Jag tror verkligen på onixdagar. Då det mesta går åt skogen. Idag har jag haft en sådan dag. Eller snarare en onixeftermiddag. Det började med att Erling kom och hämtade Flisan och gav mig nyckeln till hans cykel som jag behövde låna. Strax efter de gått tappade jag nyckeln bakom ett element och den fastnade där. Vad jag än gjorde ville den inte komma loss. När jag försökt förgäves i en halvtimma blev jag så arg att jag skakade elementet med all kraft och skrek åt nyckeln. Då lossnade den.

Detta ursinne blev jag trött av, tog av mig kläderna och hoppade i säng. Tänkte som vanligt "Jag ska bara blunda lite" och, som vanligt lyckades det inte det utan jag somnade på en sekund. Vaknar av att det plingar på dörren. Tänker att det är någon vän så jag sveper bara om mig ett lakan. Utanför står en granne, "Hej, är det du som har haft tvättid?" Minns att jag totalt glömt bort att jag har två fulla maskiner och min tvättid gått ut för 1,5 timmar sedan. Känner mig som en idiot där i lakanet och stammar fram att jag på en gång ska hämta tvätten. Som tur är är jag såpass klar i huvudet att jag inte går ner till tvättstugan iklädd lakanet, det skulle sett ut det!

Eftersom tiden är ute för mig så får jag hänga upp den blöta tvätten över hela lägenheten. Kommer på att jag kan hänga ut tvätt på ballkongen. Och därmed blåste 5 av Flisans bodys och mina leggins ner på gruset.

Nu var det dags för handling. Själva handligen i sig gick bra, dock blev det 400kr dyrare än vad budgeten tillät, men men. Att jag handlat mycket märktes på kassarnas tyngd. Jag tänkte att, de håller väl. Men det gjorde de inte. Utanför pizzeria Nobel, innan det slutgiltiga övergångsstället gick matkassen sönder och allt ramlade ut på gatan. Jag skrek "Kukarnas kuk" högt. Inte så vackert kanske men det bara kom ur min mun. En medelålders man hjälpte mig att plocka upp. Allt klarade sig utom de krossade tomaterna. De låg på marken, likt klumpigt blod och jag kände mig tvungen att ta upp det värsta med händerna.

Cyklar hem med tomatblodklumpiga händer och tänker att nu måste den här dagen vara slut snart. Det är frid en stund. Packar in varorna och sedan kommer Erling tillbaka med Flisan. Hon är vaken och på ett jävlarns humör. Tappar upp ett bad till oss och badar i en halvtimma, också det i frid och utan konstigheter. Efter badet leker vi på sängen. Lägger henne på min mage och hon börjar direkt suga på min näsa (en favorit hos henne). Efter en stunds nässugande kollar hon upp på mig. Sen spyr min älskade dotter mig i ansiktet. Jag hade i alla fall munnen stängd, alltid något! 

Dags för kvällsflaska. Men så bidde det inte, för jag råkar knuffa ner den + det kalla vattenbadet (i form av en kastrull fylld med vatten) över halva soffan. När detta händer blir får jag dagens andra hysteriutbrott och skriker rakt ut (denna gång utan könsord, bara"AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA") Flisan tycker att jag är rolig när jag skriker så hon börjar skratta. Skrattet övergår snart till hysteriskt hungergråt.

När jag baddat halva soffan i ljummet vatten och gett Flisan mat så somnar hon för natten (tror jag), en timma tidigare än vanligt. Skönt, tycker jag som verkligen känner behov av att bara sitta i lungn och ro. Det blir inte långvarigt för en halvtimma senare hörs glada rop från sängen. Så nu sitter vi här. Jag på golvet, för soffan är blöt. Flisan på en filt bredvid, sugandes på mitt högra knä, piggare än någonsin.

Ja, vilken eftermiddag va? Nu måtte det väl bli en bra och harmonisk natt, snälla snälla please. ¨


Såhär har jag känt mig idag.
Bilden säger "Give me piece"