Dagarna verkar segla förbi långsammare än någonsin. Från att jag gått upp på morgonen tills jag går och lägger mig är varje dag en evighet. Det blir väl så när man går och längtar efter något. Jag längtar fram till den 1 februari. Då får jag och Eddie nycklarna till våran lägenhet i Stockholm. Jag räknar det som min första "flytta hemifrån" Jag bodde ju på Liljeholmen i två månader, hemifrån... men jag kände aldrig av att det var mitt och jag får bestämma själv. Då hade jag ingen inkomst utan mormor och Csn betalade. Nu ska jag själv stå för min del av hyran och det är liksom, en annan grej då. Jag längtar något otroligt. Tänker "Nu är så det så många dagar kvar"

Det är 13 dagar fram till jul. Jag ser inte fram emot det så speciellt mycket. Sen förrförra julen har allting blivit så ansträngt. Man umgås för att man måste, inte för att man vill och det finns inget lugn eller någon riktig ro. Jag saknar att fira jul med mina kusiner, så som det var förr. Men nu går inte det, så då skulle jag bara vilja ha en lugn och mysig kväll med Mamma, pappa och Petter. Men nu går inte det heller. Så som ovan skrivet, jag ser inte fram emot julafton speciellt mycket.

Fem dagar efter julafton fyller jag 19 år. Då är min familj i Tenneriffa och fram tills i förrgår trodde jag att jag skulle sitta själv hela den dagen. Men, så sa Eddie att han inte skulle åka till Stockholm (Han ska på sin brors brölopp) förens den trettionde! Så då bor han hos mig på min bemärkelsedag. Då ska vi gå ut och äta på Kinamuren och på kvällen tror jag att jag ska ha lite fest, men jag har inte bestämt mig än. Den dagen ser jag i alla fall fram emot!

Snart kommer Eddie hem från sin promenix med Tysken. Jag väntar med att somna så jag kan få pussa världens bästa kille godnatt. Men till er säger jag godnatt snart....

.... NU. Godnatt