Nu är jag i full fin form igen. Och tur var väl det, för när Flisan kom hem var det inte något lugnt humör hon var på. Hon liksom kastade sig omkring överallt i en lång stund. Förundrat kollade jag på henne och undrade om hon hade iglar på kroppen. När iglarna, eller vad det nu var, försvann tyckte hon att vi skulle gå ut i köket och hitta på något.

Och så gjorde vi storkok. Vi gjorde korvstoganof, köttfärsås, broccoliochkorvpure och sparrissoppa till 100 personer. Att sparrissoppan blev det vidrigaste smakat på detta jordklot var inget vi brydde oss om eller reflekterade över. Resten blev gott och vi åt upp nästan hälften, så nu finns det bara mat för 50 personer. Disken, som blev ganska enorm, så den lade Flisan en handuk på, tittade på mig och sa "Mamma, du är värd att inte diska idag" Jag höll med. Hoppas att någon tjyv smyger sig in i natt och diskar.

Någon tvkväll ville Flisan absolut inte ställa upp på. Kastade jag så mycket som ett öga på skärmen skrek hon klagosånger med hög decibel. Så vi spenderade två timmar i hennes lekhörna, vi hann med favoriterna titt-ut, kryprace, kastabebis och rivamammajäkligthårt många gånger om. För att inte bli anmäld så får jag lov att berätta om kastabebis, där jag såklart inte kastar bebisen på riktigt, bara på låtsas. Jag säger "Oooo nu kastar mamma bebiseeeen", håller upp Flisan i luften och låtsas kasta iväg henne, hon tjuter av skratt och jag undrar om andra föräldrar också har liknande lekar med sina barn eller om vårat lek är onormalt beteende.

Och nu har vi hamnat här, i sängen. Flisan står och sover, typ. Jag har bäddat upp henne med två tjocka kuddar så att hon ska slippa hosta så mycket inatt. Med sin lilla napp ligger hon och drömmer. Märkligt att samma barn, som för en timma sedan hoppade upp och ner, skrek "papapapppapappp bababababba mamamam" och slog mig i ansiktet, nu ligger så stilla och fridfull. Tänk vilken lycka att få ha henne i sitt liv, det tänker jag på nästan hela tiden.

Det var vår kväll. Den har varit bra. Hoppas eran likaså.
Godnatt