Det är faktiskt en smula underbart att sitta hemma och göra ingenting. När jag var påväg hem med bussen för en timma sedan kände jag ett lyckorus just över det, bara vara hemma. Alla kvällar denna vecka har sett likadana ut, just för att jag inte orkar någonting alls efter jobbet. Nu kan jag sova ut imorgon och inte gå upp halv sex som jag gjort hela veckan. Fy bövelen vad glad jag är för det. För några dagar sedan stod jag inte ut med tanken på de veckor som var kvar av graviditeten men nu har jag fått en ny känsla, av tålamod. Jag ser fram emot att sluta jobba och bara vila inför förlossningen. En vecka jobb. Tre veckor vila, sen ska hon komma. Tösen.

Bestemalen har börjat på universtitetet. Ikväll skulle hon på "Disco" som hon uttryckte det, med alla andra nya studenter. "Disco?" sa jag frågande, "Det sa man väl i lågstadiet?" Då blev Bestemalen lite sur och muttrade något om att jag inte visste något om universitetslivet. Sedan berättade hon att det skulle finnas läkarstudenter med på discot, vilket hon tyckte var bra och praktiskt. "Varför då?" frågade jag. Bestemalen förklarade att det var bra och praktiskt för att hon är hypokondriker. "Om jag börjar dejta en läkarstudent kan han alltid kolla så att jag är frisk" "Men första året på läkarlinjen kan man väl inte sådant?" sa jag. "Jag ligger långsiktigt" sa Bestemalen då, med ett nöjt och lite elakt leende.

På söndag ska jag bli gravidfotad av en fotograf, Lejonkungen. Hon har fått en idé om att följa mig och bebisen med sin kamera under sista delen av graviditeten och första delen när hon är ute. Många har länge tjatat om magbild, och nu ska ni få några på söndag. Nöjda då? Jag slutade ta magbilder när jag fick bristingar på hela magen. Jag var ledsen över det ett tag, men sedan berättade barnmorskan att de snabbt bleknar bort och ju yngre man är, desto snabbare går de bort. Det gladde mig! Så nu bryr jag mig inte, men vill helst inte visa upp för hela världen. Jag tror jag kommer sakna magen lite. Den är mysig och praktisk att ställa tallrikar på. Däremot ska det bli skönt att få tillbaka sin "vanliga" kropp. Lite mindre höfter, smalare lår och som sagt, bristingsfri mage. Brösten får dock gärna stanna. Jag trodde att jag skulle bli väldigt kroppsnojjig, med vikt och allt. Men faktiskt så har det varit ganska lungt, dock med några inslag av "Jag är tjock och vidrig"-tankar. Man går upp i vikt och man blir svullen, det är bara så. En dag när jag kände mig just "tjock och vidrig" kom en person fram till mig och sa att jag lös och var vacker. Då började jag gråta för att jag blev så rörd. Lysande eller ej, det ska bli skönt att få tillbaka sin kropp om några veckor. Okej, nu glömde jag amningen. Men efter det.

Jag sitter och tuggar på mina gröna äpplen. Samt frukttuggumin och julmust som de sålde ut för halva rea priset. Jag ska snart ta ett bad och döva mina förvärkar som gör sig påminda lite för ofta för att det ska vara behagligt. Mitt badkar är min stora kärlek. Där ligger jag en timma på morgonen och en timma på kvällen. Ibland en timma på natten om sömnen är omöjlig. När jag slutar jobba nästa vecka ska jag nog ligga där hela dagarna. Jag älskar dig mitt badkar. Du är mitt allt. Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag. Haha. Hej!