Vet ni vad? Jag kom fram till att inte skriva de återstående delarna av Året 2010. Det är nog inte så spännande läsning. För mig har det varit spännande, o ja! Men faktiskt så har ju alla månader sedan jag blev gravid sett rätt likadana ut. Vi struntar i resten.

Min 20årsdag blev rolig. Jag var ute på krogen med vänner. För att lugna dömande läsare får jag väl tillägga att
jag satt ner och drack alkoholfria drinkar. Jag var alltså inte uppe på något dansgolv och stångades med magen. Kvällen var fin och slutade med att jag och Bestemalen somnade med kläderna på i min säng. Hon var fylletrött och jag var gravidtrött

Idag har varit lite av en actiondag, fast egentligen utan action. Jag och en bakfull Bestemalen var på stan. En panik kom smygande i min lilla känsliga hjärna under tiden vi gick. Jag hade inte känt fosterrörelser sedan kvällen innan. Ringde en barnmorska som sa att jag kunde komma in till förlossningen och kolla så att allt stod rätt till. Erling kom också dit och vi fick sitta där jättelänge och mäta kurvor och pulser och sådant där. Allt var prima. Anledningen till att jag inte känt något var förmodligen att Tösen lagt sig i en ställning där sparkarna inte hamnade så jag kände de så väl. Jag skämdes över min panik. Jag sa förlåt till personalen på förlossningen. "JA, GÖR ALDRIG OM DET DÄR FÖR 17 GUBBAR, DU SKÄLL VÅR TID" skrek de då. Nej det gjorde de inte. De var vänliga och lugna, skönt. Efter vi gått började Tösen såklart sparka som tusan igen. Hon jävlas den där ungen.

Och här sitter jag nu och kan inte sova. Ska väl göra ett försök till men jag avskyr att ligga vaken länge. Usch!
Godnatt

Jag är nervös. Jag har fått för mig att jag ska sprängas när detta dygn tar slut och jag blir 20 år. Varför skulle jag sprängas? Jag sprängdes inte när det blev år 2000, varför skulle jag sprängas nu? Jag har blivit knäpp.

Om jag skulle sprängas så lämnar jag några sista rader.
Jag är stolt över att jag lyckats göra Tösen. Jag är ledsen för att jag aldrig fått höra Bestemalen prutta. Hon kan inte prutta. Jag hatar blå politik. Världens godaste maträtt är köttbullar och makaroner med ost. Tösen får alla mina pengar (ligger i en spargris i min bokhylla) Det var det jag ville säga. Nu hoppas vi på att jag överlever!

Min sista dag i tonåren har varit fin. Bilade upp till Stockholm med Erling och Farmor sol. Jag fick träffa Tösens gammelmorfar och det visade sig vara en mycket fin människa. Jag är jätteglad att vi fick träffas och hoppas att han kommer hinna träffa lilla flickan. Hans sambo var också mycket festlig och skämde bort mig, behövde inte lyfta ett finger.

När jag kom hem igen gick jag några hundra meter bort till Nobel och träffade Jakob och Jens. Det blev ett kärt återseende och vi åt pizza och drack öl (jag drack cola). När Jens drog fortsatte jag och Jakob hem till mig där vi satt och spelade Allan Edwall och andra fina visor. Jag har alltid beundrat Jakobs röst och texter och blev riktigt imponerad ikväll när han spelade sin senaste visa. Otroligt fin. Han är en bra vän, Jakob.

Och här sitter jag nu, trött och tjock. Har lite 20årsångest. Eller jag inbillar mig nog att jag har det, det ska ju höra till. Jag skulle vilja ha imorgonfyllerjagår-känslan, men det finns ej. Som sagt, jag får mest ångest över att träffa vissa släktingar och imorgon är jag tvungen. Det får bli att ta ett djupt andetag och hålla god min i två timmar. Sedan får jag sticka och träffa några vänner på Pitchers.

