Torsdag
Ni vet Bestemalen? Hon är en människa som är väldigt rolig och förgyller min vardag. Igår satt vi på en uteservering och hon skulle träffa ett ragg lite senare. Killen hon skulle träffa är sådär farligt snygg. För snygg för Bestemalen, tyckte Bestemalen. Jag tycker självfallet inte så, Bestemalen är ju en riktigt snygging! Men skämtsamt sa jag "Du måste ju byta kläder om du ska träffa honom" Bestemalen spärrade upp ögonen och nästan skrek "KLÄDER?! JAG MÅSTE BYTA UTSEENDE!" Haha. Hur det gick med ragget fick jag reda på klockan 02 inatt. Men det tänker jag inte skriva här. Det stannar mellan Bestemalen, den farligtsnygga, mig och Flis.
Nu ska vi flyga till skötbordet och byta blöjs.
Stadsparken
När de svalnade framåt kvällen bussade jag med Flisan i vagnen till stan där vi mötte upp Bestemalen och Cilla. Vi gick till stadsparken och satt på en lakan som Flisan spytt på ett antal gånger. Jag sa till Bestemalen vart det var spyfritt, då satte hon sig där. Fast egentligen hade hon spytt mest på det stället. Älskar att lura Bestemalen till att göra dumheter. Flisan somnade direkt när vi kom dit och då tävlade vi om vem som var brunast. Cilla vann, bajskorven Cilla. Vi åt, busade med Flisan när hon vaknat, lekte en frågelek och pratade om värdsliga saker. En fin kväll.
Ungefär såhär såg kvällen ut:
Sen kom vi hem och då var Flisan arg och vägrade vara samarbetsvillig. Fick denna blick:
"Vem tror du att du är? Min morsa eller?" sade Flisan.
Godnatt
Lilla Örebro
Ungefär såhär såg vårat möte ut
Samtal
Jag - Nej, det går inte, de har åkt till Borlänge
Flisan - Vad är det?
Jag - En stad
Flisan - Låter skumt. Vad ska han göra där?
Jag - Han ska gå på en festival. Peace and Love heter den.
Flisan - Den vill jag med gå på!
Jag - Nej, du är för liten. Alldeles för liten.
Flisan - AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
Jag - Men du, vi kan göra något annat kul
Flisan - Jag vill också ha festival! JAG VILL DET!
Jag - Ja, men då gör vi väl en egen låtsasfestival då
Flisan - Flis and Love ska den heta, och bara bebisar får komma
Jag - Får inte jag komma?
Flisan - Du kan få stå i öltältet
Jag - Hur kan du veta vad ett öltält är?
Flisan - Jag lever och lär morsan, jag lever och lär!
Tufft
Vi kör igång igen med bloggning imorgon! Godnatt!
Mariaerikssonphoto.com
Bilder
Flisan Jag och Petter
Flisan och gammelfarbror Glenn
Mamma och Flisan
Onkel Petter
Flisan hon åker Balder. Näst längst fram sitter hon.
Då vill jag skrika av ilska
- När publiken i Jerry Springer skriker "JERRY JERRY JERRY JERRY JERRY"
- När Malou von Sivers säger "Ni kan diskutera detta på vår facebooksida" och ser nöjd ut för att hon vet vad facebook är.
- När någon frågar "Är det inte för varmt för henne i vagnen?"
- När någon säger "Vi tar inte kort" och kollar på en som att man är dum i huvudet som tar fram sitt kontokort.
- När någon säger "Hon är hungrig, ge henne mat" så fort Flisan är lite ledsen. Även fast hon precis ätit.
