Jag har varit rätt nere den senaste tiden och ja, hur pissigt jag mått i kroppen har jag ju skrivit om så det kan vi skippa. Jag har varit så jävla orolig att min hälsa påverkat barnet och när den oron har gått över till psykisk stress har jag blivit ännu mer orolig att stressen ska påverka barnet. Det har blivit en ond cirkel. Min pappa får ofta säga åt mig på skarpen att jag inte kan gå runt och oroa mig för allting. Det ÄR farligt och jag vet om det. Min stress påverkar barnet så in i den mildra grad att den kan få komplikationer när den föds och senare i livet. På grund av att jag inte kunde hålla mig lugn. Självklart har jag skärpt mig nu, insett allvaret. Tillexempel vaknade jag för första gången idag på fem veckor, utan huvudvärk. Det gjorde mig mer avslappnad och jag känner att jag är påväg mot nya krafter!

Min mamma är en klok kvinna. Hon gillar att berätta smarta citat för mig och ibland sitter de klockrent. Som idag. Det finns det en människa i min närhet som på alla sätt och vis trycker ner mig, omedvetet som medvetet. Denna person har som inställing att allt kommer att gå åt helvete för mig. Idag, när jag ringde min mamma och svor över denna person och all skit jag fått ta ifrån denne, sa min mamma "Du väljer själv vem som ska ha mandat i ditt liv" Jag tänkte en stund på det min kloka mamma sagt och insåg att hon hade helt rätt. För när, jag frågar mig när, kommer jag någonsin må bra av att bli nertryckt? Och när kommer jag någonsin tänka att den mest negativa människa jag känner fick rätt till slut. Så idag bestämde jag mig för att denna människa förlorat sin mandat hos mig, föralltid. När jag bestämt mig för det, kändes ytterligare lättare och jag fick ännu mera krafter.

Tänk så ni också. Vilka har mandat i erat liv? Det är inte bara en politisk term, det är mer än så.


Vet inte exakt vart jag vill komma med det här inlägget. Kanske vill jag säga att jag känner mig lycklig idag och att jag kommit till nya insikter. Jag är glad att Erling och jag ska ha ett barn tillsammans. Jag har aldrig, ens en sekund tvekat på honom som pappa. Han är ett bra stöd för mig och jag skulle aldrig velat ha någon annan pappa till mitt barn. Malin och Cecilia, båda hemma från australien och båda lika underbara som de varit sedan vi var fem år. Max, som förstår allt och är en sådan bra och fin vän. Petter, liten som blivit stor och är den människa som jag alltid älskat mest i hela världen. Snälla fina Dea, med lilla underbara Charlie. Mamma och pappa. Barbro, blivande farmor till barnet. Mina fina farfar. Med fler. Det är ni som har mandat i mitt liv. NI. Nu är jag tillbaka och ska bry mig lika mycket om er, som ni har gjort om mig när jag mått skit.

Så denna kväll bortser jag från illamående, smärtande mage och dunkande huvud. Allt är i sin ordning och jag är glad och förväntansfull. Kära älskade läsare, som blir fler och fler, det är så roligt att ni läser och kommenterar. Nu är det höst och Bra fint hejdå.