. Erling skickade ikväll över en massa låtar som han spelar och sjunger på. Dels för att hon ska känna igen hans röst och för att hon ska känna igen musiken. Jag öppnade låtarna och sa "Nu ska du få lyssna på far din" Och självklart blev det bråk direkt.
Tösen: Tack, äntligen får jag lyssna på något bra!
Jag: Vad bra att du känner så, men jag är väl inte så hemsk?
Tösen: Joho du! hård spark
Jag: Okej...
Tösen: Pappa är MYCKET bättre än dig
Jag: Är du arg på mig eller något lilla vännen?
Tösen: Ja. SPAAAARK
Jag: Varför då?
Tösen: 1 Din magsjukan var inte så kul för mig heller ska du veta. 2 Du rör dig så mycket hela tiden, jag blir sjösjuk" 3 Och återigen, du sjunger fult.
Jag: Men om jag bara spelar pappas musik nu då, blir du glad då?
Tösen: Det vet man aldrig morsan! spark spark spark
Hon har vad jag kallar fostertrots.
Jag fick precis hem spjälsängen. Den var underbar och jag lade ner min nalle Gunvald där i, för att öva lite "ta upp och lägga ner" Det gick bra. Gunvald varken grät eller skrek. Detta med bebis är nog lätt som en plätt.
Knas
Att tösen kommer bli karatestjärna råder det numera inga som helst tvivel om. Hon sparkar så hårt att jag inatt utropade "AJ jävlar" Jag hatar att sova nu för tiden. Jag kan inte, det går inte. Tre timmar inatt och förra natten två. Mina ögon är rödsprängda men i kroppen känner jag mig rätt pigg. Kan bero på allt kaffe jag druckit idag. Och alla koffeintabletter jag tar. Och alla cigaretter jag rökt. Och alla powerdrycksbaserade alkoholdrinkar jag druckit. Nej jag skoja. Driver bara lite med besserwissermammor på mammasajter som säger att kaffe är lika farligt för barnet som knark. En skrev "Alla mammor som dricker kaffe under graviditeten borde inte få ha vårdnaden om sina barn" Jisses! För att återgå till sömnen. Det är omöjligt att ligga på sidan och sova och både rygg och mage går inte längre. Ska testa att sova stående inatt.
Nu ska jag äta spenat. Jag passar som sagt på när smaken är borta.
Dålig
Min telefon ringde förut och jag skulle svara. Det kom inte fram ett pip. Något väsande oförståerligt lämnade min mun, hur jag än försökte kom det inte fram något. Personen i andra änden av luren sa "hallå hallå" Jag hörde inte vem det var och nummret var ett sktet hemligt nummer. Jag fick lägga på. Hoppas verkligen inte att det var från någon miljonvinst-tävling. Eller ett företag som hade ett "få en totalt smärtfri förlossning" -erbjudande. Så var det nog.
Ligger i sängen och försöker bli tipptopp igen. Sjuk en vecka, trist och illa. Inget jobb på en vecka, fattigt och jävligt illa för hyra och bebisbehövligheter. Kan ju alltid hoppas på att smaken aldrig kommer tillbaka, för då kan jag uppträda som en som äter allt äckligt och på så sätt bli rik. För sådant gillar ju folk, att kolla på galenskaper.
Nu ska jag halsa schampo och balsam.
Hej!
Skottkärra
Fick denna för 500 spänn, kan ni förstå!
och.....
DENNA PÅ KÖPET! Fantastiskt.
Visst förstår jag att det kommer bli jobbigt för ryggen. Det kommer göra ont, I know. Men smärta gör så att människan känner att den lever, ellerhur? Ser därför bara positivt på detta. Så gör som vi. Släng barnvagnen och åk till Åkes verkstad. Där finns skottkärran för dig och ditt barn.
För att inte bli anmäld till socialen så får jag väl säga att detta inlägg inte var seriöst. Åkes verkstad existerar inte, vad jag vet? Och jag har inte köpt någon skottkärra till Tösen. Ville bara ha lite kul och visst var det lite, lite kul? Hah.
Monklesjonkle.
Petter och pappa blev magsjuka denna natt. Jag tar åt mig äran till nersmittandet.
