Ber om ursäkt för mitt förra inlägg. Mycket dålig svenska och osammanhängande, men jag hoppas att ni förstår mig. Det är ett helvete i Stockholm. Ett rent helvete. Ska berätta om vad som hände igår.

Jag, Eddie och Jakob hade varit på Bio och därefter tagit en öl i Gamla stan. Vi kom till Gullmarsplan 22:30 och skiljdes från Jakob med ett "Vi ses imorgon". Sen började pinan. Det kom ingen buss. Vi och 100 andra stackars satar stod och frös och förstod ingenting. Buss efter buss, till andra platser dök upp. Men inte våran. Jag grät tyst för mig själv, hade så förbannat jävla ont i kroppen. I två timmar stod vi i 25 minusgrader. Jag kände hur livsglädjen var borta och om någon hade erbjudit mig i den stunden att "Dö här och nu" hade jag nog övervägt det. Till slut fick vi reda på att man kunde få ersättning för att ta en taxi hem. Ja, det var ju bra. Två timmar bara, ingen fara liksom. FAN!

Idag kom jag som sagt inte till jobbet. Väntade på bussen i 1,5 timmar. Satt på bussen i 1,5 timmar. Kom till Gullmars och fick reda på att jag inte skulle kunna komma till jobbet. Får även reda på att INGA bussar går hem. Jag har 190 spänn på mig (min allra sista pengar), hittar en taxi och vädjar "Snälla, jag måste hem" Han skjutsar mig hem. Men, något kvitto får jag inte för att jag hade för lite pengar. Så denna dag går jag alltså: Utan lön och 200 kronor minus.

Jag vet att alla har samma problem. Eller inte alla. Fick just ett utbrott när jag läste ett inlägg på Blondinbellas blogg. Hennes största problem är att, när hon går till jobbet är det så hemskt för henne att motstå att gå in och shoppa i en dyr märkes affär. Stackarn... Men, ja. De flesta har detta helvete. Fyfan för idag säger jag bara. Fyfan.