- När jag ser Peter Jihde
- När jag tänker på Peter Jihde
Godnatt
De godaste maträtterna
Mina godaste
1 Spagetti, riven ost, ketchup med bränd falukorv
2 Spagetti, riven ost, ketchup och brända köttbullar
3 Spagetti, riven ost, Ketchup och holidaydipp
Flisans godaste
1 Bröstmjölk
2 Bröstmjölksersättning
3 Bröstmjölk blandat med bröstmjölksersättning
Tror att jag vann den "Vemharbästasmaken"tävlingen
Lisebergstönten
Imorgon ska jag på Liseberg. Jag har lite ångest för det. Gissa varför! Tror ni att jag är rädd för karusellerna och inte vågar åka? Eller tror ni att jag är allergisk mot kaniner och fruktar en kram från Lisebergskaninen? Nej, fel. Det som ger mig lite smått ångest är att jag nu är mamma och inte borde lägga pengar på ett åkband och låta karusellrädda vänner stå bredvid karusellerna med min dotter medan jag fjantar mig upp och ner i bland alla attraktioner. Jag skulle så gärna vilja avstå, vara en lugn och stillasittande mamma med en kaffe i handen. Och extrakläder i den andra. Men jag kan inte. Jag älskar Liseberg mest i hela världen (okej, en gnutta överdrift men det ligger i alla fall på 10topp) Jag skäms men så ligger det till.
Jag har då två alternativ. Antingen så tar jag med Flisan upp i alla karusellerna, så jag faktiskt är en snäll förälder som gör sitt tivoliälskande barn sällskap. Dock tror jag inte vakterna eller Flisan skulle uppskatta det alternativet. Okej, jag stryker det. Andra alternativet är att jag låtsas att Flisan är min lillasyster. "ÖH SYRRAN, SES SNART" kan jag ropa högt så ingen misstänker något. Måste jag amma henne kan jag säga "I min familj ammar man sina syskon!" och uppträda som att det är det mest normala i världen. Ser inget hinder för detta alternativ. Så. Imorgon är jag och Flisan syskon, och det med basta!
Sisters foooävaah <3
Samtal
Samtal med Flisan mellan två blöjbyten
Jag - Sådär gumman, nu får du lufta rumpan lite
Flisan - Det var ju vänligt
Jag - Ja, du blir ju så röd annars
Flisan - Du kan bli röd
Jag - Jaja, sura då
Flisan - Du mamma, kan jag få en ny skallra? Jag tycker den jag har nu är så ful, och slemmig. Jag har sugit för mycket på den.
Jag - Jo, det kan du väl få. Vad vill du ha för motiv då?
Flisan - En Hardrock!
Jag - Vadå Hardrock?
Flisan - Nåt coolt, fattar du?
Jag - Ja, vi får väl se vad babyproffsen har att erbjuda.
Flisan - Åh, jag avskyr babyproffsen. Det är SÅ 2010.
Jag - Men du! Du levde ju inte ens då!
Flisan - Nänä, men jag vill i alla fall ha en ny skallra och den ska vara cool och torka snabbt så jag slipper få gammalt dregel på den när jag leker.
Jag - Du kräver ganska mycket för att vara 3,5 månader... Kom så får du en kram lilla tokunge.
Flisar - Haha kolla nu då! Haha nu kissar jag på dig!
Jag - Suck. Det där var väl onödigt?
Flisan - Du, det var väldigt nödvändigt. Mammor ska få kiss på sig!
Jag - Jaja, jag älskar dig ändå.
Flisan - Haha nu kissar jag igen. PÅ DIG!
Sämst
Blädag. Vi har varit sjuka. Flisan blev rekordsnabbt frisk men jag mår fortfarande sämst. Feber och huvudvärk utav helvete. Det får vara allt för idag. Godnatt.
Tre bilder från veckan
Gammelfarmor, Flisbert och gammelfarfar
Flisan som en drakunge
Cilla, jag, Bestemalen och Johanna Ahola!
Mammabikt
- Jag ser inte längre mina bröst som en intim del av kroppen. Vill bara att de ska vara fulla med mjölk.
- Jag kör på folk med barnvagnen med flit om de går segt
- Jag säger saker som "Ja, oj vad tiden går fort" och skakar på huvudet
- Jag predikar om genus
- Jag torkar bort bebisspya med mitt hår om det inte finns papper i närheten
- Trots att jag lovade mig själv att aldrig göra det, så diskuterar jag bajsblöjor.
- Jag sjunger aldrig en sång för min dotter utan att byta ut minst vart fjärde ord till Felicia, Flisan eller Flis.
Ja, detta var mina erkännanden.