Harry, Charlie, jag och tösen (i magen alltså)
Jobbiga dagar och konstiga hormoner
Nu har magsjukan lagt sig och om bara febern sjunker lite så är jag helt frisk igen. Vilka konstiga dagar detta varit. Det var ingen myt att magsjukan blev så j ä v l a mycket värre med en bebis i magen. (Och som vanligt så orkar jag inte vara pryd. Om ni tycker magsjuka är äckligt, så läs en Kalle Anka pocket istället)
Det började iförrgår, på måndagseftermiddagen, då jag spydde utanför jobbet. Blä, tänkte jag och trodde det var gravidillamående. Det var det inte. Några extremt jobbiga timmar följde och smygande kom feber, huvudvärk och halsont. Allt på samma gång, jag sjöng min klagosång. Jag grät till mamma och sa att tösen omöjligt kunde överleva detta. Jag snyftade "förlåt" till magen.
Jag somnade och vaknade några timmar senare av att pappa fått en bra ide. Han sa att äppelcidervinäger dödar alla baciller. Han hällde upp ett snappsglas av denna illaluktande sörja och gav till mig. Jag gjorde misstaget att ta emot detta, och det ännu större misstaget att föra detta in i min mun. Det var det näst vidrigaste jag gjort och pappa fick skura köksgolvet. Detta var alltså det näst vidrigaste. Lite senare tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök. Fast denna gång skulle jag inte smaka, utan bara hälla allt rakt ner i halsen. Här får jag lov att poängtera att jag var ganska konstig i huvudet och tänkte inte riktigt klart. Hällde upp ett glas och dricker. Rent reflexmässigt så smakade jag. Men vad nu? Detta stämmer inte. Kände att det börjar snurra i huvudet. Kollar på flaskan. "Olivolja" står det. Jag har tagit fel. Mamma fick skura köksgolvet. Sen somnade jag på toan.
Igår var hemsk. Tisdagen den 16 november ska bli min olycksdag. Kände mig som världens sämsta mamma som inte gav sitt barn mat. Dock sparkade hon mer än någonsin, så jag antar att hon var pigg. Jag går inte in på närmare detaljer om gårdagen. För allas trevnad.
Idag. Började dåligt, blev bättre och nu är det som ovan skrivit bra, fast febern sitter i. Kollade på Nils Karlsson Pyssling förut och grät floder. Mamma kom hem och jag tjöt "Kan inte livet vara som hos Bertil och Nils Karlsson?" Mamma skrattade. Jag är mycket, mycket, mycket hormonell. Jag gråter och gråter för minsta lilla rörande ting. Sparade jag alla tårar och sålde till uttorkade skogar skulle jag bli rik. Nu är jag icke gråtande och ska sova bort den sista graden. Kanske skriver jag mer senare.
Helvete
Skriver igen när jag är frisk.
Kväll
Har nu snyftat mig igenom hela kvällen för att mamma tog fram min bebisbok och lät mig läsa förlossningsberättelsen från när jag föddes. O jävlar, jag blev inte lugnare direkt. Nu är jag helt jävla slut och ska slå min lillebror (hårt) som vägrar vara tyst. Godnatt.
Sådant gör mig glad
Åh vilken fin kommentar. Tack till dig Nita! Underbart med sådana här kommentarer, det värmer som tusan. Kopierar rakt av, så glad att jag måste visa.
Postat av: Nita
Hej Johanna
Jag brukar kika in på din blogg lite då och då och varje gång så berör den mig. Mest får den mig att skratta men även som i det här inlägget får den mina ögon att tåras. Jag kan se din tågresa framför mig och hur du antagligen måste känna en enorm lättnad över Erlings besked. Du verkar få en fin pappa till din tös och har dessutom en familj som säkerligen kommer stötta er i er nya roll för att inte tala om dina härliga vänner.Hur hamnade jag just hos dig ja en slump och sedan blev jag fast och äntligen skriver jag några rader har förstått att det gillas om man som bloggskrivare får lite respons.Till sist så gillar jag dina politiska åsikter jag blev lika bestört som du när högerspökena i Alliansen vann. Men nästa val då kommer vi igen.
En dam i hissen gav mig dissen
Idag i hissen ner från förlossningsavdelningen hände en underlig sak. Kan dra bakgrunden snabbt. I natt hade jag en helvetes natt. Jag drömde att tösen kom ut och var en leksak. Då jag var ledsen för detta skällde Erling på mig och röt "Du ska väl vara glad att du fick nåt!" Sen dog leksaken och allt var hemskt.
