Söndag till måndag - 3 timmar
Måndag till tisdag - 4 timmar
Tisdag till onsdag - 0 timmar

Så har min sömn sett ut de tre senaste nätterna och det är det sista en höggravid jobbande tjej behöver. Och allt på grund av grannarna, i natt var det riktigt obehagligt. Vid midnatt satte de igång på högsta nivå. Med tanke på att jag lagt mig orkade jag inte gå ner så jag försökte stå ut. Om jag ska förklara ljudet så är det liksom som att jag, i min lägenhet lyssnar på högsta volym. Det handlar alltså inte om "lite störande ljud". En och en halv timma senare stampade jag i golvet. Musiken stängs av, någon skriker, tycker att det låter som "HORA" men jag kan hört fel. Musiken sätter igång igen och jag får hjärtklappning och panik. Den där ångesten ni vet, när man har sådan sömnbrist och man vet att man ska upp om några timmar, den är inte rolig. Med tanke på att jag de senaste dagarna haft mycket förvärkar och sammandragningar kände jag också att nu behövde jag verkligen få sova för att kunna orka med. Den här sista tiden är inte lätt och jag ska jobba heltid i två veckor till, det GÅR inte med de här grannarna. Jag testade i alla fall att stampa i golvet en gång till. Samma sak hände, de stängde av några sekunder, skrek något och sedan satte de på igen. Klockan blev 04 och jag låg vaken. Jag var så jävla ledsen. Jag ville inte gå ner med tanke på att de verkar totalt dumma i huvudet. Kanske har jag blivit feg, men bara tanken på att någon skulle slå mig i magen gör att jag vill gråta. Nu händer inte sådant så ofta, men jag kan inte släppa tanken. Musiken slutade inte spela och jag somnade inte. Fick med spränghuvudvärk och smärtande mage ta mig till jobbet där jag hade öppning klockan 07. Men idag gick det inte att jobba, fick åka efter en halvtimma. Jag grät när jag kom hem till mamma och hon bäddade ner mig. Fick sova två timmar och efter det kändes det något bättre.

Idag har vi försökt få tag på hyresvärden, utan framgång, och imorgon är det stängt. Jag har ingen aning om jag skulle reagerat såhär om jag inte skulle föda barn om några veckor, förmodligen inte. Men nu känner jag mig så ledsen och knäckt över det här så jag inte vill vara i lägenheten. Jag är förmodligen övertrött och överdriven men jag känner det som en omöjlighet att föda ett barn inom kort om det fortsätter såhär. Hur i helvete tänker man om man spelar så högmusik och skriker så mitt i natten? Jag ska anmäla och klaga, allt sådant och det kommer säkert lösa sig. Men blä. Ikväll är jag ledsen.

Imorgon är en ledig dag och jag hoppas att den blir bättre än denna. Hoppas ni mår bättre än mig.
Gokväll.