Godkväll
Första gången
I två dagar nu har Flisan haft en drakdräkt på sig. Folk har vänt sig om på stan idag, kollat på henne i min famn och pekat. Först trodde jag att de misstänkte att jag gick och bar på en riktigt drakunge, hon låter ju lite som en sådan också. Sen förstod jag att folk tyckte hon var så söt. Det tycker jag med. Jag har aldrig sett något så sött som min lilla drakflisa. Ska lägga ut en bild på det inom kort.
Nu ska vi ha en riktigt gokväll. Äta god mat, kolla på min hemliga serie och mysa. Kanske spruta lite drakeld också. Godkväll!
Innedag.
Jag vaknar alltid upp och känner ungefär vilken typ av dag det kommer bli. Utedag, gladdag, känslodag osv. Inte ofta blir det innedag, men idag blev det så. Ingen dålig dag alls, jag är både glad och mår bra. Bara en helt vanlig innedag, så är det och så får det bli.
Sent
Efter levnadsskrattet tappade jag upp ett bad till mig, Flisan och Iphone4. Med en massa babyolja i (Huden blir len likt silke av babyolja, bästa grejen även för vuxna!) Vi badar nästan varje kväll. Meningen med det är att Flisan ska gå ner i varv och känna att det är kväll och snart dax för natt. Men det har jag totalt misslyckats med att få henne att förstå. Hon är helt galen i vattnet. gladskriker, sprattlar och tjoar så det står härliga till. Trots att hon inte går ner i varv vill jag inte sluta med kvällsbaden, för de är så mysiga. Förlåt att jag skriver det jämt, men fan vaaaaaaaaad jag älskar henne!
Nu har Flisan somnat och kvar är jag och Iphone4. Det är bara idag jag kommer skriva om Iphone4 som en familjemedlem, som ett välkommnande. Jag förstår den lite bättre nu och känner mig mer teknisk än någonsin. Det var faktiskt en ren inpulsgrej, det här med Iphone4, jag har aldrig velat ha en sån. Men idag när jag gick på stan gick jag förbi trebutiken och gick in där, bara sådär oplanerat. 10 minuter senare hade jag ett nytt abonemang, nytt nummer och en Iphone4 i en påse. Bra grej det!
Idag var jag och Flisan hemma hos Cajsa och hennes pojkvän Fedja. De ska få en liten bebispojk i Oktober! Nu har Flisan ännu en pojkvän. En ofödd liten kille som hon kan förälska sig i. Hon har ju redan bebisarna Noel, Jack, Theo, Rasmus och Edvin, men en till kan ju inte skada! Jag får ta ett snack med henne om det här med skriken och alla kissochbajsblöjor. De kanske inte blir kära i henne tillbaka om hon fortsätter så... Eller vad vet jag om vad bebisarpojkar går efter, de kanske gillar sådant.
Nu har jag skrivit klart för ikväll och ska joina Flisan i sängen. Godnatt önskar jag och Iphone4.
AJFOUNFYRA
Bestemalen fattade heller ingenting av telefonen. Hon trodde det var en tvdosa och blev arg när tvn inte gick igång.
Nu ska jag hämta Flisan och medans jag gör det ska Cilla och Bestemalen laga mat. Grillad kyckling och Hallomiost, det bästa och godaste som finns.
Att slingra sig
Mamma - Du kommer ihåg att du är skyldig oss 130 spänn Johanna?
Jag - Ja jo, om du ser det så. Vore jag du så skulle jag tänka lite att jag gett er ett barnbarn som är lite mer värt än 130 spänn.
Mamma - Det är ju inte samma sak. Du betalar ju inte med henne-
Jag - Det händer!
Mamma - Som när?
Jag - Jag fick en gratis Sprite på Harrys när vi kollade på spelning där, bara för att bartendern tyckte att Flisan var så söt. Och en gång när jag inte hade tillräckligt med pengar på Ica till en nappflaska, då blev jag bjuden på 2 spänn. Bara för att Flisan var så söt. Det kan jag kalla att betala med henne.
Mamma - Ja det var ju bra.