I hissen.
Jag - Du var verkligen ett svin i natt. Du borde nästan be om ursäkt.
Erling - Förlåt förlåt
Tant som står bredvid: vänder sig till Erling - Ja, såhär kommer det vara. Allt du gör kommer att vara fel och du kommer få så mycket skit av henne.
Jag: Blir röd i ansiktet
Erling - HAHAHAHA! Hörde du det Johanna?
Undrar om tanten inte fattade att jag skämtade om att han skulle be om ursäkt för beteendet i drömmen, eller om hon faktiskt var erfaren nog att säga sanningen. Kommer jag ge Erling skit för allt? Haha, kul i så fall. Rolig tant också.
Lång dag med snö och vatten
Vid lunch spillde jag ut ett fullt glas vatten mellan benen. "Och där gick vattnet" sa jag och min kollega skrattade så hon satte i halsen. Jag fick sitta i torkskåpet en halvtimma.
Cilla och Bestemalen kom och mötte mig efter jobbet. Jag skrek att jag ville ha snöbollskrig. Bestemalen, den veklingen sa att jag absolut inte fick kasta snö på henne. Vi gick hem till mitt hus, där all elektricitet var avstängd och vi fick tända ljus och lägga oss i soffan. Jag började tjata om snöbollskrig igen och vi klädde på oss och gick ut. Den första snöbollen kastades och kriget var igång. Det var mest Cilla och jag mot Bestemalen. Två mot en är alltid roligt. Vi skrek av skratt och blev så fångade i barnasinnena att vi kastade snöbollar på bussen som åkte förbi. Sen mulade jag Bestemalen tills hon började gråta.
När Bestemalen slutat gråta klättrade vi upp för ett berg. Okej, inte ett berg men en väldigt stor snöhög. Bestemalen blev sur på mig och sa att "En snart höggravid kvinna ska inte klättra i snöhögar" "Mjukt fall" svarade jag och fortsatte klättra. När Cilla sedan ramlade ner från berget skrattade jag och Bestemalen så vi grät. Förlåt för informationen men jag kissade på mig lite av skratt. Jag berättade det för tjejerna och Bestemalen krävde att jag skulle kontrolera att det trots allt inte var vattnet som gått. Hon är hönskompis. (Visste ni att fostervatten smakar exakt som sperma? Det fick jag lära mig på föräldrargruppen. Jag skrattade bakom en kudde i en kvart då det dök upp mycket roliga "kontrolerafostervattensmakiolikasituationer" dök upp i mitt huvud.) Cilla mulade Bestemalen igen, hon bönade om nåd och kapitulerade med förlusten i behåll.
Vi gick till Tybble och köpte Dumle. På hemvägen skämdes vi lite över att vi uppfört oss som vi gjort. Det finns en ursäkt. Det händer något i kroppen under snötider. Gammal som ung.
Imorgon kommer Erling hit och vi ska på studiebesök på förlossningen. Jag ska kasta snöbollar på honom. Sjukt om jag tog in snöbollar på förlossningen och startade snöbollskrig med nyförlösta mammor och nyfödda bebisar. Självklart ska jag inte göra det. Men undrar ändå hur långt straff jag skulle få. I alla fall, om jag ska vara seriös en sekund, så ska det bli mycket intressant att besöka det ställe man (förhoppningsvis) kommer att föda tösen. Lättare att ha en målbild om man vet hur stället ser ut, så känner jag.
Nu ska jag kasta in en onico och kolla på Schulman Show. Det är inga dåliga grejer. Hoppas att jag vaknar med samma energi och glädje imorgon. Det känns så, åh härliga snö!
Lite tankar i ett svamlat inlägg utan röd tråd.
När jag flyttade hem från Stockholm visste jag inte om att jag hade tösen i magen. Jag misstänkte det, men vågade inte ta reda på det. Jag gick länge utan att våga stiga in på apoteket och köpa testet. Idag kan jag inte förstå hur jag kunde stå ut med att inte veta. Jag och bestemalen gjorde upp att jag skulle vänta med att ta testet tills efter hennes födelsedag som skulle infinna sig dagen efter. Dock undvek jag alkohol den kvällen ska ni veta. Jag skyllde på trötthet och det var ingen lögn. Jag var så trött och illamående.
