När jag konfirmerade mig i Dalarna för 4 sommrar sedan lärde jag och Bestemalen känna en kille som hette Erik. Han pratade rolig dialekt och var från en håla utanför Linköping. Vi retade honom för det, dialekten och hålan alltså. En ledare hade ett samtal med mig en gång efter jag hade sagt "Lantisärta" och "Landetfegis" (sjukt töntigt sagt av mig) till killen. "Här ska det vara fridfull miljö och alla ska känna sig uppskattade" sa ledaren till mig i samtalet.

Vi fortsatte iallafall, men lite lugnare. Det var väldigt festligt att retas med den där dialekten. Härma och så vidare. Och vilket namn än sen "Rimforsa" Vi sa "Slemforsa" mogna som vi var.

Då, juni -05 visste jag inte att jag i Augusti - 09 skulle flytta till Rimforsa.
Men det ska jag. Och nu jag skäms lite, för allt jag sa.