Ensamhet. Det är något jag funderar ofta på. Reflekterar hur det känns när jag är ensam och hur olik sig ensamheten kan vara olika dagar. Jag bor själv i min lägenhet och trivs med det kanske hälften av all tid. Den tiden jag inte trivs känner jag mig ledsen. Inte så att jag ligger och störtbölar, men en ledsam sinnenstämmning infinner sig snabbt när jag inte trivs med ensamheten. De är vid de tillfällena det är så enkelt att ringa någon men ibland känns det som att det är bestämt att jag ska känna så, typ "du ska vara ensam och du ska vänja dig vid det" Konstig känsla. Ikväll tycker jag inte om att vara ensam. Kanske för att förlossningen närmar sig och så mycket tankar som flyter runt i huvudet nu...ja jävlar. Behöver ventilera men ingen är vaken. Därför passar ju bloggen bra.

I torsdags hände något fruktansvärt. Erlings jämnåriga kusin ramlade ihop under en friidrottsträning, hjärtat stannande. Han dog senare på sjukhuset. Erlings mamma ringde till mig på fredagsmorgonen och berättade. Det gick en kyla genom kroppen.Det var inte hans tur. Ingen ska dö ung. Jag lider så mycket med hans familj, alla närstående. Livet är så skört och orättvist.

Imorgon fyller Erling år och den dagen hade vi också tänk att lilla tjejen skulle komma till världen. Tror inte att det blir så, det känns inte så. Kanske är det också bra att det får gå några dagar till så att Erling och hans familj får smälta det hemska som hänt. En vecka till kanske skulle vara bra. Det tar självklart längre tid att smälta, men om en vecka är det beräknad födsel och runt då brukar de flesta bebisar komma. Sådant råder ju inte jag över, det kan ske närsom. Men, en vecka till skulle kännas bra, om jag  får önska.

Imorgon ska jag sova ut. Inte gå upp och göra någonting alls. Ligga kvar länge i sängen och sedan ta det lungt hela dagen. Det enda jag har på schemat under dagen är att ringa familjerätten och boka tid för faderskapserkännande och sedan ringa försäkringskassan och fråga ut dom om bostadsbidrag. Annars, bara vila och ta det lungt. Har faktiskt blivit bättre på det. Hoppas på att få träffa min bästa vän i veckan. Sen hon började plugga så ses vi alldeles för sällan och jag saknar tiden i somras då vi hängde exakt varenda dag. Bestemalen är bäst i hela världen, det kan jag skriva under på.

Nu är det dags att slå på en film och gosa ner i soffan. I veckan blir det bättre bloggning.
Tack för att ni läser! Gonatt