Varje natt kommer jag på 900 blogginlägg som jag ska skriva. Varje morgon har jag glömt 900 blogginlägg som jag då inte kan skriva. Jag lär mig aldrig att jag alltid glömmer, utan tänker varje gång att jag garanterat kommer minnas. Surt det.

Nu är sömnen ett jobbigt ting i livet. Är verkligen alldeles för gravid för att kunna sova mer än en timma ostört. Egentligen inget stort problem eftersom jag har hela dagarna till av vila. Jag tror hon stannar ett tag till faktiskt. I ca fem veckor har jag haft förvärkar och sammandragningar, känt mig nära liksom. Ändå har det inte hänt något, så nu ställer jag in mig på att vänta. Det känns inte så jobbigt att vänta som det gjorde förut, tålamodet har blivit bättre och varför ska jag ha någon brådska? Det tjänar ju ändå absolut ingenting til, hon kommer ju komma någon gång inom den närmsta tiden. Så låter det nu, imorgon kanske jag är i upplösningstillstånd igen.

Jag kommer faktiskt inte på något mer att skriva. Det blev ett tråkigt inlägg natten till ära. Skrev först kvällen till ära, men såg sedan att klockan slog över till natt. Viktigt sådant! Godnatt.