Jag har haft en fantastiskt trevlig kväll. Erling hade Flisan lite längre idag så jag och Karin satt på Pitchers efter att jag handpumpat ur tuttarna på en sunkig toa. Det kändes lagom konstigt. Vi hade mycket att ta igen, jag och Karin, så de timmarna vi fick kändes guldvärda. Hon är verkligen en fin vän hon. Synd att Umeå ligger så långt borta.

Vid tio cyklade jag hemåt och mötte upp Flisan och Erling. Han berättade att hon sovit mycket så nu väntar en ganska lång vaken kväll antar jag. Såg att The Ring gick på tv inatt. Försökte spela tuff inför mig själv och bestämde att jag skulle se den. Sen tänkte jag "Who am I kidding?" - Bara mig själv. Det tog 3 år för mig att kunna svara avslappnat i telefon efter jag sett den filmen. Trodde alltid att någon skulle väsa "Seven days" Tänker inte uppleva det igen. Andra skräckfilmer, fine. Men inte den, det går inte.

I sommar ska jag sjunga på två brölopp. Och i höst har jag blivit tillfrågad om att sjunga på en firmafest. Det ska verkligen bli roligt för jag lade sången på is under graviditeten och nu känns det kul att dra igång med lite uppträdanden igen. Innan jag blev gravid hade jag helt bestämt mig för att söka in på alla musikal och showskolor i norden och ville verkligen satsa. När det blev bestämt att fullfölja graviditeten tänkte jag att jag skulle skjuta upp det hela ett eller två år. Nu har jag helt ångrat mig. Jag känner inget sug att utbilda mig inom musik längre, jag vet inte varför men det blev så bara. Jag ser inte Flisan som ett hinder, verkligen inte. Det är inget som hindrar en med barn, möjligtvis långa suparresor jorden runt, men sådant har aldrig lockat direkt... Skulle jag fortfarande vilja skulle jag inte tveka en sekund, det vet jag. Jag ser i alla fall fram emot att fortsätta skriva låtar och att uppträda, men ingen musikal eller show längre.

När jag skrev det här gick in på youtube och kollade på en två år gammalt klipp från när jag sjunger på en vårkonsert. Jag var kär den våren och skrev en visa "En sång om våren och om dig" Vi hade dejtat länge och inte kommit någon vart, och mitt impulsiva och förälskade jag ställde mig på scenen och sjöng visan, som var till honom. De flesta kanske hade sprungit sin väg av rädsla av denna kärleksförklaring, men så blev det inte. Han sa att det var det finaste någon gjort för honom. Sen blev vi ihop och även om vårat förhållande slutade väldigt tråkigt så tänker jag ofta på den här fina tiden. Det smärtar lite att lyssna på den. Här kan ni lyssna om ni vill.

En tid som inte kommer smärta att se tillbaka på är den här. Bebistiden. Jag hinner inte ens tänka och reflektera över den. Den bara sker. Dyr är den och kommer bli. Jag spillde precis ut en flaska urpumpad mjölk i soffan. Eller jag och jag. Flisan slog ut den med armen. Jag känner lite som med fruktskålen som åkte i golvet när jag var höggravid. Jag vägrar att torka upp. Jag v.ä.g.r.a.r.

Godnatt.

Älskar denna bild. Den säger mycket om vår relation haha.