Är trött på världen. Är trött på Usa och deras soldater. Är trött på orättvisor och ojämställdhet. Är trött på att oskyldiga människor dör. Är trött på regeringen.

En jämlik värld där vi klappar varandra på axeln, varför kan vi inte ha en sådan?

Ja, jag såg på nyheterna idag, som alla andra kvällar. Men idag blev jag extra trött.
Godnatt.

Jag borde ta tag i så mycket saker. Köpa strängar till gitarren och börja repa inför en spelning om två veckor, Handla mat - Det finns endast messmör, keso och gamla ägg i kylen, vila borde jag också göra. Plus tusen saker till.

Den här veckan är Flisans pappa ledig och har henne på dagarna. Då vore det ju ett ypperligt tillfälle att ta tag i allt. Men nej, det blir inte av. Är så nedrans usel på att ta tag i de enklaste sakerna. Jag kan ju tycka att jag borde klara av att skärpa mig, nu när jag är morsa och allt, då borde man vuxna till sig lite. Ska bättra mig!

Undrar egentligen när man känner sig som en vuxen. Jag gör det då inte. Ibland känner jag mig nästan fånig som går runt med en bebis i vagnen. Jag själv vet ju att jag klarar av det och är en bra mamma till min flicka, men jag tänker ofta att folk som ser mig tänker att jag är hennes storasyster. (Det kan också bero på att folk brukar gissa att jag är 17 eller 18 år)

Träffade en gammal bekant som berättade att hon och hennes kille skulle flytta in ett radhus. "Oj vad vuxet" skojade jag glatt. "Men du då" sa min gamla bekant och pekade på min barnvagn. Det är ju sant. Jag borde känna mig vuxen nu när jag har barn och lever precis som vilken annan vuxen som helst. Men jag känner mig inte ett dugg mer vuxen än när jag tog studenten. Kände mig nog mer vuxen då, om jag ska vara ärlig.

När jag var 13 frågade jag och en kompis min mamma när vi skulle få sånna där stora bröstvårtor som alla äldre hade. Min mamma svarade något i stil med att man får det när man ammat. Yes, sure. Mina bröst ser exakt ut som de gjort sen var 15 och då har jag ammat i snart 6 månader. Fail. Nu handlade det ju inte bröst, det här med vuxenheten, men det var ett lite rolig grej som jag kom på.

Hmm. Man kanske blir vuxen när man gifter sig? Fast det vill jag i och för sig aldrig göra så då kvittar det med. Kanske när man säger till sitt barn "Det där kommer du förstå när du blir äldre" Det låter vuxet. Och tråkigt.

Nu kommer min tös vilken minut som helst.
Hej!

Har bestämt mig för att bli modebloggare. Det känns som att det är min grej. Har extremt stor koll på kläder och mode.
Idag hade jag på mig ett designlakan från Ikea. Det är modernt nu. Och extra fina nyanser blir det med lite bebisspyor på't.

Har precis haft Maja och Jolinne över på ett glas vin och popcorn. Ett glas vin var perfekt för att fira mitt första politska uppdrag. Blev idag vald till att representera vänsterpartiet i Kultur och medborgarnämnden. Det ska bli spännande.

Nu är vännerna påväg hem och jag har grus i ögonen. På riktigt. Jag skulle blåsa ut ljusen som jag tänt tidigare och glömde att jag hade små lösa doftstenar på ljusfatet. De flög all världens väg när jag blåste och en del hamna i ögonen. Det svider och jag ser lite suddigt. Går och lägger mig nu. Godnatt.

Eftersom ni läsare verkar gilla min blogg kan väl ni göra mig en gentjänst? Det är så att vi behöver verkligen flytta nu. Den främsta anledningen är att Flisan tar sig runt överallt och det är helt enkelt för trångt. Hon behöver mer space. Andra anledningar är att jag inte kan fortsätta ha barnvagnen under grannens ballkong nu när det kommer bli kyligare, behöver ett rum till Flisan. Nu har vi ett halvt vardagsrum där vi båda sover och har leksaker. Jaja, skitsamma. Vi behöver flytta och det skulle vara jättesnällt om ni ville maila/ringa mig om ni vet/har något som skulle passa. Eftersom vi behöver bo nära Flisans pappa är det främst västra sidan av Örebro vi söker i.

[email protected]
0760471229

Tack!

Vilken härlig dag jag och min lilla kyckling haft. På morgonen var jag totalt slut efter en jobbig natt så jag flyttade fram promenixen med Fanny och Nellie till senare. Efter en lång morgon gick bestämde Flisan att vi skulle köpa glass till hennes sjuka pappa så det gjorde vi. Vi vandrade till baronbackarna och lämnade glassen och sedan vidare till stjärnhusen och farmor sol. Fick lunch där och sedan visade sol oss till en secondhand hon hade hittat något som jag letat efter jättelänge. En hokuspokusstol som fungerar som både barnstol och vänder man på den blir det en båt/bil. 250 spänn! Jublade av lycka för fyndet.

