Ja, det tar sig. Inte bara på brinnande hus, utan också Bellman. Är dock lite besviken att magen inte är större, den borde vara det tycker jag. Det är kul att vara lite tjock. I alla fall än så länge. Det är kul när jag möter folk som jag vet, vet om att jag är gravid, och de kollar på mig och sen på magen och sen säger "Hej" och går. Inte för att jag tycker att de borde stanna och säga "Jag vet att du är gravid" Det vet jag ju redan, liksom. Men det är kul med blickarna, som snabbt, tydligt och så jävla synligt glider från mitt ansikte ner på magen. Jag skrattar varje gång. Vardagsunderhållning.