Efter imorgon skulle jag vilja ta ett sömnpiller tills vattnet går. Jag vill att det ska vara klart nu. Jag vill inte njuta av någon ledighet eller någon sista barnfri tid. Jag vill ha henne nu och inte vänta mer. Låt Januari gå för jävla snabbt. Vet ni något bra och tillåtet sömnpuller som räcker en månad, säg till mig!

Sitter och småskrattar lite nu. Det skulle ni också göra om ni läste mina gamla msnkonversationer. Jag läser från Maj. Där har jag skrivit till Bestemalen "Jag kom på idag att jag inte vill ha barn och plugga och sånt förens jag är 30, så himla skönt att jag kom på det!" En vecka innan Tösen blev till. Haha! Sedan har jag skrivit "Fan vad illa jag mår, blä! Det känns konstigt i hela kroppen, jag har ätit 4 billyspizzor idag" En vecka efter Tösen blev till. Livet är roligt.

Nu kör vi. 1 timma och 49 minuter kvar av tonåren.

Årsresume 2010

Då var det dags att skriva en årsresume igen. Redan innan jag börjar skriva detta kan jag berätta att detta varit det allra sjukaste året i mitt liv, utan tvekan! Ja, då kör vi!

Januari. Jobbade på GodEl och hade jobbångest till tusenmiljarder. Tjänade ca 1 kr/timman och faktiskt kändes säljandet som en pina varje dag. Men min karriär på GodEl blev inte långvarig för att jag och Eddie hade fått en lägenhet i Bagarmossen, Stockholm. Jag var så glad och förväntansfull och blev inte lite paff när jag fick jobb på ett säljarföretag i Solna, med omedelbar start. Återigen ett säljjobb alltså, men man tager vad man får (haver) Jag flyttade upp till Stockholm, till en fin lägenhet och till ett nytt liv. Det nya jobbet varade 3 timmar, innan jag insåg att jag jobbade oavlönat. Tog det som heltidsjobb att söka jobb, och lyckades bli anställd av en vikareförmedling + värdinna på Stockholmsmässan i Älvsjö samt på folkets hus.


I januari träffade jag också min älskade Spärrvakt första gången. Tove alltså. Vi jobbade tillsammans en helg på Folkets hus och föll för varandra, kan man säga. Träffade också Svante, en härlig prick! Vi drack öl tillsammans och kom fram till att jag skulle bli hans wingman.

Vad jag minns så var jag ganska glad under denna tid. Jag kände mig lite ensam i en ny stad och utan fast jobb, men samtidigt så förälskade jag mig snabbt i underbara huvudstaden. Stockholm, fina fina stad!

Februari
Eddie flyttade till Stockholm och vi blev sambo. Jag fick jobb som musiklärare på en skola i Silverdal. Trodde jag skulle få vara där i några veckor, men det visade sig bli terminen ut. Kämpigt, kämpigt. Det tog ett tag att vänja sig vid att bestämma över ungdommar som bara var några år yngre än mig själv.

Vid den här tiden var jag kär och glad, vad jag minns. Jag trodde att jag och Eddie skulle hålla ihop och hade inte tänkt tanken att det faktiskt kunde ta slut, nu när vi flyttat ihop och allt var så bra. Men ingenting blir ju någonsin som man trott.

Mars
Blev dumpad. Mådde piss, piss, piss och det gjorde så ont. Minns när Eddie gick från lägenheten och jag bara skrek. En jobbig tid följde. Jag sov på madrasser hos Svante och Tove, grät på nätterna och visste inte vad jag skulle göra. Jobbet var jag ju tvungen att gå till, men tror inte att jag var en vidare bra lärare i Mars. Nu i efterhand är jag så glad att jag inte flyttade hem till Örebro när det tog slut.

Till slut, efter ett par misslyckade lägenhetsvisningar, så fick jag ett rum hos Damen på söder. Litet och opersonligt, men det passade mig perfekt!

