Imorse påväg till jobbet såg jag Maria Montazami. "Jaha, där är hon, så trevligt" tänkte jag. Sen såg jag att det inte var hon. Och vad i helvete förresten. Vad skulle Maria Montazami göra på ett pendeltåg mot Märsta, klockan sju på morgonen?

Dumt av mig där

Kan någon tala om för mig varför jag är så fruktansvärt trött? Det här är nästa på skämt. Har sovit sen klockan 16 och är fortfarande som ett levande lik. Om jag gräver lite djupare i min fråga om min trötthet, så har jag faktiskt haft lite av en en traumatiskmisärdag. Det var egentligen inga stora händelser, men det gav mig hjärtklapping utan dess like.

1 En elev har en lös tand. Alla skriker att jag måste dra ut den. Jag fryser till is och stammar fram att jag är livrädd för blod. När eleven tappat tanden och lektionen är slut är tanden försvunnen. Den ligger någonstans i klassrummet. Jag ville skjutas där och då.

2 Efter tanddramat fastnar jag i personalhissen (som jag ENDAST åkte för min hjärtklapping som inte släppt efter den försvunna tanden) Jag skriker och gormar, trycker på larmknappen och funderar på att ringa 112. Jag ska inte överdriva och säga att jag satt där länge, det tog nog bara en kvart innan hissjäveln startade. Men FYFAN. Jag skrev TYP ner mina begravningssånger och mitt testamente.

Mat? Ja!

Anledning: Jag hittar en till bild. Börjar nu bli orolig. Hon tänder på djur. Hon gör det. Jävla Bestemalen.

"Idag tänkte jag på att du är en bra syrra Johanna. Sen kollade jag in i ditt rum och blev sur för att du inte bodde där längre, då hatade jag dig. Sen kom jag på att jag kunde ställa in alla mina saker jag inte vill ha, i ditt rum. Då tyckte jag om dig igen. Sen när jag ställde in mina saker, så hittade jag min försvunna tröja under din säng, som du sagt att du ALDRIG lånat. Då funderade jag på att kräva ett syskonavslut"

När jag blev äldre insåg jag att jag inte var ett planerat barn. Jag frågade mina föräldrar och de svarade "Du var ett mycket välkommet barn" "Jaha" tänkte jag. När jag blev ännu äldre insåg jag att "vara ett välkommet barn" inte var samma sak som ett planerat barn, och tog upp saken igen. Denna gång med mamma. Hon skrattade lite och sa "Du var ett mycket glädjande besked Johanna" "Jaha, det var ju bra" tänkte jag och började istället forska i när mina föräldrar träffats. Tre månader innan jag blev till, blev svaret av forskningen.

Jag tycker det är lite festligt. Att jag kom där och förstörde de nykära månaderna, trots att jag enligt mamma var ett "Mycket glädjande besked" Ibland brukar jag reta henne när hon ringer, genom att svara i telefonen "Den oplanerade" Efter att jag nu svarat så ca 200 ggr, tycker hon inte att det är så kul längre. Hon suckar alltid och säger typ "Inte nu igen" eller "Men snälla Johanna" Jag tror att det hon egentligen menar med dessa suckanden är "I curse the day you were born" Vad tror ni?

Det är kul att retas med mamma.


Såhär såg jag ut när jag föddes

Igår tjoffade det förbi massa kändisar. Först Tobbe, Evas brorsa i Eva och Adam. Två timmar senare, Gaybloggaren. En timma efter det, Berts mamma. Lustigt nog nynnade jag på "Three is a magic number" vid dessa tre tillfällen. Kanske kändisar lockas av den? Eller kanske inte. För jag testade idag igen, och då kom bara en hundjävel.