Idag har min bäste vän fyllt 22 år. Det firade vi med väldigt mycket fika hemma i gamla kära Björkhaga. Flisan, som i vanliga fall inte fikar, var i himmelriket. Hon sa "MMMMM" efter varje tugga och skrek argt på mig när jag försökte stoppa henne från att äta upp allt fika på bordet...

Bestemalen sa inte mycket. Hon satt mest och suckade över att hon blivit så gammal. "Jag är 22 år och jag kan ingenting" sa hon argt, "Inte ens äta glass utan att spilla" fortsatte hon och kollade ner på sin nerfläckade tröja. Vi andra gäster hade dock trevligt, i Bestemalens ålderssorg.

Nu ligger Flisan och sover och jag ska snart göra detsamma. Det krylar ju inte mängder av sömn i en småbarnsmammas liv så det är väl lika bra att passa på när tillfälle ges. Trevlig natt. Hej!


"Vad vore livet i all sin glans, om inte jag fanns?" brukar Bestemalen säga och klappa sig själv på huvudet.
Här är hon! Min beste vän!