Det verkar vara folk som tror att jag bor ensam i en trea på Söder. Att jag helt ärligt betalar 4 tusen för en lägenhet på Bondegatan. Ja, lycka vore väl det. Men så är inte fallet. Jag är alltså inneboende. Kanske inte det mest lyxiga och fabulösa. Men vem har sagt att jag är lyxig och fabulös?

I alla fall. Att vara inneboende i denna lägenhet är lite speciellt. Damen jag bor hos är skön. Hon brukar fråga om hon får prova, låna och till och med köpa mina kläder. Hon brukar hamra i elementet på nätterna för att hon blir arg på grannen. Hon säger ALLTID "Vem är det?" när hon svarar i telefon. Jag skrattar varje gång.

Hon har blivit lite som en mormor för mig. På gott och ont. En gång blev vi arga på varandra. Men det tar vi en annan gång. Det handlade i alla fall om en dammsugare.