Idag jobbade jag för första gången som vikarie på Eklunda fritidset. När det var utedags tog jag ut barnen och vi sparkade ett tag och sedan lekte vi lite vid en klätterställning. En av pojkarna var en riktig vilde och när jag trott jag fått honom några hekto lungnare så tar han upp en näve lera. Sådan där brun smetig lera. Jag ser ett leende sprida sig över vildens ansikte, sen går allt i slow motion. Näven med leran åker upp i handbollkastläge, siktar, kastar. Jag ser leran flyga. Jag ser den komma närmare mig. Jag känner något kladdigt i ansiktet. Jag snackar inte lite kladd nu. Panna, kind, öga, öra och lite i munnen. Fyfan vad jag ville döda någon.