Jag är livrädd! Det är så mörkt och kusligt att jag verkigen tror att jag är med i en skräckfilm... Eller nej, kanske inte men om någon sa "Du måste kolla på en skräckfilm nu annars hugger vi av valfri arm" då skulle jag välja armen. Utan tvekan.

Jag var inte sådanhär förut. Förr hade jag nerver. Jag bodde ju för fanken ensam i flera veckor för två år sedan. Vad har hänt? Jag tror att de beror på alla skräckfilmer jag sett tillsammans med Eddie, Tim, Tysken och Max den senaste tiden. Att Eddie också påminner mig varje kväll att skräckfilmerna är sanna, gör inte mina nerver lugnare. Ska jag ha som nyårslöfte att inte kolla mer på skräckfilm?  
 
Jag är otroligt glad att Karin förmodligen sover över här efter nyårsfesten imorgon. Dock så ska hon åka tillbaka till Göteborg tidigt morgonen efter och eftersom bussarna härifrån tydligen inte går längre (Eddie skulle med bussen in till stan tidigt i morse för att åka till Stockholm men bussen kom aldrig och Eddie missade sin arbetsintervju där) så vill jag inte ha på mitt samvete att hon inte kommer i väg till götet i tid. 

Förresten! En nyårsresume kommer om några dagar! Nu ska jag koncentrera mig på att inte döden dö och inte ringa alla jag känner. Har redan ringt och väckt Eddie en gång bara för att säga "Jag är rädd"
Jag är fan sämst.