Klart jag var lite trött när jag vaknade i morse. Lite sur på Albin också för vi bråkade lite innan vi somna, såklart minns jag inte varför eftersom det säkert var något onödigt. Men that's another one. Jag gick iallafall upp och tänkte att jag skulle ut och gå. Och det gjorde jag. Men jag gick fel. Okej, jag överdriver inte nu. Jag gick flera mil vilse. Jag var nära till tårarna när jag insåg att jag var på helt fel sida av Mariestad. Fick fråga alla möjliga människor om vägen och när jag till slut kom på rätt väg var det ändå 5 km kvar. Tänkte ändå att -nu är säker Albin lite gulligt orolig att jag vart borta så länge- Men när jag slutligen kommer hem har han sovit alla timmarna jag var borta. Så här var man inte saknad inte.

Nästa gång jag går vilse ska jag krama ett träd. Det lärde Cilla mig på Dagis.