Jag köpte testet och lade det i byrolådan. Låtsades inte om det. Den 15 juni skulle jag upp tidigt till jobbet. Trött och illamående tänkte jag fannutarjagdet. Gravidstrecket kom nästan på en gång och jag gick ut till köket och satte mig på stolen. Mamma kom upp och undrade vad det var med mig. Jag svarade inte utan reste mig upp och benen vek sig och jag hamnade på golvet. Mamma satte sig bredvid och jag berättade. Vi sa inte så mycket. I alla fall inget jag minns. Jag var inte direkt lycklig, om man säger så. Men inte olycklig heller. Förvirrad är nog ett bra sätt att förklara mitt sinnestillstånd denna morgon. Jag åkte till jobbet i vanlig ordning.
Jag meddelade Bestemalen och hon och Lejonkungen kom och hämtade mig efter jobbet. Jag ringde Erling flera gånger men fick inte tag på honom. Fick panik när han inte svarade och ännu mer panik när han tillslut ringde. Jag har för mig att jag sa att jag var tvungen att prata med honom. Jag tyckte det kändes konstigt att berätta över telefon och är väldigt glad att jag inte gjorde det.
Detta var en tisdag. Fredag skulle vi ses. Jag gick som en levande död dessa dagar. Målade upp alla slags bilder i huvudet av vad Erling skulle säga. Eftersom vi inte alls träffats speciellt mycket och inte lärt känna varandra så bra, var jag osäker på hur han skulle reagera. Det senariot jag mest hade i huvudet var att han skulle välta ett bord på mig och skrika DRAÅTHELVETE. Roligt att tänka på i efterhand.
Jag åkte till Stockholm dagen innan för att jobba på mässan och på fredagen väntade jag på Södra Station i spöregnet. "Vad var det du ville prata om?" frågade Erling när jag inte sa något på en stund. Jag stammade fram att jag skulle ta det snart. Han beställde en öl och jag en cola. Erling har sagt efteråt att det var då, när jag beställde en cola som han förstod vad jag ville prata om. Ändå sa han ingenting då, utan inväntade mitt "ja alltså hm jag är gravid och eeh du är pappan och ja jag vet inte vad jag ska göra men mmm aa" Så sa jag ungefär tror jag. Det blev inget vält bord eller några skrik. Det blev ett leende och ett "Okeej" Erling bad mig berätta hur jag kände och jag lyssnade sedan på honom. Sedan skämtade vi och skrattade åt situationen. Jag var lättad.
På tåget till Örebro fick jag ett sms av Erling där det stod att han ville behålla barnet. Jag skickade tillbaka att jag också ville och där och då var det bestämt kan man säga. Den tågresan ska jag aldrig glömma så länge jag lever.
Kommande veckor var jobbiga. Reaktionerna var många från människor runt om. Inget jag tänker skriva om för de allra flesta negativa reaktionerna har helt och hållet omvandlats till positiva. Inget att grämma sig över nu. De som fortfarande är negativa och inte kan ta till sig att det kommer ett barn, kan också få ta till sig att de inte kommer att få ha en del av tjejens liv. Ett fåtal ska poängteras. De allra flesta är underbara.
Jag tänker ofta på den här tiden i somras. Vill ofta prata om den. Allt var konstigt. Jag kan faktiskt inte med ord beskriva hur glad jag är att vi behöll det lilla fröet som nu blivit en sparkande tös, som snart kommer. Det är jobbigt ibland, verkligen. Jag har ont och jag känner mig osäker och ledsen ibland. Men lyckan, den stora lyckan att hon, lilla tösenska komma, den dödar all negativitet. Jag älskar henne. Och det ska jag berättade för henne varenda dag.
Det var egentligen inte det här, detta inlägg skulle handla om. Men nu blev det så. Nu har jag stängt av Electric Banana band. Ska sova. Tack för att ni läser. Och tack Lollo för det fina du skrev om nakeddays i ditt inspirationsinlägg. Hoppas jag kan få er alla att le ibland. Nu rinner tårarna av alla minnen från sommarens chock. Godnatt.
Idioter
Ny vecka imorgon. Jag orkar inte skriva mer utan lägger mig och hoppas på en bättre dag imorgon.
