Jag har så många drömmar. Vissa som kan bli verkliga och andra som är nästintill omöjliga att slå in. Men i alla fall, det är drömmar. Jag strävar och jobbar hårt för att drömmarna ska slå in, jag har en bra plan, jag har tänkt till och svävar inte på några onåbara moln. På den punkten är jag stolt över mig själv, att jag vill något så otroligt mycket. Men just då, när jag vill något så mycket, känns det som en kniv i ryggen när man får höra från någon som står en nära "Ja det är ju bara onödigt att du ska tro att det kommer fungera, då blir du bara besviken sen när du misslyckas" En kniv i ryggen.

Sen finns det de som tror på en. Som tror att man kan lyckas med det man drömmer om. Som Eddie till exempel. Han tror på mig och det läker de knivsåren man får ifrån drömkrossande repliker. Och jag, jag tror så fruktansvärt mycket på honom. Han är den mest begåvade människan jag känner. De ord och meningar han skriver i sina låtar är så levande och igenkännande. Vi tror på varandra. Det känns fint.

Jag tycker att det är viktigt att man tror på varandra. Jag menar inte att man ska höja upp varandra till skyarna, det är inte det de handlar om. Det kan handla om en svaghet, en dålig dag, en vilja att lyckas med något - vad som helst. Allt känns så otroligt mycket lättare när man vet att den personen man älskar tror på, och vill att man ska bli starkare, få en bättre morgondag eller lyckas med det man så länge velat.

Jag skriver detta för att idag har jag fått en riktig kniv i ryggen av en person som öppenbarligen inte har förmågan att tro på andra. Har ni den förmågan mina vänner, använd den! Tro på era vänner, pojk/flickvänner och familjemedlemmar. Gör det. Gör det!