Jag - Jag åker också ibland gratis på bussen. Busschaffören liksom tjoffar bort med handen när jag ska lämna barnvagnen för att betala. OCH, glöm inte, hade inte Flisan funnits hade jag fått betala för mjölken i kaffet. Nu tar jag det ju direkt från tutten.
Mamma - Har du bröstmjölk i kaffet!?
Jag - Haha jag skoja ju bara.
Mamma - Hur kom vi ens in på den här diskutionen?
Jag - Det var något om att ni var skyldiga mig en massa pengar...
Förändring
För mig har årsdagar alltid haft en särskild betydelse. Jag minns alltid datum när viktiga saker skett, och när datumet på de händelserna infinner sig varje år, så tänker jag extra mycket på det. Jag minns tillexempel när jag fick min första kyss. 1 oktober 2004. Så varje 1 oktober tänker jag på det.
Den 15 juni, om två dagar, är det 1 år sen jag fick reda på att jag var gravid. Och den 18 juni, om 5 dagar är det 1 år sen jag bestämde mig för att fullfölja graviditeten. 1 år sen hela livet tog en rejäl svängom. Så mycket som hänt sen dess, så mycket trodde jag inte kunde hända på kanske 10 år. Så mycket glädje, tankar, tårar, sorg och smärta. Mest glädje. Så mycket nya erfarenheter. För ett år sen var jag faktiskt en annan människa. Det går inte att vara densamma efter att ha varit med om denna förändring, helt omöjligt.
Jag kände inte alls igen mig själv under graviditeten. Jag blev väldigt påverkad av hormonerna och intrycken, var ängslig. Jag frågade mig själv ibland "Vem fan har jag blivit?" och oroade mig för att jag aldrig skulle hitta tillbaka till tjejen som jag kände mig som. Det fanns en känsla av oklarhet, en stor dos av förrvirring. Minsta motgång gjorde mig förkrossad, om det ens fanns någon motgång, kanske egentligen ska skriva att minsta ynka svårighet gjorde mig förkrossad. Det var aldrig så att jag ifrågasatte mitt val att bli mamma, på den punkten kändes det klart och tydligt att det var 100 % rätt. Men allt det där andra. Relationer som alltid hade känts självklara blev helt tvärtom, svåra och motiga. Jag bröt med folk. Klarade inte riktigt av om folk ifrågasatte mig. Den styrkan jag alltid känt att jag haft i att stå upp för mig själv och mina åsikter, den försvann någonstans där, mitt i alla hormoner och intryck.
Jag har förstått nu att man kan känna sig stark och svag på samma gång. Det visste jag inte innan. Mitt i denna mentala förändring, där jag vacklade hit och dit i känslorna kände jag mig också starkare än någonsin. Jag hade tagit det största beslut jag behövt ta i mitt liv och jag ångrade mig inte en sekund. Jag blev stark av att inte känna någon ånger. I samma takt som mitt barn växte i magen, växte också jag, och då menar jag inte bara om magen. Vi synkade liksom varandra, mitt barn i magen och jag. Stark och svag på samma gång.
Årsdagen för den stora förändringen närmar sig, nu är min dotter här och jag är inte gravid längre. Vart står jag då? Har jag hittat tillbaka till den jag var förut, till tjejen som jag var innan jag blev gravid? Svaret är nej. Är jag då samma tjej som jag var under graviditeten, hon som jag inte alls kände igen? Svaret är nej där också. Vem jag är nu kan jag inte riktigt sätta ord på än. Har inte riktigt hunnit reflektera över det, mitt i allt nya med blöjor, nappar, sömnlöshet och sanslös kärlek. Det lilla jag vet än så länge är att jag känner mig trygg här och nu med Felicia och att jag har en ny slags styrka inom mig. Jag har en enorm vilja att göra allt för henne. Jag vill för Felicias skull.
Ett år, en stor förändring - en visdom.
Detta skrev jag egentligen för mig egen skull. Men då jag vet att det är många gravida och nyblivna mammor som läser bloggen tänkte jag att jag lägger ut det här, för jag kan tänka mig att många känner igen sig i det jag skrivit.
Kram!
Exakt ett år sen denna bilden togs.
Då var förändringen bara ett litet frö.
