JA, två gånger var jag riktigt nära att börja gråta idag. De båda gångerna utspelade sig på jobbet. Min chef hade gett mig gett mig fel anvisningar, så det jag skrev igår att jag skulle göra skulle jag tydligen inte göra. När jag ringde till henne och störde i semestern så tyckte hon synd om mig men sa ändå "Då får du börja om" Jag hade lagt till två hela arbetsdagar på den där skiten så ni kan väll förstå att jag kände mig en smula sur. Crytime one alltså.
Crytime Two utspelade sig runt ca 12:30. Jag började känna av att jag inte sovit en blund på hela natten och inte ätit mat sen lunch dagen innan. En av bilgubbarna kom in på kontoret just när jag precis lagt huvudet i armarna på skrivbordet. Han frågade hur jag mådde och jag sa som det var med tunn stämma. Vet ni vad som hände? Han åkte och köpte mat åt mig! Det var godare än förrgårdagens mcdonalds. Crytime two var alltså av glädje över att få mat. Fyfan vad härligt det var. Kycklingsallad och bröd räddade mitt liv.
Tillslut fick jag klart arbetet och skrev även en liten gullig hälsning till min chef att jag tar ledigt Måndag, Tisdag, Onsdag och Torsdag nästa vecka. På måndag är jag i Mariestad med Albin och de resterande dagarna faktiskt på en Finlandsbåt med mormor.

Min tränare ringde och fråga om jag skulle träna idag. Jag sa såklart att jag ville eftersom jag alltid vill träna. Jag nämnde att jag inte sovit en endaste sekund på hela natten och då ändrades träningsprogrammet till en mycket mildare variant. Nu när jag kom hem känner jag verkligen att jag inte orkar. Det är tre timmar kvar tills Albins tåg kommer till Örebro C så jag tycker några "Vänner" avsnitt skulle passa perfekt in i schemat. TJAO