Ligger i sängen bredvid en snarkande fliselis. Sov två timmar tidigare ikväll och är nu pigg som en mört. Ovärt. Jag hade börjat kolla på en film men blev så rastlös så nu har jag suttit i en timma och gjort exakt ingenting på datorn. Ibland blir jag skrämd av att tiden kan gå så fort när man har datorn framför sig. Vipps så har flera timmar gått och man har inte gjort en vettig grej, bara dödat lite hjärnceller.

Jag både hatar och älskar hösten, som nu är här på riktigt. Älskar färgerna, luften och ja, nyanserna om jag får vara lite konstnärlig. Det är ju vackert. Men som alltid blir jag deppig av det också. Jag tycker nästan att det är pinsamt. Jag har ingenting att vara deppig över. Det flyter faktiskt på bra, allt. Att bli så påverkad av vädret som jag blir, det kan inte vara sunt. Det enda som finns att göra är att ta tag i sig själv och banka in lite vett. Måste köpa d-vitamin. Har hört att det ska finnas litte höst-vett i det.

Det här inlägget skulle blivit mycket långt om jag inte suddat ut nästan allt jag skrivit. Allt blev fånigt. Typiskt en sådan här kväll. Skrev något om att jag kände mig ensam. Men Flisan är ju här, ensam är jag ju verkligen inte. Nej, nu skärper jag min sinnesstämning och vaknar imorgon som en pigg och höstlyckosprudlande kvinna, starkt och förståndig. Så kör vi! Godnatt.