Varför har jag inte skrivit om det? Nu gör jag det i alla fall!

Jag och Eddie klev upp relativt tidigt på morgonen och gjorde i ordning mackor och fläderjuice (Både jag och Eddie just love lättdryck) Mamma skjutsade oss till stationen och vi gick på bussen mot Stockholm. Eddie, som har sjukt lätt för att må illa under längre färder hittade en plats långt fram i bussen. Jag fick sitta bredvid en gammal farbror som pratade konstant pratade med mig om: Diskriminering av äldre människor, hans karriär hos Ericsson, whiskey och hans barnbarn. De var de längsta två timmar och tio minuter jag varit med om.

Väl framme i Stockholm gick vi direkt till tunnenbanan och tåg tåget mot Bagarmossen. (Jag och Eddie har döpt om Bagarmossen till Bonklemonkle, bara så ni vet) När vi kom fram till Bonklemonkle letade vi efter lägenheten vi skulle kolla på. Efter inga felsteg kom vi fram och möttes av en mycket trevlig och cool kvinna. Hon visade oss in i lägenheten och, jävlar. Den var fantastiskt fin. Både jag och Eddie var lite chockade över hur snyggt allt var där inne. Det kändes lite för bra. När vi kollat (läs:beundrat) färdigt, frågade Eddie om det fanns andra spekulanter. Jo, det fanns det ju. Men många var oseriösa och andra hade backat ur. Tur för oss kan man säga, för... VI FICK DEN! VI FICK DEN!

Eddie och Jennie, som hon heter, bestämde dag för att skriva på kontrakt och så var det klart. Vi gick ut i tystnad och när vi stod i hissen ner kollade jag och Eddie på varandra. Jag kommer inte ihåg exakt vad första ordet var men något i stil med ett glatt "Jävlar" eller "Helvete" var det nog.

Glada som påskakärringar gick vi med armarna om varandra och jag kände mig så JÄVLA glad! Vi gick till Fridays och träffade Tim som blev glad för våran skull. Vi satt där och drack öl i några timmar innan bussen gick hem till hem Örebro igen. Nästa gång jag åker till Stockholm, så åker jag till mitt hem. Det känns fantastiskt.

Så, den 1 februari är det dags. Jag längtar längtar längtar.