Imorse vaknade jag för första gången och tänkte "Ja, jag bor här nu" Och var glad. Sen somnade jag om och vaknade några minuter senare av att Malin ringde. Då blev jag ledsen. Vi började faktiskt gråta båda två. När vi slutat gråta och precis börjat prata vanligt, bröts samtalet. Vi var tydligen inte värda att prata med varandra. Vi började cama på Msn istället, dock utan ljud. Säger man cama förresten? Jaja, vi camade och skrattade åt varandras fulhet och grimaser. Jag visade upp maten jag hade lagat och jag skröt om att det skulle bli så gott. Det var inte gott. Jag hade gjort en baconröra med lök och pasta. Vet inte vart det gick fel men det smakade vidrigt. Malin skrattade åt mig när jag gjorde "fanvadäckligmat"-minen och skrattade ännu mer när jag spillde ut ca hälften i sängen. Så det kan bli, så det kan bli...

Nu har jag bytt lakan och skapat en regel om att jag inte får äta sörjig mat i sängen. Eddie kan få göra det om han vill, men inte jag. Absolut inte jag.

Vid fem ska jag träffa min gamla klasskompis Fanny Agrell. Hon flyttade hit i somras. Vi ska gå till NK och fika, prata och kanske kolla i någon affär. Apåråpå gamla klasskompisar så blev jag mycket chockad igår när jag stod jag pratde i telefon med Eddies svägerska. Vi pratade om att ses i nästa vecka, och mitt i samtalet dyker plötsligt Filip Molin upp. Jag gick i samma klass som honom i lågstadiet + gymnasiet och hade ingen aning om han att flyttat till Stockholm. Världen är liten. Eller fan, jag hatar det uttrycket. Den är ju stor. Om jag säger såhär då "Ett lustigt sammanträffande"

TJAO