Jag och Tove gick långa promenader på isen. Vi peppade varandra att bli starkare och förståndigare. Vettefan om jag blev något värst förståndigare, men att hon fanns där, det var underbart.

April
Inte var jag världens lyckligaste människa kanske, men betydligt gladare. Jag var förälskad i Söder och åt ute varje dag, till mina pengars sorg. Jag blev vän med Damen jag bodde hos. Hon var lite knasig ibland, rätt galen och det piggade upp mig. Vi drack vin på hennes ballkong och pratade om män. Hon tyckte att jag skulle skaffa mig en lugn och trygg man som tjänade bra och tog hand om mig. Jag förklarade att sådana män var trista och att jag ville ha fart och fläkt. Hon slog vad om att jag skulle bli olycklig, haha.

Jag, Samuel och Amanda började förberedda manus inför Jubileumskonserten. Därför blev det många resor till Örebro. Jag bestämde mig för att flytta hem till sommaren, för att sedan resa till Irland med Bestemalen. Vi sa att vi skulle vara borta för alltid, aldrig återvända. Lite tragiskt, att vi gick runt och sa så, kan jag tycka nu i efterhand.

Maj
Konserthelgen var här och vi var taggade till tusen. Jag, Amanda och Samuel hade riktigt roligt tillsammas och vi hade fått ihop ett bra manus. Konserterna gick bra och alla Karl Johans elever var otroliga. Bytte nummer med en tatuerad dude med Banjo. Erling alltså. Jag tyckte att han var snygg och när det visade sig att han bodde i Stockholm så vart han ännu snyggare enligt mig, haha. Ja, man kan väl säga att denna konsert är orsaken till varför jag sitter här idag med 13 kg övervikt. Erling och jag råkade ju som ni kanske vet, göra ett barn ihop.

Innan jag visste att jag var på smällen, så passade jag och Bestemalen på att hänga så mycket som möjligt. Hon var hos mig i Stockholm. Vi hängde och flängde, planerade Irland och fikade på vackra Söder.

Jag har en liten konstig förfrågan till er. Jag vet inte om jag tror på tankeövertalning (eller vad det heter) men jag skulle vilja be er att testa att genom tanken försöka övertala Tösen att flytta på sig. Hela dagen har hon tryckt på som helvete mot min kissblåsa. Jag har kissat (överdriver inte nu) 45 gånger sedan klockan 12 idag. Jag är less och vill få en normal natt då jag ska upp till Stockholm tidigt i morgonbitti. Ja, har ni tid, så försök att nå Tösen, för jag har inte lyckats.

Hejdå

Nu har jag skrivit 4 blogginlägg som jag raderat. Antingen blir det för personligt eller så blir det bara trista saker. Det har varit en trist dag. Har haft för jävla ont i magen och det är ju trist, sedan har jag suttit med försäkringspapper, också trist. Jag gjorde precis en spellista på spotify och insåg att jag i bara lyssnar på män. Så är det.

Julaftonskvällen igår var trevlig. Jag tror att Tösen förstod att de människor som satt runt om henne, var hennes närmaste släkt och att det är oss hon kommer fira sina framtida jular med. Det sparkades som aldrig förr. Hoppas att det var positiva sparkar. Vi bestämde namn igår måste jag berätta! Hon ska heta Ragna-Lena. Uttalas som Ragnar, fast utan r på slutet, och sen Lena. Erling och farmor Sol åkte strax innan midnatt och då lade jag mig i sängen där jag låg vaken till tidig morgon. Jag kan inte sova alls längre. Största anledningen är att jag måste kissa väldigt väldigt väldigt ofta. Vad ska jag göra för att få slippa detta? Kanske ska jag börja använda blöja. Kan bebisar, kan jag. Eller så flyttar jag till toaletten. Kan toalettspökena, kan jag.