Efter stolköpet sprang vi upp på stan för en långfika med Klara, min rätt så nya vän. Vi pratade länge och hon talade om för Flisan att hon ska ta med henne på krogen om 20 år. Efter fikat kilade vi till nästa ställe, Fanny och Nellie. Vi tog en promenad till stan och sedan hängde vi lite hemma hos dom. Men vi slutade inte där, utan mötte upp Titti och Livia i parken. Livia och Flisan gungade och båda tjöt av skratt.

Efter denna dagen verkar Flisan hängig och väldigt trött. Sitter nere på hennes lekfilt nu och skriver. Hon ligger bredvid och pratar lite för sig själv.

Under helgen har jag nog skrivit och tagit bort 10 inlägg. Jag börjar känna lite avslutskänsla gällande bloggen, men är inte riktigt där än. Jag tycker det är så roligt och rofyllt att lite löst berätta om vardagliga saker, skämt och lite sådant. Men samtidigt så är det ju meningslöst, egentligen. Vill kanske börja om lite, skriva om viktiga saker, om sådant som jag faktiskt är väldigt intresserad av. Samhällsproblem, politik och humana frågor. Men där sviker självförtroendet lite då jag tycker det är mycket enklare att formulera mig om sådant verbalt. Lättare att prata än att skriva om det, så att säga. Men jag får öva på det, för jag skulle tycka det var spännande att driva en sådan blogg.

Men vi fortsätter här ett tag till tror jag. Det blir lite som en ytlig dagbok det här. Kul att se tillbaka på.

Ikväll har jag förätit mig på glass och Flisan på mjölk. Hon spydde ut ungefär allt. Lite skönt att slippa spy ut överskott när man är vuxen, kan jag tycka. Hon är totalt medveten om att hon spyr flera deciliter. Hon kan skratta samtidigt... förstår inte det där! Denna kväll har vi suttit framför tvn och myst. Övriga helgen har varit dålig. Har varit sur och arg över allt och inget. Så där det kan bli ibland. Mitt i all surhet så såg jag en dokumentär om verkliga saker att vara arg över. Då påminde jag mig själv om att mina otroligt oväsentliga problem inte ens är värda att nämnas, när världen bjuder på nya hemskheter varje sekund. Man behöver påminna sig om det ibland, att man har det förbannat bra och inte ska sitta och klaga på skitsaker.

Det var allt för ikväll.
Godnatt



 

Det blir ofta lustigt i huvudet nu för tiden. Det kan vara om jag sitter vid datorn och är inne i någon text eller liknande, så hör jag ett bebisskrik. Då kan det ta någon sekund för mig att minnas att jag är mamma åt en bebis som just vaknat. Också när jag går på stan själv, utan barnvagn. Då kan jag se en barnvagn och tänka en halv sekund "Åh, tänk när jag får barn", för att i andra halvan av sekunden komma på att jag ju har en dotter.

Det är inte det att Felicia inte är viktig och att jag inte tänker på henne. Tvärtom. Graviditeten och hennes ankomst... ja, jag har nog inte riktigt smält det än. Att jag bara för ett år sen var en förvirrad 19åring med ett oplanerat barn i magen. Att ett år kan ändra ens liv så mycket. Inte konstigt att man blir lite snurrig av det. Om varje år skulle se ut så, då skulle jag bara orkat leva få. Sen hade hjärnan kolapsat.

Ibland kollar jag på Felicia och tänker "Vem är du egentligen?" Jag frågar det för att jag nog inte riktigt förstår att hon verkligen är min. Att hon blev till trots ppiller och på bara en ynka natt. Att hon låg i min mage och sen kom ut och fortfarande var min. Alltid min dotter. Chockad. Ja, jag blir det fortfarande. Ser på henne och blir chockad över att hon finns här. Chockad över kärleken, den kärleken som man verkligen aldrig, inte ens om man ägnande en livstid åt det, någonsin kan förklara.

Utöver alla dessa snurrigheter och chockkänslor så blir jag kall när jag tänker på om inget av detta hänt. Om jag inte blivit gravid. Om livet bara skulle ha fortsatt utan att hon började växa i magen. I och för sig skulle jag inte vetat om detta liv då,  Felicia skulle inte varit någon jag saknade i det livet. Men ändå. Hon är ju så verklig och självklar nu, inte ens en liten snudd av overklig.

Vad man alltid ska grubbla. Ser ju att detta inte är riktigt klokt. Men, i vet, som jag skrivit så många gånger förr, att jag blir knäpp av allt det nya fina i mitt liv.

Underbart förvirrat och snurrigt knäpp.