I morse så skrev jag ju att jag hade ramlat. Det var inge kul och jag har haft ont i knäet hela dagen på jobbet. Påväg hem hände det igen. Pladask ner på marken, och samma knä tog emot även detta fall. När jag tittade på undersidan av mina skor såg jag att de var helt trasiga. Måste alltså varit därför jag föll. Jag är arg. Inte på skorna, de är ju jag själv som gått sönder dom. Jag är arg för att jag skäms. Det finns ju inget mer pinsamt än att ramla mitt bland en massa folk. Fast det måste ju ändå förgyllt deras dag, för det är ju väldigt kul att se någon ramla. Så kanske jag inte ska vara arg, för det är ju alltid kul att förgylla någons dag, eller hur? Fast ont gör det. Jag haltar lite och knäet är helt uppsvällt på två ställen.

Bestemalen smsade att hon spottat ut sitt morgonkaffe av skratt, när hon läst morgonens inlägg. Hon är på Irland, bestemalen. Kanske spottar du ut din eftermiddagsguiness nu? Va va va?

Om en timma kommer farmor Sol hit och hämtar upp mig med bilen. I den sitter Flis och hon och jag ska övernatta hos mina föräldrar ikväll, det var ett tag sen. Egentligen skulle jag gått till dom och sedan åkt hem med Flis, men nu är ju jag handikappad utan skor. De slängde jag. Först tänkte jag slänga de i ån, men kom på att det är ju miljöförstörning så jag slängde de i mitt gudomligt gott doftande soprum. Sen gick jag i strumplästen hem.

Nej, vilken ovärd dag detta känns som. Bläho blähä.