På onsdag fyller jag 20 år. Jag känner mig lite konstig när jag skriver så, det låter mer än jag någonsin fyllt förut. "Ah Tja, jag är 20" kan jag säga snart. Fast hur ofta säger man så, ärligt? För 10 år sen skulle jag snart fylla 10. Jag minns det rätt väl, den känslan jag hade inför den dagen. Jag tyckte att det var så otroligt stort och vuxet, 10 år lät så ofantligt mycket. Kände mig nog mer vuxen då än nu, hur konstigt det än låter. Undrar vad jag gör om 10 år. Det enda jag vet med säkerhet är att jag har en snart 10årig brud. Jävlar ja. Förra året, när jag fyllde 19, så var jag så glad att jag skulle få handla på systemet om ett år. "Glöm det" tänkte min kropp och gjorde mig lite lätt höggravid lagom tills min systemetdag. Det känns inget jobbigt. Jag har hört att det inte något speciellt att handla på systemet på sin 20årsdag Tydligen så behöver man inte alltid visa sitt stolta giltiga leg, och inte heller säger de bakom disken "GRATTIS, FAN VAD KUL ATT DU FYLLER IDAG!" Så som jag tänkt det i huvudet.

Jag längtar efter snus.

Hon ska självklart inte heta Ragna-Lena. Erkänn att ni blev lite rädda? HAHA detta med namn tar som sagt upp alldeles för mycket av min tid. Faktum är att jag slutat att försöka komma på så fina namn som möjligt. Nu vill jag ha fula, groteska namn att skratta åt.
1 Bastiana
2 Bengta
3 Thorda
4 Ursula
5 Ulviane
Det är mina värsta. Har ni några riktigt fula namn att tipsa om? Jag tycker det är roligt.

Nu är min mansdominerande spellista slut och likaså detta inlägg.
Kiss i sängen och ha det bra. Godnatt

Mycket ändrades när jag blev gravid. Människor ändrades. Några av de människorna råkade vara nära släktingar så därför sitter jag själv nu idag när resten av familjen åker och firar. Detta gör mig absolut ingenting. Jag njuter av att få vara ensam nu på dagen och spara krafter till kvällen då nya släktingar kommer hit, Erling och Farmor sol (barnets farmor). Jag har full förståelse att min familj firar jul med de vi brukar fira med, men för mig går det inte. Varför fira jul med folk som gjort mig ledsen hela året?

Jag somnade klockan fyra i natt och sov räv när mamma kom in i mitt rum för att lämna julgodis. "Ahaa" sa jag när hon skulle smyga ut, "Det är alltså inte tomten som lämnar godis, det är du" Sen skrattade vi. Mamma höll inte med om att jag blivit för gammal för julgodis på morgonen. Jag somnade tillslut och drömde om att Tösen var 5 stycken töser. Jag lyfter hatten för de kvinnor som fött femlingar, för det var verkligen inte lätt i drömmen.

Jag, pappa och Petter har varit iväg och spelat badminton. För första gången på flera veckor känner jag mig hundra procent pigg och allert. Pappa var chockad över att jag var så snabb och kvick på badmintonplanen och Petter blev sur för att jag vann över honom, han hade räknat med att ge mig storstryk. Nu hoppas jag på att det inte var dumdristigt av mig att spela och att jag slipper få ont senare idag. Men nu, är jag pigg och glad!

Min sista barnlösa jul. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig förra julen! Nästa jul sitter jag med en liten tjej intill, åh vad jag längtar. På ett sätt kan man väl säga att detta är hennes första jul, fast inifrån magen. Ska också ta ett allvarligt snack med hennes pappa. Mamma berättade att han frågat efter senapssill igår, det är absolut inte okej att äta.

Gonkle junkle!

Nu har jag, Anna Morris och Petter ätit upp julgodiset. Mamma blev sur. Pappa halvgrät för att han var tvungen att dammsuga, "Snääääällla Katarina, låt mig slippa" vädjade han till mamma. Han slapp ej.

Nu har jag pengar till bio! Petter köpte mitt täcke och mitt sängbord. Woo!


