Jävlar vad lycklig jag är som får ha en sådan fin pojkvän.
Älskar Albin så att det gör ont.

Albin ringde när jag var på väg hem från skolan och lät så gulligt trött. Dagen som var grå och regnig blev genast ljus. Visst kanske samtalet inte tog bort regnet men iallafall det trista känslan. Hans röst, att han bryr sig, att det är mig han älskar, att det är vi. Jag älskar det. Fan vad underbart det är.