Jag skulle vilja skriva ett långt och fint inlägg, såhär på alla hjärtans dag. Men jag är sjuk och orkar inte. Prata kan jag inte heller, för jag har tappat rösten. Men lite orkar jag nog få ner här...

För exakt ett år sedan knackade en liten Eddie på min dörr på Kaprisvägen. Han hade pälsmössa och en påse chips med sig. Jag hade filmer och en mysig säng. I den låg vi hela dagen och kollade på Bert och Vänner. Det var väl då det började. Och idag kan jag inte vara lyckligare över att den finaste killen är kär i mig.

Eddie + Johanna <3