Idag stod lunch på stadsträdgården på schemat. Mormor bjöd och alla 5 kusinerna i släkten var hungriga. Alla ville ha buffe utom jag. Jag beställde en kycklingsmörgås och det var det jag också ville ha. Men det fick jag inte. Det var den konstigaste mackan jag sett och efter två tuggor insåg jag att jag inte kunde äta mer. Jag lade i smyg över innehållet på lillkusinens tallrik, för han tyckte att det var jättegott. Sedan spillde han all sin dricka över hela mig, en svalkande klibbig känsla. Efter att måltiden var över ville de vuxna dricka kaffe, vilket jag avskyr så jag tog lillkusinen och gick ut och gick i stadsparken. Jag bar honom och han berättade för mig att han var rädd och arg. Jag frågade varför.
Han sa "Inga monster ska få kasta döskallar på mig" Mitt svar blev "Självklart inte lilla Zeb"
Lagom coolt och vuxet, not.
När vi cyklade hem sedan hoppade kedjan och jag fick gå hem. Fan vad jobbigt det var.