De fula syskonen 2003

Tänk dig att du ska lämna ett kissprov på sjukhuset. När du ska lämna kissmuggen till doktorn så skriker du "Tänk snabbt" och kastar kisset i ansiktet på doktorn.

Detta drömde jag i natt. Jag är mina drömmar evigt tacksam för jag har skrattat konstant sen jag vaknade.

Idag planerade jag som tidigare skrivet att stanna inne i huset hela dagen. Dessa planer blev inställda för att Bestemalen ville gå på bio. "Jag har femtio kronor, bjuder du?" frågade jag. Det ville inte Bestemalen utan sa att jag fick sälja något/mig själv för att tjäna ihop biopengar. Det är väl bara att lyda. Någon som vill köpa en pilatesboll? Badrock? En bebis (ej född)? Hemmagjord vidrig senap? Let me know. Jag har i alla fall några timmar att klura på hur jag ska skaffa fram biopengar och under den tiden ska jag inte lämna huset, rummet, sängen. Jag är trött och har ont. Blä.

Jag fick tji igår kväll. Tänkte på hur skönt det var att ingen jag firar jul med är så taggade. Vi ska vara här hemma och på kvällen kommer Erling och hans mamma. Då ska vi äta mat (ej julmat), spela musik och bara ta det lungt. Jag tänkte alltså på hur skönt detta var och att jag aldrig mer ska fira en "riktig jul"och aldrig mer säga "Hej tomten" Sen kände jag en spark någonstans inifrån magen och kom på att det var en människa där inne, som i väldigt många år framåt kommer vilja fira jul på barnavis. "Måste vi?" frågade jag. "Ja, annars tänker jag vägra komma ut" sa Tösen. Tji fick jag alltså. En sista jul utan tvång och måsten... Nu låter jag bitter och hård, självklart kommer jag vilja ge min flicka fina julaftonar, missförstå mig inte. Men jag njuter av att denna julafton blir lugn och inte så julig.

Jag skulle vilja tycka om jul och jag har gjort det för om åren. Men det har hänt så förjävliga saker att jag bara kvävs vid tanke på en tradionell släktjul. Jag tror att det kommer kännas roligare nästa år, när lilla flickan är med och kommer vara en del av familjen. Hoppas det i alla fall.

Nog om det. Ska sova en timma.
Hej!

Tösen ligger med huvudet neråt och därmed i startläge, berättade barnmorskan idag. Spännande.

Imorgon tror jag att jag ska stanna inne hela dagen. Jag ska ha en mysdag och fira att jag är ledig. Jag är stolt över hur mycket jag har orkat jobba trots att jag varit mycket trött och haft ont. Nu blir det inget mer jobb förens i januari, och jag ska försöka jobba hela den månaden. Försöka ska jag göra alltså, inte plåga mig. Jag vågar inte bli sjukskriven med tanke på att försäkringskassan glatt tar 4 månader på sig att betala ut sjukersättning. Jag vill inte heller ta ut förtidig föräldrarpenning. Jag ställer in på att jobba, så får det bli som det blir.

Nu ringer Bestemalen. Återkommer!

Jag är tillbaka - tjockare och fetare.

Nu börjar jag skriva igen. Om ni bara visste hur många blogginlägg jag har fnulat på under dessa veckor! Typ tusen. Dock har jag glömt alla och de inlägg jag skrivit som utkast på mobilen, försvann igår när jag gjorde en ofrivillig rensning. Jag står alltså på noll, men ska nog komma på något spännande.

Jag har inte fått internet än, utan bor hemma hos mina föräldrar. Jag har lånat ut lägenheten till Erling i några dagar. Jag har lagt ut fällor överallt. Råttfällor i skafferi och kylskåp, så att han inte tar någon mat. Häftstift i sängen, så att han inte lånar min säng. Sirap i tv-kontrollen, så att han inte kan se på tv. Och slutligen ketchup i vattenledningarna. Detta är alltså en hämnd för att han gjort mig tjock. Hehe.

