Fostertrots
Eftersom både jag och Tösens pappa är musiker (eller jag kanske inte får kalla mig musiker men sångerska i alla fall) så är det självklart viktigt att spela rätt musik redan från början. Erling skickade ikväll över en massa låtar som han spelar och sjunger på. Dels för att hon ska känna igen hans röst och för att hon ska känna igen musiken. Jag öppnade låtarna och sa "Nu ska du få lyssna på far din" Och självklart blev det bråk direkt.
Tösen: Tack, äntligen får jag lyssna på något bra!
Jag: Vad bra att du känner så, men jag är väl inte så hemsk?
Tösen: Joho du! hård spark
Jag: Okej...
Tösen: Pappa är MYCKET bättre än dig
Jag: Är du arg på mig eller något lilla vännen?
Tösen: Ja. SPAAAARK
Jag: Varför då?
Tösen: 1 Din magsjukan var inte så kul för mig heller ska du veta. 2 Du rör dig så mycket hela tiden, jag blir sjösjuk" 3 Och återigen, du sjunger fult.
Jag: Men om jag bara spelar pappas musik nu då, blir du glad då?
Tösen: Det vet man aldrig morsan! spark spark spark
Hon har vad jag kallar fostertrots.
Jag fick precis hem spjälsängen. Den var underbar och jag lade ner min nalle Gunvald där i, för att öva lite "ta upp och lägga ner" Det gick bra. Gunvald varken grät eller skrek. Detta med bebis är nog lätt som en plätt.