Jag kan fortfarande inte prata, lite väsande ord kommer fram men annars är det vara tyst som gäller. Jag behöver min röst. Jag vill kunna prata! Inatt sov jag hos Bestemalen och vi fick tillbringa stunden innan sömnen med att hon pratade och jag garva utan ljud. Jag har inte ont i halsen eller något alls, det är bara något konstigt med stämmbanden right now.

Idag på jobbet klantade jag till det för mig själv. Jag sorterade in ca 250 papper i fel pärm. Jag fick sitta och plocka ur varenda jävel igen och byta pärm. Det tärde lite på motivationen för att fortsätta överhuvetaget någonsin jobba igen. Men jag tog några djupa andetag och, med iochmed det. Så klarade jag det!

Idag fick vi tillbaka Digitalkameran som jag tappade för några måndader sen. Tack vetja försäkringar, inga tårar över spilld mjölk eller vad man säger. Eller det kanske inte passar ihop med den händelsen. Nu ska jag börja ta kort igen men, vara mer försiktig med den. För mor och far vill nog inte höra "Oj, kameran" på ett tag...