Nu är jag i vecka 32. Då är bebisens längd väldigt lång. Det känns och märks, jag stönar och stånkar mig fram. Eftersom jag alltid varit en övervig jävel, så testade jag häromveckan att gå ner i split. Neråt gick bra och jag kunde fortfarande komma helt ner. Svårare var dock att komma upp. Jag fick svinga min arma överkropp fram och tillbaka tills jag slutligen med en duns hamnade raklång. Hade någon filmat det hade jag blivit youtube-kändis på fem röda.

Funderar väldigt mycket på det här med namn. Vi hade faktiskt bestämt oss för Nellie. Till 100 %. Men så ångrar jag mig, som jag gjort med alla de andra namnen som vi bestämt oss för, till 100 %. Jag skäms över detta men har som ursäkt att det är ett medfött namnkomplex jag har. Mamma har berättat för mig att jag alltid haft en speciell relation till namngivelser. Jag har namngett alltifrån burkar till moln. (den normala människan?) Idag lurade jag Erling att jag ville döpa barnet till Bastiana. Jag misslyckades med min lögn då jag började gapskratta åt det vidriga namnet. Finns det någon som heter så? Och kan man heta Thorda? Det är också väldigt fult. (Förlåt om någon av er heter så. Hoppas ej för eran egen skull) Erlings två främsta namnförslag är Leni och Vilde. Jag tycker de är hemska. Mina två främsta är Melodie och Valentina. Erling tycker de är hemska. Det enda namn vi är överens om är Tine, men om vi bestämmer oss för det så kommer jag ångra mig inom en snar framtid. Detta är svårt ska ni veta, jävligt svårt! Vi har i alla fall bestämt att mellan förnamnet och efternamnet ska det finnas ett "Bin" som i Usama Bin Ladin. Bastiana Bin Bronsberg. Nej det var ett skämt.

Imorgon ska jag äta lunch med Titti, min nya vän som också ska få en bebis snart. 8 Januari är hennes datum, inte långt kvar! Efter det så är det dags för barnmorskan igen. Denna gång ska Erling följa med och jag sa till honom idag att han inte skulle få en chock över min rödrandiga mage. Suck ja, röda zebran är jag. Det blir så för en del, och jag var tydligen en del. Det försvinner sen när bebisen är ute, tur! Förutom det är jag väldigt sexig i mina snickarbyxor och mjölkfläckar vid brösten. Ska kontakta Slitz och Moore imorgon, de vill nog ha mig till att pryda framsidan. Garanterat! Efter barnmorskan ska mamma och jag baka julgodis. Knäck och kola.

Jag är glad ikväll. Hoppas att ni är det likaså mina vänner.

Det var Bestemalen här. Jag har på Johannas order klickat mig in här för att skriva att hon inte har internet. Därför kan hon inte blogga. Hon säger att hon ska fixa det snabbt. Johanna har alltså inte fått barn, vilket vissa trodde då hon inte skrivit på nakeddays på länge.

Nu när jag ändå är här, kan jag meddela att jag tyvärr inte fick jobbet som partiledare för socialdemokraterna.  Så kan det bli. Men jag hänger inte läpp. Nu har jag sökt jobb som stridspilot. Det gäller att sikta högt.

/Den allre beste Bestemalen

Blir dåligt bloggande nu när flytten är igång. Det är mycket att göra och mycket jag inte får göra. Som att bära. Jag sitter mest och häller dekorationssand på golvet, så att mamma får dammsuga upp. Hehe. Tror inte att tösen gillar lägenheten för nu har hon börjat sparka mig stenhårt på mina redan så trasiga revben. "Ont det gör ont" sjunger jag till tösen, och hon sparkar igen, hårdare. Hon gillar nog inte Lena Ph heller.

Vi ger oss till tåls några dagar, bättre inlägg blir det! Vet ej när jag får internet till Lövstagatan. Måste sova nu.