Någon gravidkunnig människa sa till mig att man inte skulle hålla igen på sina cravings. Att cravings faktiskt var något som existerade och inte alls något som kvinnor hittat på för att få äta. Jag har haft mina funderingar, men nu insett att det är helt rätt - det existerar till 100% och det är kraftigt.

Jag har berättat om mitt salt. Om hur sugen jag är på salt och min familj + några till har fått se tårar och utbrott då inte salt finns närvarande. Herregud säger jag bara. Men, jag har inte hållt igen, utan har med måtta (njaae) ätit salta grodor och örtsalt på tesked.

MEN, nu har jag ett problem. Jag har fått ett doftljus som jag så fruktansvärt gärna vill äta upp. När jag kommit så långt i mina tankar, att jag på allvar funderade på att ta en tugga, så tände jag det, för att göra det hela omöjligt. Men såklart blev det värre då. Nu vill jag äta upp det ännu mer. Det är oemotståndligt. Man skulle ju inte hålla igen, liksom...

Tyvärr är detta inlägg seriöst, helt och fullt. Jag borde inte vara sjukskriven för att jag har ont i huvudet, utan för att jag är dum i huvudet. Man kan ju inte äta ett doftljus. Men, jag måste. Smaklig måltid till mig.