När jag blev gravid i slutet av våren började ett nytt liv. Jag ser det så. Det tog en tid att hitta sin roll i det nya livet och när kroppen började ändras tog det ytterligare lite tid att lära sig leva i den. När jag nu hittat min roll i det nya livet och börjat vänja mig vid min nya kropp, då ska allt förändras igen.

Jag är medveten om att jag blivit förändrad under de här nio månaderna. Ser saker på ett annat vis än förut. Ibland tänker jag förbluffat "Är detta verkligen jag?" när jag gjort eller sagt något som jag inte skulle gjort förut. Jag känner en ilska som jag aldrig känt förr. Jag känner en lycka som jag inte känt förr. Känsorna är så påtagliga att jag ibland vill gömma mig för dom. Vissa delar av hela min förändring hatar jag mig själv för och vissa saker älskar jag mig själv för. Lustigt.

Och nu undrar jag, efter mitt barn är ute. Fortsätter mitt nya jag? Eller blir jag mitt gamla jag igen? Kommer jag förändras ytterligare en gång? Tre olika personer under ett år - samma människa. Det låter skrämmande. Jag hoppas och tror att den person som väntar efter barnet är fött, är en blanding mellan den gamla och den nuvarande. Jag saknar delar av min styrka innan graviditeten. Jag saknar inte det hispiga uppochnerliv jag levde då. Jag vill ha bort min överkänslighet som jag har nu och jag vill ha kvar mina lyckokänslor. Om man kunde få välja.. kanske kan man det?

Det låter kanske konstigt detta. Men jag ser inte bara fram emot att träffa min dotter. Jag ser också fram emot att träffa en gammal del och kanske delar av mig själv igen.