Jag sitter jag och väntar på pojkvän som jobbar. Jag vaknade vid klockan halv sju i morse av att han gick upp ur sängen som egentligen är alldeles för liten för två stycken. Jag bredde ut mig och somnade om. Sedan vaknade jag igen av att jag fick en hejdåpuss av min nyduschade fräsching varpå jag öppnade ögonen och fick en blick på den kille jag är kär i...

Ja, ni bloggläsare vet inte så mycket om Albin. Dels för att det för tillfället är rätt så nytt och det är först för två veckor sedan vi bestämde att vara tillsammans på riktigt.
 För er som följde min förra blogg som inte riktigt var lika uppdaterad som Nakeddays är(därför gick den i soporna) ni vet att jag och Albin har ett förflutet back in times. Därför är själva "Lära känna grejen" redan avklarad. Som han så enkelt och vackert sa igår "Jag känner ju dig liksom...."

Jag kan ju säga att jag inte riktigt landat än. Kär och galen är det som man säger. Det stämmer på pricken in på mig just nu. Alla sinnen jobbar dubbelt och förstår ni mig när jag säger att jag är jag fast ännu mer. Glad som jag är, fast ännu gladare. Sjunger som jag gör, fast sjunger mer. Hoppar mer, studsar fram och ler. För jag är kär