Söndagspunkter
- Varje gång jag ser en människa som snusar vill jag tejpa igen tuttarna och aldrig mer amma. Jag saknar det så! Jag hatar nikotinfritt snus. Varför kan inte snus vara bra för bröstmjölk?
- Flisan rullade två varv idag. Jag funderar på att skicka in henne till Guinness rekordbok.
- Jag vill flytta jättejättejättejättegärna. Innan Oktober ska vi vara ute ur denna lägenhet. Vi behöver större! Och billigare...
- Igår spelade jag duktig och bakade kladdkaka till mina föräldrar och min lillebror. Alla åt en tugga, ljög och sa att det var gott men att de inte var så sugna.
- Bestemalen lurade mig att hon skickat in mig till ensam mamma söker. Jag slog henne tills hon erkände att hon skojade.
- Hallomiost är en gudagåva. Det finaste som finns på jorden.
Fredagskväll
Vid tio cyklade jag hemåt och mötte upp Flisan och Erling. Han berättade att hon sovit mycket så nu väntar en ganska lång vaken kväll antar jag. Såg att The Ring gick på tv inatt. Försökte spela tuff inför mig själv och bestämde att jag skulle se den. Sen tänkte jag "Who am I kidding?" - Bara mig själv. Det tog 3 år för mig att kunna svara avslappnat i telefon efter jag sett den filmen. Trodde alltid att någon skulle väsa "Seven days" Tänker inte uppleva det igen. Andra skräckfilmer, fine. Men inte den, det går inte.
I sommar ska jag sjunga på två brölopp. Och i höst har jag blivit tillfrågad om att sjunga på en firmafest. Det ska verkligen bli roligt för jag lade sången på is under graviditeten och nu känns det kul att dra igång med lite uppträdanden igen. Innan jag blev gravid hade jag helt bestämt mig för att söka in på alla musikal och showskolor i norden och ville verkligen satsa. När det blev bestämt att fullfölja graviditeten tänkte jag att jag skulle skjuta upp det hela ett eller två år. Nu har jag helt ångrat mig. Jag känner inget sug att utbilda mig inom musik längre, jag vet inte varför men det blev så bara. Jag ser inte Flisan som ett hinder, verkligen inte. Det är inget som hindrar en med barn, möjligtvis långa suparresor jorden runt, men sådant har aldrig lockat direkt... Skulle jag fortfarande vilja skulle jag inte tveka en sekund, det vet jag. Jag ser i alla fall fram emot att fortsätta skriva låtar och att uppträda, men ingen musikal eller show längre.
När jag skrev det här gick in på youtube och kollade på en två år gammalt klipp från när jag sjunger på en vårkonsert. Jag var kär den våren och skrev en visa "En sång om våren och om dig" Vi hade dejtat länge och inte kommit någon vart, och mitt impulsiva och förälskade jag ställde mig på scenen och sjöng visan, som var till honom. De flesta kanske hade sprungit sin väg av rädsla av denna kärleksförklaring, men så blev det inte. Han sa att det var det finaste någon gjort för honom. Sen blev vi ihop och även om vårat förhållande slutade väldigt tråkigt så tänker jag ofta på den här fina tiden. Det smärtar lite att lyssna på den. Här kan ni lyssna om ni vill.
En tid som inte kommer smärta att se tillbaka på är den här. Bebistiden. Jag hinner inte ens tänka och reflektera över den. Den bara sker. Dyr är den och kommer bli. Jag spillde precis ut en flaska urpumpad mjölk i soffan. Eller jag och jag. Flisan slog ut den med armen. Jag känner lite som med fruktskålen som åkte i golvet när jag var höggravid. Jag vägrar att torka upp. Jag v.ä.g.r.a.r.
Godnatt.
Älskar denna bild. Den säger mycket om vår relation haha.
Äntligen här!
