Friidrott
Mitt liv har alltid varit fyllt med träning. Har sysslat med friidrotts i 11 år och det har varit en väldigt stor del av mitt liv. I våras började skadorna komma(ni som läst bloggen vet) Jag bröt först ett revben, sedan ett till och sedan bröts en ben i foten av på mitten. All vinterträning inför friidrottssäsongen gick till spillo och jag började verkligen tappa viljan att fortsätta. Jag bestämde mig strax innan skolan började för att lägga av med friidrotten. Inte bara pga av den borttappade motivationen utan också för att musiken tar mer tid detta år. Sad but true.
Lite fakta om min friidrottstid =)
8-11 år - lekte och lärde mig grunderna i klubben IF Start. Jag tävlade några gånger och kommer ihåg att jag var sjukt dålig på höjdhopp, vilket jag skulle komma att vara resten av tiden med.
12-14 år - Jag började satsa på löpning. Eftersom pappa var löpartränare i Kumla SF så blev det så att han tränade mig med. Det var lite jobbigt att ha sin pappa som tränare men det funkade. Jag var faktiskt duktig. Vann ca 5 distriktmästerskap och vann en löparcup. Började 13 år gammal träna i en löpargrupp i Kfum(min nuvarande klubb)och trivdes jättebra där. Dagen innan jag skulle gå över till Kfum så bröt jag foten i skoljoggen. Blev borta ett helt år eftersom jag bröt upp den gång på gång
15-16 år - Försökte lite med löpningen med blev besviken när det gick trögt. Jag började i en grupp som tränade mångkamp men jag fortsatte att mest springa, och även kasta. Efter jag och en tjej i gruppen bråkat ville jag inte stanna utan började i Artos kastargrupp.
16 - nu - Jag har tränat i Artos grupp i 1,5 år. En bättre tränare finns inte och vi har tränat riktigt hårt, både gym, sprint och kast. Fram tills jag fick alla skador var jag verkligen säker på att jag ville satsa på spjut, vem hade kunnat tro det?, allra minst jag själv
Nej, jag är ledsen. Friidrotten kommer fattas mig. Dock kommer jag åka ner en gång i veckan för att kasta lite på kul. Från och med nu är det Gympass och löpning som gäller, för inte tänker jag sluta träna inte! Första gympasset på det nya gymmet gick av stapeln idag och jag kände mig stark stark stark. Svetten droppade inte, den kranade!
Om ni läst allt, så vet ni nu! TJAO
Lite fakta om min friidrottstid =)
8-11 år - lekte och lärde mig grunderna i klubben IF Start. Jag tävlade några gånger och kommer ihåg att jag var sjukt dålig på höjdhopp, vilket jag skulle komma att vara resten av tiden med.
12-14 år - Jag började satsa på löpning. Eftersom pappa var löpartränare i Kumla SF så blev det så att han tränade mig med. Det var lite jobbigt att ha sin pappa som tränare men det funkade. Jag var faktiskt duktig. Vann ca 5 distriktmästerskap och vann en löparcup. Började 13 år gammal träna i en löpargrupp i Kfum(min nuvarande klubb)och trivdes jättebra där. Dagen innan jag skulle gå över till Kfum så bröt jag foten i skoljoggen. Blev borta ett helt år eftersom jag bröt upp den gång på gång
15-16 år - Försökte lite med löpningen med blev besviken när det gick trögt. Jag började i en grupp som tränade mångkamp men jag fortsatte att mest springa, och även kasta. Efter jag och en tjej i gruppen bråkat ville jag inte stanna utan började i Artos kastargrupp.
16 - nu - Jag har tränat i Artos grupp i 1,5 år. En bättre tränare finns inte och vi har tränat riktigt hårt, både gym, sprint och kast. Fram tills jag fick alla skador var jag verkligen säker på att jag ville satsa på spjut, vem hade kunnat tro det?, allra minst jag själv
Nej, jag är ledsen. Friidrotten kommer fattas mig. Dock kommer jag åka ner en gång i veckan för att kasta lite på kul. Från och med nu är det Gympass och löpning som gäller, för inte tänker jag sluta träna inte! Första gympasset på det nya gymmet gick av stapeln idag och jag kände mig stark stark stark. Svetten droppade inte, den kranade!
Om ni läst allt, så vet ni nu! TJAO
Kommentarer
Trackback
