Vi lämnar din lägenhet tilsammans, för att gå till en vän
Sommarens kvällsljus ger mig en känsla som jag inte känner igen
Dinhand söker trygghet och närhet. Jag trycker den lät som en tröst
Jag vill säga det rätta och göra allt bra
Men orden stannar av dunkandet i mitt bröst

Jag ser dig stå med vänner. Du ser mig prata på
Jag ger dig en blick som säger "Snälla kan vi inte gå?"
Det är som om allt vore ömtåligt, svagt och skört och lät skulle gå i kras
I den varma kvällen fryser jag och vi skålar, i tomma glas

Har sången tagit slut nu älskling?
Jag hör ingenting
Bara sorlet av meningslöshet som aldrig vill försvinna
Se på mig och säg något älskling
Jag gör vad som helst
För i all denna meningslöshet bär jag tyngden av all tystnad