Flisan är frisk nu. Vi lever på som vanligt igen. Hon har börjat med ett nytt slags skrik som är så gällt och pipigt att man får dåndimpen efter några sekunder. Hon själv verkar gilla det nya ljudet väldigt mycket för hon skrattar efter varje skrik. Lustig brud. Jag träffade en gammal bekant som läser bloggen och när hon fick se Flisan blev hon lite chockad. Hon sa att eftersom hon "Känner oss" mest via bloggen så tänker hon att Flisan är en bebis som kan prata på riktigt och att hon skulle kunna göra roundhousekick, som jag skrev om någongång. Om det är någon mer som missförstått situationen så kan jag berätta att Flisan är en helt vanlig bebis som gör det bebisar gör. Hon kan heller inte medvetet göra en roundhouse. Så där ja, inga fler missförstånd. Sen att hon är världens sötaste, det har ni inte missförstått. Ellerhur?
Bestemalen och Cilla är i Grekland. Bestemalen smsade och berättade att några tyskar hade hälsat på dom. Bestemalen hade svarat "Heil" varpå Cilla hade puttat henne hårt i sidan. Enligt Bestemalen så hade hon för stunden helt glömt bort hitlerhälsningen och tänkt att det var så man sa hej på tyska. Ska vi tro på hennes försvar? Jag har inte bestämt mig än.
Slutar jag inte sitta vid datorn nu kommer jag sitta hela natten. Flisan brukar vakna klockan 02 och vilja ha mat, så innan det är det skönt att ha sovit lite. Tänkte bara lägga ut lite bilder från den senaste tiden. Varsågoda.
Sötaste damen i vår stad
Mor och Dottera
Anna fina bästa Morris med Flis.
Jolinne och jag härjade runt lite tillsammans.
Det enda jag kan säga om denna bild är att den kommer pryda Flisans studentskylt. Så jävla klockren!
Anna Morris, burned!
Jag, Petter och Anna var ute och gick med flisgrisen i vagnen. Vi pratade om hur man kommer över ex. Vi berättade om erfarenheter, hur man gått tillväga och sådana saker. Anna berättade att när hon och Petter gjort slut en gång, hade hon intalat sig själv att Petter var fruktansvärt ful. Det hade funkat bra, tillslut hade hon faktiskt tyckt att Petter var ful. Det sa hon och det blev blev lite tyst. Jag kollade på Petter, hur skulle han hämnas på detta? Petter öppnade munnen, sa:
- Jag behövde inte intala mig.
Burned! ANNA MORRIS, BUUUURRRRRRRNNNNEEEEEDDDDD!
Vaccinationshelvete!
Flisan är dålig. Hon fick spruta igår och jag frågade oroligt om biverkningar "Äsch, lite feber kan de få men de brukar inte vara berörda av det" Hah! ljug lagom. Igårkväll skrek hon i panik, kallsvettig och var allmänt borta. Samtidigt så åskade och blixtrade det för fullt och dånen skrämde henne något rejält. Vi låg på golvet i min lägenhet, på en stor handduk. Hon var helt förstörd och jag likaså. Jag grät för att hon mådde så dåligt. Det gjorde ont att se henne så, min i vanliga fall pigga tjej. Tänker jag tillbaka på det så blir det faktiskt lite obehagligt, en konstig känsla. Mor och dotter på golvet. Blixtar och dunder. Mörkt. Gråt och skrik. Det kunde varit krig, snart skulle soldaterna kommit och hämtat oss, skjutit oss. Eller så höll jorden på att gå under och vi väntade på den stora smällen... Det var ju så vi betedde oss. Och så var det bara vaccinationbiverkningar och oroskänslor. Lustigt, att sådant kan bli krig och jordens undergång i känslan.
Framma natten fick Flisan nästan 40 graders feber. Då var jag rädd. Trodde inte att en människa kunde vara så varm. Jag gav henne alvedon för bebisar och fläktade henne med en tidning. Tillslut somnade hon och jag låg vaken resten av natten för att kolla på henne. Hon sov i sex timmar och när hon vaknade hade febern sjunkit till 38,2. Hallelujah! Nu har hon sovit i fem timmar till och jag hoppas på att hon vaknar helt frisk. Älskade Flis.
Förutom detta tråkiga mår vi annars bra. Våran Göteborgstripp blev succe och efter det har dagarna flytit på i god stämning. Jag har saknat min kära blogg och nu ska det bli kul att börja igen, om nu datorn kommer imorgon. Hej så länge!
