Här sitter jag, osovandes och undrar varför jag är det. Klockan närmar sig tre och jag gick upp sex denna morgon. Som många andra har jag det problemet att jag börjar tänka på saker som jag inte vill tänka på under natten. Det är ju så. De mest jobbiga sakerna dyker upp nattetid, och nu för att värja mig, lade jag ner försöket till att sova och satte mig här. När jag läser tillbaka i bloggen ser jag att de mest underliga inläggen är skriva under den här tiden på dygnet. Ska göra mitt yttersta för att det inte ska bli ett sådant inlägg. Jag själv förstår de inte ens, hur ska då ni kunna göra det?

Tänkte rapportera lite om hur det går för Bestemalen. Det var ett tag sen jag skrev om henne och den enkla anledningen är att hon inte längre finns här bland oss. Hon finns numera bland fransmännen och fransyskorna. Jag har haft lite svårt att nå Bestemalen under tiden hon har varit där, hon har fullt upp med att lära sig tala flytade franska på tre månader, men ett mail och ett chattillfälle har jag fått. I mailet stod det att hon var rädd för sin grannes hund, att hon träffat Lettlands rikaste mans dotter, att hon i pengarbrist brukade följa med Lettlands rikaste mans dotter ut på restaurang bara för att äta upp hennes matrester, att hon saknade mig men inte Flisan. Sedan hade hon översatt mina favoritcitat ur Kapitalet (som jag en gång mailat henne) till franska. Hon är rolig. Vid chattillfället frågade jag om hon hade hittat "sitt rätta land" i Frankrike. Då svarande hon att hon trivdes men fortfarande var jävligt rädd för hunden. Så ja, det är väl kul att alles vår Bestemalen trivs? Fast nog vill jag att hon kommer hem snart.

Nu börjar det faktiskt rycka lite i ögonlocken. Önskar ikväll att man kunde stänga av tankedelen av hjärnan när man ska till sängs. Provade faktiskt det en gång och det slutade med att jag störtblödde ur båda öronen... Nej, där skojade jag. Så dum är jag inte. Men nu ska jag sova. Godnatt!