Jag har aldrig förstått mig på tjusningen med djur.
Idag fick jag en utskällning av Dille för att jag sa "Jävla hundjävel" åt en hund som försökte nosa. Jag försökte förklara mig men vad hade jag egentligen för anledning till att svära till dogen?
Jo, den var stor som ett hus och hade en mycket motbjudande tunga, den var inte vacker direkt.
Jag blir helt enkelt inte tjusad av släktet djur. Inte som Cilla direkt.
Visst, små dogar som ändå är hyfsat lugna tycker jag är okej men annars skulle jag inte kalla mig själv för djurfantast.