Amen och tack
Jesus i frack
Samtal
Jag hade glass hemma. Ben&Jerrys Vanilla Toffee Crunch. Hade trott att jag skulle få ha den för mig själv och väntade mig en lugn stund. Men icke.
Tösen - Spark Jag vill också ha!
Jag - Nej, bebisar ska inte äta sådant, framför allt inte ofödda bebisar!
Tösen - Fast, det du äter, äter ju jag. Smarto!
Jag - Men det är inte samma sak. Jag får orginalet för att jag är vuxen. Du får bara näringen, alltså det tråkiga, för att du är ofödd.
Tösen - Så redan du börjar livets orättvisa? spark spark
Jag - Japp.
Tösen - Du sjöng fult förut
Jag - Vad säger du nu?
Tösen - Ja. Du är ju den enda jag hör hela dagarna. Det blir lite tjatigt med bara din röst. Och så är du aldrig tyst. Bara blaa blaa blaa hela tiden.
Jag - Jag sjunger ju för din skull, för att du ska må bra. Och prata måste jag ju göra ibland.
Tösen - Ja, men variera dig lite kanske...?
Jag - Vilka krav du ställer, men okej.
Tösen - Och glassen?
Jag - Den är min.
Tösen - Snåljåp spark spark spark spark
Jag - Jag älskar dig så mycket lilla tös.
Tösen - Sluta vara så känslosam morsan
Lördagskväll
Idag färgade jag håret. Bättrade på min röda färg. När jag precis skulle skölja ur håret så ringde Erling. Han lyckas alltid pricka in lite "fel" tider, om ni förstår vad jag menar. HAHA! Om ni förstod, hoppas jag att ni skrattar nu, för det var förbannat roligt. Om ni inte förstod så är ni trögga. I alla fall, så pratade vi en stund och jag glömde mitt rödvärkande hår. När jag kom på det så var det försent. Det hade blivit ILLRÖTT. Inte vad jag hade tänkt men snyggt blev det. Så trots att Erling än en gång prickade in "fel" tid, så blev det, en än gång, bra till slut. HAH.
Nu har pappa stekt Gorillamackor. Det är vanliga stekta mackor, men vi kallar det Gorillamackor av någon okänd anledning. Tror att det var från när vi var små och pappa lät som en Gorilla när han stekte mackor. Smaklig måltid.
Fredag
Jag fick Bestemalen hit på oplanerat besök. Hon ville tävla i att hålla andan. Då gjorde vi det. Jag fuskade alla fem gångerna och blev därmed tävlingens vinnare. I puckotävlingar är allt tillåtet.
Bestemalen är arg på män. Hon sa "Kan inte män försvinna från jordens yta så man får lite frid och fröjd?" Då skrattade jag och frågade hur hon skulle överleva. "Vadå?" frågade Bestemalen. "Du är ju en pappaspengar-tjej" Då blev Bestemalen tyst en stund och sedan sa hon "Kan inte alla män utom min pappa försvinna från jordens yta?" Hon e rolig.
En annan rolig grej. Igår var jag och mamma på Willys. Eftersom jag har ont i ryggen och foten så skjutsade hon mig i kundvagnen en stund. Folk glodde. Vid mjölkavdelningen råkade hon köra in i ene gubbes ben. Han vände sig ilsket om och fräste "Se dig för" mamma sa förlåt. Jag gömde huvudet i knäna, då ilskna gubbar är bland det roligaste jag vet. Gubben tyckte inte att mammas förlåt dög, och fortsatte "Jag har dåliga ben!" Mamma sa förlåt än en gång. Sen kollade gubben på mig, som satt i kundvagnen, skakade på huvudet och gick därifrån. Inser nu att detta inte såg så fantastiskt roligt ut i text. Men nu har jag skrivit det, och det var kul, In RE AL I TY.
Nu ska jag sova på Bestemalens rumpa. Den är mjuk.
Red
Bestemalens storasyster är fotograf. En duktig sådan. Hon kan sin grej om man säger så. Snygg är hon också, och skön. Bestemalen brukar skämta "När Maria fotograferar, då går blixten" Det är inte så kul skämt. Bestemalen är rätt tråkig va? hah. Ja, besök hemsidan.
Här är några nya bilder på mig, tagna av Maria.
