Har bror Petter här. Går också under namnet Onkel numera. Han har fixat min gitarr bättre och jag har repat inför min bröloppsspelning som går av stapeln på lördag. Den här gången känner jag inte paret som gifter sig, det gör det hela mer nervöst. Då känns det mindre okej om något går fel. Men det kommer gå bra, för nu är gitarren bra och jag har lärt mig texterna på låtarna. Sen att min röst är 500 gånger sämre än förr, det är en annan femma.

Jag har väldigt ont i ryggen ikväll. Sitter och skriker "AJ" varannan minut. Antar alla det är alla nätter jag sittligger och ammar i timmar, samtidigt som jag sover. Och alla timmar jag bär runt på 7,5 kg tunga Flisan. Är i stort behov av en jävligt hård och gratis massage. Eller, jag är i stort behov av pengar som kan betala en jävligt hård massage.

Inatt hände det värsta jag någonsin varit med om. Värre än förlossningen och värre än alla brutna revben och fötter. Jag vaknade mitt i natten av att Flisan skrek i panik. Hon skrek och skrek och skrek. Fick ingen kontakt med henne och hon kipade efter luft. Hostade och nästan hyperventilerade. Jag fick sådan jävla panik. Det kändes liksom "Nu dör hon, nu kommer hon av dö" Ringde hennes pappa, slog in 112 i telefonen. Då slutade hon. Började äta och var helt lugn, somnade om och allt var bra igen. Jag ringde sjukvårdsupplysningen men de tyckte nog att jag var lite konstig. "Ja, bebisar skriker ju ibland, även på nätterna" fick jag höra. Nu handlade det ju inte om att hon skrek, men jag tror inte jag var så duktig på att förmedla vad som skett. Var väldigt skakig. Jag satt uppe i två timmar och kollade på henne, vågade inte somna om. Men allt var frid, inget mer hände. Nu i efterhand inser jag att jag nog upplevde det värre än var det var.  Antagligen hade hon haft en mardröm och samtidigt feber. Men fyfan vad vidrigt det var. Kände mig så maktlös.

Nu är hon hostig och väldigt snuvig. Får ställa in planerna i några dagar tills hon blir helt frisk. Jag har klarat mig helt ifrån allt vad sjukdom heter sedan hon föddes. Märkligt, eftersom vi är så nära varandra hela tiden. Tacksam är jag, men skulle såklart byta med henne så hon slapp. Nu sitter hon och skrattar åt en lekapa som ligger på golvet, så jag antar att det inte är så allvarligt.

Godnatt!